Idag var veterinären här (vi har världens bästa veterinär som är otroligt kunnig och har dessutom allt med sig i sin bil, så det räknas som en klinikbesiktning och hon har även röntgen med sig i bilen).

Och man ska lära sig av sina misstag. När det här med Lorden hände, att han har haft en lös benbit sedan han föddes som skavt och gjort väldigt ont vissa dagar, som enkelt kunnat opereras bort som unghäst så hade vi sluppit allt detta och hade förmodligen kommit ännu längre om det hade upptäckts tidigare. Det har nu satt käppar i hjulet för oss och innebär en paus innan vi kan komma igång igen - då utan något som stoppar oss. Jag lärde mig verkligen något av detta, och ville inte riskera att träna en häst utan att veta att allt är okej, så idag röntgade vi Kulan för att se så han inte har några lösa benbitar eller andra konstigheter (Valence och Caruso röntgades innan köp). Jag kände att jag i så fall vill operera bort dem redan nu, innan de orsakar bekymmer. MEN min fina Kulis var superfin på röntgen. Så jag är lycklig och väldigt lättad. En eventuell opereration hade varit svindyr, men jag hade gjort den tio gånger av tio. Men det behövs ju inte, för älsklingen är jättefin. Har också bestämt oss för att vi ska behålla honom, jag sålde Calle för att kunna behålla min andra yngre häst som kommer underifrån. Och Kulan tror jag otroligt mycket på inför framtiden. Han är här för att stanna, så är det bara.

Sjukt rörigt skrivet inlägg, men skitsamma. Jag är glad! Och lättad!