__

Sylveträningen

Träningen för Sylve gick jättebra med båda killarna, Valence var nog dagens stjärna! Sylve tyckte i alla fall att Ramius var med ridbar och inte lite "lat" den här gången, roligt att det går framåt. Grymt bra övningar och instruktioner som vanligt, och hästarna skötte sig så himla väl. Nyttig träning och en härlig känsla med sig hem!

Tedträningen

Madonna skötte sig brilliant idag! Hon känns mycket, mycket mer avspänd och fin i markarbetet på hackamore, och även på hinderna håller hon huvudet bättre och det känns som att hon kan lägga mer fokus på själva hindret än att gå emot bettet och bli överkänslig. Hon är också så otroligt lätt för hjälperna och lyssnar på mig lika bra trots att hon inte har bett i munnen, jag har lika lätt för att samla henne och få igenom förhållningarna, så ser ingen anledning alls att inte rida på hackamore. Vi hoppade en bana som mest bestod av olika linjer på 130-135-höjd. Hon gjorde det lekande enkelt och hoppade väldigt väl! Jättehärlig känsla med henne idag!

Furiosa och jag fick massor med oss av träningen trots att det inte gick jättebra. Vissa språng hoppar hon verkligen kanon på men jag fick ganska mycket problem just på en svår linje där man mellan första och andra hindret fick rida antingen 4 fram eller 5 tillbaka, och till tredje hindret fyra jättekorta eller tre ganska mycket fram. Det var lite svårt med henne och hon fick nedslag med fram på tredje hindret. Sista gången fick vi dock till det och hon hoppade väl. Nu har jag mycket med mig hem som jag ska jobba på för Ted sa att hon har verkligen språng och kraft i sitt avstamp, men nu har jag fått övningar med mig för att hon ska förbättra sin teknik och språngkurva fram samt att hon ska gymnastiseras för att bli längre och mjukare i sin muskulatur för att kunna använda kroppen rätt. Det kommer krävas lite arbete och framförallt tid, men det ska bli spännande att jobba med henne nu när jag har ny inspiration. Jag har också bara haft henne i drygt två månader och mycket har hänt hittills, så allt går verkligen åt rätt håll.




PIET RAYMAKERS TRÄNING

Valence kändes som sagt jättefin idag! Han kändes mentalt avspänd och fin genom hela passet, uppvärmning och alla hoppövningar. Piets syn på träning och hästar gör att jag vågar ta med Valence som är så känslig till träningarna. Brukar annars vara väldigt försiktig med att träna just Valle för annan tränare än Ted eftersom han är så extremt känslig för förändringar. Piet däremot är så otroligt fin gentemot hästarna och "be nice to your horse" förekommer ofta. Han vill att hästarna ska vara framme för hjälperna men att man ska rida med lätta hjälper, hästen ska bära sig själv och ryttaren ska vara avspänd och lugn. Övningarna vi gör på framridningen är mycket bra, och hoppövningarna vi gjorde påminde mycket om förra gången jag tränade för Piet. Vi fick dock avsluta på lite större hinder än sist, vilket var roligt. Tror det var jättebra för Valence som jag nu bara tränat hemma och jobbat mycket med sen han inte kändes bra i början av februari. Han skötte sig väldigt fint, hoppade väl och såg jättenöjd ut efter passet. Jag lägger upp filmer så får ni se övningarna istället för att jag förklarar dem. Hoppas också ni hör vad Piet säger! Han sa att jag ska sitta upp lite mer och inte gå fram för mycket med överlivet i galoppen, dock blev galoppen i Valence lite kortare och vi kom in på ett knivigt avstånd en gång i tvåkombinationen! Jag tror faktiskt att jag kommer fortsätta sitta så som jag gör för det känns som att jag skjuter honom mer framför mig om jag sitter ner och lutar mig mer bakåt. Nu har jag bara tränat helt själv och hittat tillbaka till känslan mellan mig och Valence, och från att ha varit rejält stressad och skjutit jättemycket i spången, inte hoppat genom kroppen och fått betydligt mer nedslag än han brukar till så fin som han känts de senaste veckorna så tror jag att min egen känsla är det absolut viktigaste när jag tränar och rider just Valle. Annars tycker jag att allt Piet sa idag och alla övningar är något jag verkligen ska ta med mig i framtiden!

Jag längtar redan till morgondagens träning, men då får Caruso följa med istället! :)


Banan vi övade på igår



Jag är förmodligen Sveriges sämsta på programmet paint och att måla. Men nu har ni bett om att jag ska beskriva mina övningar bättre, så det får helt enkelt se ut så som det gör, för jag kan inte bättre ;)

Hur som helst, siffrorna står i rätt riktning för hur hinderna hoppades. Jag har ju en bana som är 22x40 så hinderna kommer fortare än man tror.

Första hindret kommer ur sväng, ner på fyra galoppsprång böjt spår till hinder nummer två. Därefter forsätter man på böjt spår på fem galoppsprång. Därefter kort tillbaka sväng på hinder nummer fyra, ut på båga, ca åtta galoppsprång till femman som är ettan bakifrån. Återigen kort tillbaka sväng tillhinder nummer sex. Ut i hörnet och snabbt upp på sjuan, kort följt av tre galoppsprång lite kort på böjt spår på åttan, följt av tre galoppsprång lite fram på rakt spår till hinder nummer nio. Sedan kort andningspaus, 90 graderssväng över medellinjen på tians hinder, 90 graderssväng igen på fem liite korta galoppsprång på elvan följt av tre galoppsprång på böjt spår på tolvans hinder. Därefter kort andningapaus igen till hinder nummer 13 som är sexans hinder från andra hållet. Därefter snabb tillbaka sväng på hinder nummer 14, (första hindret) igen, ut på bågen åt andra hållet till hinder nummer 15 (ca åtta galoppsprång). Kort tillbaka sväng till hinder nummer 16, ner på fem nu lite korta galoppsprång till 17 på böjt spår, följt av fyra galoppsprång på böjt spår till sista hindret nummer 18.

Från början byggde jag bara upp den här banan utan att mäta avstånden mellan hinderna. Så första gången när jag hoppade (då på Lorden) så såg jag till att sätta den energiska och samlade galoppen med det trycket jag ville bakifrån, och därefter red jag banan på honom. Linjerna blev då som de blev och banan red jag sedan två till tre gånger på vardera häst (4 st) och då var detta de korrekta antalet galoppsprång. Första gången jag red banan med Lorden var också den allra bästa, så har man hästen i en bra galopp där hästen är lydig både på fram och tillbaka hjälper så kan man lösa de allra flesta distanser utan problem. Jag rider så gott som alltid bäst när jag rider på känsla, men det är också nyttigt att ha en plan innan. Detta var ju hinder som ligger på ca 70 cm. När jag sedan red banan igen med Lorden och de andra hästarna visste jag ju att om jag kommer in lite nära hindret och får ett runt och kort språng så kommer distansen bli lite längre, medan om jag kommer in med lite större galoppsprång utifrån och får ett stort och långt språng, så kommer jag behöva samla hästen lite extra för att kunna få in "rätt" antal galoppsprång.

Det som är riktigt bra med att bygga upp banor på det här sättet är att hästarna verkligen måste finnas där mellan hand och skänkel, man måste hålla koncentrationen banan igen, måste få igenom halvhalterna, måste hålla igång motoriken i hästen så att man får med sig hästen i alla korta svängar och på alla distanser. När hinderna kommer så himla fort så räcker det med att man tappar fokus en kort sekund och sedan är man lost på banan. Det är både roligt och nyttigt. Alla dessa språng över så små hinder blir också en riktigt bra styrketräning för hästen!

Förstår om detta var hur rörig beskrivning på min övning som helst. Men skriv gärna om ni vill att jag ska fortsätta att beskriva övningarna jag gör hemma på det här sättet? När jag har någon hemma som kan hjälpa till och filma övningarna hemma så kanske det kan vara ett bra komplement till beskrivningen också...




Rida med "öppet sinne" och bara på känslan, som Ted säger ibland. Kommer ihåg när jag och Valence skulle rida kvalet i 140 på Strömsholm och det var så mycket strykningar under dagen att allting tog mycket kortare tid. Jag kom fram precis när de stängde bangången och hann bara se två ekipage och lära mig banan. Visste inget annat än bara bansträckningen och hur många galpppsprång det var i trekombinationen. Men konstigt nog går det nästan ännu bättre då... ;) (Får ursäkta min extremt nervösa mamma som kommenterar med lite lustiga och högt nerviga kommentarer emellanåt...)

Dagen i bilder




















VÄRLDENS STÖRSTA TACK TILL MIN FANTASTISKA VÄN ERIKA SOM HAR TAGIT ALLA DESSA BILDER!

Film från Kulans träning igår

Min stora, långbenta sparris! Så valpig och vinglig fortfarande. Men massvis med kärlek, han är så underbar på alla sätt! Världens sötaste! Måste fortsätta jobba med våra bommar innan hinderna så han kan komma in med lite kortare galopp med mer kraft, hinderuppfattningsförmågan är ännu inte den bästa ;) Men med tid och träning blir han stallets nummer ett med åren <3 




Tack till världens bästa vän Erika som filmade detta!

Hoppträningen igår

Igår var jag på Runsten och hopptränade med Valence och Kulan. Valle gick det inte alls bra med, han hoppar alldeles för många "dåliga" språng även om några är fantastiska. Igår insåg jag verkligen hur stora problem jag skapat kring ridningen med honom. Jag har sakta men säkert saboterat min ridning som jag alltid haft på honom genom att hela tiden ta till nya intryck och ideer på hur jag ska rida, hur jag ska sitta, när ska jag lägga ner handen, när ska jag gå fram med överlivet, vilket tempo ska jag ha, var ska jag lägga honom, var ska jag hippa av och var ska jag göra mina halvhalter. Det tragiska med alla dessa frågor i huvudet är att så gott som bara EN av de här funderingarna påverkar Valence otroligt mycket. Det går nog inte för någon att inse hur extremt känslig, lättstressad och het häst han egentligen är. Jag har verkligen alltid ridit honom bara på känsla, och det är nog därför jag ens klarat av att rida honom från första början. Jag har aldrig aldrig försökt leta efter att se en avsprångspunkt långt innan hindret, utan bara galopperat, känt in och agerat därefter. Igår avslutade Ted och jag, efter en lång och ganska dålig träning med att han sa att "jag har aldrig aldrig bett dig att ändra din sits eller räta upp dig mer innan hindret". Ted bad mig, om jag kunde, försöka återgå till min normala hoppsits som jag har med de andra hhästarna där jag går fram lite och blir klar sista takten/galoppsprånget innan hindret. Jag försökte att slå bort tankarna om sitsen och gå tillbaka till mig själv. Och Valence började plötsligt hoppa mycket mer genom ryggen, med mer höjd och med en lugnare och rundare språngkurva. Det är långt ifrån så som vi är när kommunikationen mellan oss är som den ska, men Ted sa att han plötsligt började hoppa myckett, mycket bättre. Problemet just nu är det egentligen bara jag som kan lösa, jag måste få tillbaka självförtoendet med min älskade stjärna och tro på det jag gör, för vi klickar tillsammans när jag rider utan att tänka. Valence tror för varje liten justering att han har en ny ryttare på ryggen och undrar nog var jag är och vad jag håller på med. Han är alldeles för känslig för att experimentera med. Ted har själv ridit honom en gång vilket känns väldigt bra, för han vet. Nu kommer Valence stanna hemma från inomhus SM, och jag ska bygga upp min tro om mig själv och hitta tillbaka till en ridning utan tankar, bara känsla. Valence kommer därför få tävlingsvila till utomhussäsongen börjar.

Kulan var superfin igår och gör fler och fler språng av den kalibern som finns i honom. Fortfarande svag, vinglig och valpig men fantastiska språng finns i honom. Det var också kul att se hur glad Ted var över att se honom över flera hinder, Kulis fick mycket beröm. Han är utan tvekan mitt framtidahopp, älskar honom massor. Han har Valles huvud men Carusos lugn och ridbarhet. Och hoppet och tekniken finns där. Jag kommer ladda upp video här eftersom ni velat se mer av Kulan som det knappt finns några filmer på.

Nu är det ju så att jag skulle ha hoppat tre hästar igen för Ted idag. Men jag har haft feber och ont i halsen några dagar och efter gårdagens träning har jag blivit väldigt mycket sämre. Att knapra ipren och träna på är farligt, och med tanke på hur jag mådde i natt helt tjock i halsen och svimfärdig så insåg jag att jag måste lyssna på min kropp som säger ifrån nu. Därför kommer jag bara åka med Caruso och bara vara med en stund, endast för att jag känner att jag måste få en träning med honom inför SM nästa helg. Caruso har aldrig gjort ett SM förut och det kommer bli det största han har gjort. Pappa kör mig och jag kommer som sagt bara vara med en kort stund. Madonna har känts fantastisk i veckan så jobbar henne bara över lite övningar själv inför Flyinge. Scrållan får vänta till nästa gång helt enkelt. Försås jätteledsen över att behöca stryka träningar men mår alldeles för dåligt helt enkelt!

Filmer från träningarna kommer!

Några småklipp







Tyvärr det enda som går att ladda upp just nu. Hoppas att det fungerar att ladda upp de längre videoklippen snart. Imorgon är det ju Pay'n jump med tre hästar, så typiskt, vill ju kunna ladda upp hela banor...

What would life be without you...


Valence hoppade fantastiska språng på träningen igår!


Valence Pietträning del 1

Här kommer video från träningen för Piet. Eftersom att jag red samma pass med både Valence och Caruso så tog jag halva träningen var per häst, annars blir videoklippen så himla långa. Valence visar första delen av övningarna och Caruso den andra delen. Youtube är supersegt just nu så ni får börja med ett videoklipp. Fler kommer under kvällen!


Att hitta sitt koncept

Träningarna för Piet har varit riktigt bra. Basic, mycket grundarbete, mycket tekniskt arbete och otroligt långa och bra uppvärmningsövningar.

Piet som tränare är lugn, positiv och har ett väldigt fint sätt mot hästarna "be nice to your horse" har nog sagts säkert 200 gånger under de här två dagarna. Jag älskar det lugnet hos tränare, och eftersom jag tränat för Ted i lite drygt fem år nu, så trivs jag mycket bättre med den här formen av träning, och har lite svårt för tränare som är väldigt på och pratar hela tiden.

Det jag främst kommer ta med mig från Piet är hur han pratade och tänkte kring linjer. Vi skulle inte ha en förutfattad mening på hur en linje skulle ridas, utan landa, andas, slappna av och hitta ny distans till nästa hinder. Det fanns inget "här är fem galoppsprång framåt", utan det var känslan och den typen av häst man satt på som skulle avgöra hur distansen skulle ridas (jag bara älskar detta)! Vi fick också, flera gånger rida distanser där han sa "make as many as you can", det fanns inget facit, och det bästa var när du snabbt fick hästen i balans och kunde rida hästen på många galoppsprång mellan två hinder och fortfarande ha de samlade och framme för skänkeln. Han ville också att hästarna skulle få komma in nära hinderna, och i Sverige tycker jag ofta att bilden är att man ska "ge hästarna plats" och "komma in med stora galoppsprång, inte komma in för nära". Just denna form av ridning som Piet framhäver är en form som passar mig väldigt bra, en form där jag trivs som fisken i vattnet. Jag rider mina hästar just på det sättet, men har länge och ofta fått kommentarer om att ändra på det!

Jag stannade på Runsten över natten och fick då chans att prata lite mer med Piet och andra på kursen. Piet kändes väldigt engagerad igår när jag hade Valence med mig, och även om jag blev lite frustrerad över Valle när han blev lite för het så tycker jag nu i efterhand och när jag ser videon att jag fick en liten tankeställare och en liten spark i baken. Varför ska jag fokusera på hur het han är istället för att bara nonchalera det, rida övningarna som de ska ridas och hålla honom kort i galoppen och låta honom komma in nära. Piet avslutade det här passet med att jämföra Valence med en annan häst. Han sa att melllan ett räcke och en oxer som vi hoppade på en linje, så är det "normalt" sex galopppsprång. MEN, så pekade han på den andra hästen som var väldigt stor och hoppade väldigt högt att din häst går bättre på fem på den här distansen, så låt den göra det! Och så sa han att en häst som Valence kan gå den linjen på sju, åtta eller till och med nio galoppsprång - för det passar honom bättre!

Idag tog jag tillfället i akt att prata lite extra med Piet mellan två träningspass, där jag beskrev det problemet jag haft med trekombinationerna med Valle, att han blir alldeles för snabb och vi får lätt nedslag, och jag fick en chans att visa en video på Valence från en tävling just där vi rev B-hindret i trekombinationen. Jag sa också att "när jag rätar upp mig mellan hinderna så" (Piet fyllde genast i min egen mening, "så tar han det bara som att du skjuter honom framför dig och blir ännu snabbare"). PRECIS! Då sa han till mig att han tyckte Valence hade ett mycket stort scoope, och allt scoope i världen framåt, har inga som helst problem med någon längd på hinderna. Så sa han till mig att hans heta häst Ratina Z som hade samma temperament som Valle, att han alltid red henne på extra galoppsprång - på alla distanser! Så sa han "people thought I was totally crazy and wondered what the hell I was doing, but we won gold anyway". Jag förklarade då för honom att i Sverige så är det mycket den bilden att man ska rida på fem galoppsprång framåt, och att många alltid har åsikter när jag lagt in extra galoppsprång inne på banan, och han sa bara "stupid people" ;) Vi pratade en hel del kring detta, och han sa att det spelar ingen roll om det bara är fyra galoppsprång mellan hinderna, du kan rida fem lika väl. Och om det är sex normala galoppsprång, kan du rida åtta om du så vill.

Ni förstår inte hur överlycklig jag är över detta. Ted har alltid sagt samma sak till mig, men alla andra kommentarer och påståenden har fått mig att ändra min ridning ibland och börjat tänka annorlunda. Men nu i fortsättningen kommer jag fullkomligt strunta i dessa kommentarer och känna mig helt säker i den här tekniken. För jag vet att det är den som passar min häst allra bäst!

Nåväl, framridningarna har också varit fantastiskt bra. Jag fick också en tankeställare om hur lite jag faktiskt värmer upp hästarna, när man jämför med hur mycket vi verkligen jobbade och framförallt galopperade hästarna under uppvärmningen! Det var som värsta intervall- och konditionsjobbet, jag var lite chockad, men hästarna klarar så himla mycket mer och borde jobbas mycket mer än vad iallafall jag har trott och gjort. Jag kommer rida fram mina hästar på ett annat sätt och mycket mer och längre arbete än vad jag tidigare gjort.

Har också fått många andra bra saker som övningar och tekniska delar i ridningen som jag kommer ta med mig!

Är riktigt glad över att jag deltagit på den här kursen, fått träffa och träna för Piet och för allt jag fått med mig.

Här är videon som Piet kollade på, SM finalen där Valence och jag rev B-hindret. Det jag fått höra hittills är att jag borde ha rätat upp mig mer mellan MEN, Valence skjuter bara på ännu mer när jag gör det! Piets lösning var att jag borde ridit på ett galoppsprång till från den vita oxern på bågen in i trekombinationen, då hade vi kommit in närmare på A-hindret vilket gjort att han tvingats backa av mer och hoppa mer uppåt! Bredden på oxern hade för Valence inte varit något problem, eftersom han redan har både tanken och tekniken i hoppet med så mycket tryck framåt!



Vill avsluta med att tacka min fantastiska tränare Ted som jag finner all trygghet hos! Han hjälper mig att forma min egen ridning och gör mig säker i den. Någonstans måste man inse att alla har sitt eget koncept och sin egen typ av ridning, det finns ingen som rider på precis samma sätt som en annan. Det finns så otroligt många olika sätt att rida på, hela världseliten är fylld av alla möjliga olika tekniker i ridningen och trots detta är alla dessa ryttare i den absoluta toppen!

Ted har hjälpt mig att hitta min väg och mitt koncept, och det är den vägen jag vill gå. Sen är det nyttigt och motiverande att få en sån här typ av input i sin ridning, men att hitta sitt eget koncept tror jag är det viktigaste för att kunna komma någonstans och nå framgång.

Amoremi ett språng

Tänk så fina bebisar hon kommer kunna få! Hennes hoppning och så Stakkato som pappa, yummy!!

Tack Kicki för idag, för att du finns där och för vårt samarbete och din hjälp med min satsning! Betyder så mycket!


Två videoklipp



Här är banan från idag med Madonna. Hinder nummer två och tre på banan är 145, och det fjärde hindret på banan, räcket in på linjen till första tvåkombinationen ligger på 150!

Jag är käääääär

Jag är fullkomligt kär i Lady Madonna! Vilken underbar, fantastisk liten hoppkanon hon är, med en unik personlighet. Jag överväger att sälja Lorden snabbt och försöka, på något sätt, att köpa in mig på henne eller något. Haha, för jag är helt såld.

Idag var hon fantastisk på hoppträningen, vi avslutade med en bana på 140, två av hinderna var 145 och och ett räcke på 150. Jag är så lycklig för hon har så otroligt stort förtroende för mig nu, och det känns som att vi förstår varandra helt och hållet. Hon har så sjukt mycket hopp i sig också, ska bli så spännande att debutera i 140-klasserna nu i februari. Detta var första gången vi hoppade en hel bana så högt, och det kändes så enkelt. Det var ändå en ganska knepig bana, med tre tvåkombinationer varav två kom från en relaterad distans.

Hoppade Amoremi i gruppen innan och hon hoppade många helt fantastiska språng. Jag har dock lite ont i ryggen nu eftersom hon kickar ut bakbenet så galet vilket gör att man får värsta stöten i ryggen. Hoppade inte någon högre bana eftersom hon mest får komma ut och träna för att det är roligt, hon kommer ju betäckas nu i vår. Hon har så otroliga språng i sig och eftersom hon är väldigt stor i galoppen så lär jag mig mycket och utvecklar en annan teknik där man samlar hästen i språnget för att kunna få plats även på korta distanser. Detta är något Ted lärde mig för något år sedan och på Amoremi utvecklar jag den tekniken väldigt mycket!

Kulan kändes fin men väldigt valpig och vinglig igår, var väldigt ambitiös och kämpade på ändå men hoppade inte så bra språng som han brukar. Det blev dock bättre och bättre hela tiden på den sista banan på 120-höjd. Har fått lite tips från Ted på riktigt bra styrkeövningar, ska lägga upp ett riktigt träningsschema några veckor framåt för honom.

Lorden var faktiskt jättefin igår, lite busig men kändes överlag jättefin! Hoppade väl och bettet kändes jättebra. Avslutade på en bana på hinder mellan 120 och 135, han hoppade väldigt väl men blev tröttare och tröttare ju längre in på banan vi kom. Han är fortfarande inte i full hoppkondition men igår kände jag väldigt mycket glädje i honom och att vi är på väg tillbaka till någonting riktigt bra, det ska bli så kul!


Hoppträningen

Valence kändes fin igår, första träningen inomhus för året. Vi hade väldigt lång uppvärmning med mycket krävande arbete. Sedan började vi jobba med att hoppa små hinder med olika övningar, bland annat att hoppa en bana med så korta vägar som möjligt över små hinder. Vi avslutade sedan med att hoppa en bana på valfri höjd, och vi hoppade en bana på 145-150, oxern ut i trekombinationen på 155. Ridkänslan är fortfarande annorlunda från vad jag är van vid och Valle går med huvudet väldigt högt i galoppen. Men han hoppar otroligt väl genom kroppen på ett sätt som han inte gjort tidogare. Tävlingen om två veckor blir otroligt spännande.

Caruso kändes jättefin under uppvärmning och de små övningarna över hinder. Sista banan låg på 145 som förberedelse inför höstens tävlingar och han hoppade väl. Ibland fick han inte genom sprången i bak så som han brukar, men hoppade ändå väl på en bana som både var ganska svår och stor.

En bra träning, fick inte till den "optimala" känslan man alltid söker, men hästarna hoppade väl och med stort förtroende. Hoppas att vi får en rolig och bra inomhussäsong!