Usch, jag önskar verkligen att den här dagen inte hade hänt. Redan i morse kändes det som en tråkig och dålig dag, kände mig inte alls så pigg och glad som jag annars alltid är inför en tävlingsdag.

I första klassen kändes Lorden jättefin i 110. Vi fick ett litet pet i grunden, men annars kändes rundan och Lorden riktigt bra. Han var dessutom mycket lydigare och mer uppmärksam på mig än igår.

Kulan kändes lite loj och vinglig redan på framridningen och framhoppningen. Jag har fått ett lite annorlunda tänk från Piet med hur jag ska göra med handen, som är framförallt viktig att fortsätta med för att utveckla Kulan för framtiden i hans språng. Dock var Kulan inte alls med på min nya teknik när vi kom in på banan, och rev tre hinder väldigt tidigt på banan. Jag var dock fast besluten om att fullfölja det jag lärt mig och fick ett riktigt fint svar från Kulan över framförallt de två sista hinderna när han hoppade riktiga kanonsprång! Jag kände mig ändå nöjd efteråt och har fullt förtroende för Piet och det jag lärt mig, kommer bara ta lite tid för både mig och hästarna att träna om detta!

I 120-klassen var Kulan istället nollan och rundan kändes bra, han var lite matt i slutet och vinglade till något på sista hindret, annars var känslan väldigt bra, stor skillnad från 110. Kulan såg dessutom lika nöjd ut som jag efteråt.

Sedan var det dags för sista klassen med Lorden, 120. Han kändes lite matt förstås, även om han går så små klasser så är det ju ändå mentalt jobbigt att tävla och resorna i lastbilen tar ju på kroppen också. På framhoppningen började jag med att galoppera igång och väcka honom lite, när jag sedan började hoppa skötte han sig exemplariskt. Inne på banan gjorde han en bra och felfrii grundomgång, kändes väldigt enkelt. Lite matt och inte riktigt samma tryck i sin hoppning som vanligt, men ändå okomplicerat. Eftersom att omhoppningen kändes som en perfekt bana för oss hade jag bestämt mig för att rida mot klockan, vilket gick väldigt bra de tre första hinderna... Sedan var det en galoppsträcka ner till ett räcke soom normalt sätt brukar vara Lordens specialité eftersom han tycker om att gå av stort och är lika försiktig och uppmärksam på bommen trots att han kommer med mycket galopp. På grund av att han var matt och inte riktigt svarade fram på mina hjälper la han in ett extra och fick ett grovt nedslag. Jag fortsatte då i det ganska friska tempo vi redan hade genom svängen till sista oxern, kände en framåtdistans, gjorde allt jag kunde för att få fram honom men fick ingen vidare respons på hjälperna framåt. Nu hade jag istället en häst som blev överfösiktig, backade av mycket pga att han rivit innan och dessutom så matt i galoppen att galoppsprången inte tog honom fram som annars, och vi kommer då till en omöjligt lång avsprångspunkt, krasch och jag ramlar av... Snyggt gjort faktiskt... Usch, kände mig totalt värdelös. Men får glädja mig åt känslan på Lorden idag coh igår ändå.

När vi väl kommer ner till lastbilen, då inte nog med att man mådde dåligt över det som hänt på banan, så har Kulan hoppat över bommen och hänger i lastbilen. Har aldrig någonsin varit med om att en egen häst hoppat över bommen, utan bara sett andras hästar på tävlingsplatser och så. Kulan skakade i hela kroppen och satt verkligen fast. När jag kom var han på väg att hoppa framåt över bommen från det läget han var i där han hängde i bommen fråpn knäna. I all panik och rädsla försökte vi hitta en lösning på hur vi skulle kunna få ut honom på rätt sida, och genom att öppna lastbilen och flytta mellanväggen så fick vi Kulan att fokusera på den utgången istället. På något vis så kunde jag hjälpa Kulan och trycka honom medan han "hoppade bort" snett från bommen, dock landade han nästan liggandes och rullade på ett konstigt sätt ut från rampen. Hans stannade precis utanför lastbilen i minst samma chocktillstånd som oss själva.

Vi fick kontakt med veterinären på Strömsholm och vi kunde konstatera att Kulan har mycket sår runt hela kotan och senan och är lindrigt halt i traven. Vi misstänker också att han fått någon sträckning i halsen eller nacken då han visar obehag när han sänker nacken. Veterinären misstänkte ingen senskada i nuläget, men vi vet först säkert om något dygn beroende på hur det utvecklar sig. Jag är otroligt orolig nu och hoppas för allt i världen att han inte har någon allvarlig skada. Om han inte blir mer halt inom kort tid kommer jag åka med honom till min kiropraktor nu i början av veckan, för han har med största sannolikhet dragit till sig och fått säkert en och annan sträckning. Fruktansvärd dag på alla sätt och vis. Usch vad jag önskar att jag fick vakna upp på nytt och ställa in tävlingen vi var på...