Valence reds på banan idag. Vi hoppade lite över små hinder till en början och jag tränade på min nya teknik med handen som jag verkligen tar tag i på riktigt nu efter Pietträningen. Pappa var nere på banan med mig. Efter jag hoppat en bana på låga hinder så häjde vi upp till ca 120. Valle var lite het men jäklar vilken skillnad det blev i själva sprången med nya tekniken. Vi höjde sedan upp ett par hinder till ca 135. Vissa språng under passet var lite flacka och för snabba som kan bli med Valle men fler och fler språng blev helt fantastiska. Han hoppade verkligen genom ryggen, välvde sig, extremt snabb och fin i frambenen och öppnade verkligen upp bak. Dessa språng på den hästen är magiska, världens finaste. Ska fortsätta nöta på detta så det sätter sig i ryggmärgen för det känns ibland lite fel att göra så när han blir lite het på hinderna, men jag vet att detta är hundra procent rätt. Tror äntligen att jag hittat den lösningen vi behöver för att lyckas prestera 100 % på tävlingar. Det enda som sätter stopp för honom är ridbarheten och psyket, men nu har jag nog fått hjälp att hitta nyckeln till att trots detta få honom att hoppa genom kroppen, för Valle är en grymt försiktig häst på hinder egentligen, han vill inte riva i onödan. Nu har vi en lång och underbar utomhussäsong framför oss också!

Måste också säga att det kändes riktigt bra att ha pappa där nere, han ger någon form att stöd och hjälper till med sina små kommentarer som "halvhalt", "lite lugnare" eller "kom lite närmare" eller vad som helst. Var faktiskt ganska länge sen han var där nere med mig och hjälpte till, det var en bra och härlig känsla.