Dagens hoppning i Södertälje var verkligen nyttig för Caramelle. Ska försöka komma iväg mycket och träna på nya ställen då hon verkligen behöver få de erfarenheterna. Hon blir betydligt vingligare och ger en känsla av att vara "överallt och ingenstans" på samma gång. Tror att hon bara har ett öga och en väldigt stor kropp gör hela processen lite längre också. Det finns massor med hopp och kvalitéer att ta fram och det får ta den tid det tar. Övade olika linjer idag och avslutade med ett par språng på ett räcke på 130 i slutet, mest för att hon ibland ska få komma upp och känna av lite större hinder. Linjerna låg på 1m-110 höjd. Tycker hon slappnade av mer och mer under tiden som gick under träningen idag.

Liten film från dagens hoppning.


Kulan var fantastisk idag. Vilken jäkla häst rent ut sagt! Amanda fick återigen äran att hoppa honom när jag hoppade Caramelle. Amanda är en av mina närmaste vänner och den som hjälper mig allra mest med allt såsom hästskötare på tävling, stalljobb, ridning av hästarna osv. Dessutom har hon tagit sig an Kulan nu när jag lagt lite mer fokus på andra hästar och ridit honom en hel del och även gjort några programridningar i dressyr och ska tävla lite i dressyr nu också under våren. Hon är inte så jätteerfaren hoppryttare än, även om hon numera har mycket mer kött på benen. Kulan är däremot en häst som har ett otroligt starkt hoppsyke och Amanda och Kulan känner varandra jätteväl nu! De hoppade en svårare bana än mig och Caramelle och på ca 130 bana först och de fyra avslutande hinderna ligger på 145, 140, 130 och 140. Distanserna blir ibland lite stora eller lite för nära, men en stor eloge till Amanda som ändå supportar honom och en enorm guldstjärna till hästen som trots sina knappt 7 år har ett hjärta och mod stort nog att räcka till fler hästar, och dessutom en enorm kapacitet. En fröjd att se honom från marken idag.

Anledningen till att jag låter helt galen på videon är för att Amanda gärna vill ha hjälp från marken. Ibland blir det mycket "backatendens" och att rytmen försvinner vilken blir fel på hinderna, så jag skriker lite halvrabiat för att Amanda bara ska fortsätta rida i rytmen och lösa uppgiften på det enklaste sättet som går. Amanda hade ett stort leende på läpparna efter dagens hoppning och Kulan var väldigt nöjd med sig själv tror jag! Och jag är väldigt lyckligt lottad som har honom.

Men som sagt, jag låter helt galen på videon. Men är lite smånervös, vill att det ska bli bra för både min väns och hästs skull. :) Helt fascinerande egentligen att en så ung och ändå fortfarande ganska orutinerad och grön häst kan fungera som en läromästare för en ryttare med mindre hopperfarenhet på större hinder. Men hopphuvudet hos honom är otroligt starkt. Ungefär som Valence har varit min läromästare lika mycket som jag har varit hans under åren som varit.