Ibland kan det bli lite jobbigt att min bästa vän Amanda som nästan alltid följer med på mina tävlingar heter samma sak som jag. Det blir alltid lite komiskt när vi presenterar oss för nya människor. Det var självklart jag som skrev inlägget om Umeås tävlingar, ska framöver skriva Amanda V så ni förstår vem jag menar! :)

 

Quinny är en av de absolut mest speciella hästar jag har ridit. Det är nog hon och Lady Madonna som är de mest egensinniga individer att rida. Hon är lite divig och vill ha det på sitt sätt, men alltid arbetsvillig och mycket positiv. Vill göra rätt och vill verkligen arbeta och hoppa, men lite på sitt eget sätt. Hon visar gång på gång utveckling och har ett stort språng och vägvinnande galopp i sin lilla kropp. En speciell och fantastisk liten brud, som hon själv skulle säga, i lyxförpackning... :)

Det var 2009, Valence var sju år och jag hade nyligen fyllt 18. JSM i Umeå 2009. Här var vi i kvalet 135 :)

http://www.youtube.com/watch?v=gjoeLEGoDEs#t=147

Umeå bjöd verkligen på fantastiska tävlingar förra helgen. Redan när vi kom fram fick vi direkt hjälp med packningen, bära allt till boxarna och sprida ut spånbalarna innan hästarna fick komma in. Hela tävlingen höll en otroligt hög servicenivå och det kändes lyxigt. Amanda och jag fick dessutom uppleva shuttleservice då vi fick gratis skjuts in till Umeå stad för att handla middag på Ica. Sekreteriatet var otroligt tillmötesgående och trevliga.

Jag tyckte banbyggnationen under helgen var något att bita i och upplevde många svårigheter, kanske allra mest i kvalet. I samtliga klasser jag red var ett rangligt lydnadsräcke med som kändes svårhoppat. Mina hästar var dock mycket uppmärksamma på det under hela helgen. Men jag tyckte Lennart Lindelöw ställde en hel del frågor och det krävdes att hästarna var ordentligt uppmärksamma redan från start, framförallt i kvalet.

Det som kändes allra lyxigast i Umeå var stallarna. Det är häftigt att kunna gå mellan framhoppning, cafeteria, toaletter, tävlingsbana och hästarnas boxar utan att inte behöva gå ut en enda gång. Vi stod i varmstall med lyxiga boxar som man dessutom fick ha öppna (uppskattas mycket av min annars lite mer oroliga Ramius) och det var nära till vatten och gott om plats.

Amanda och jag hade verkligen en kanonhelg på alla sätt och jag hade ett av mina bästa upplevelser av meeting i Umeå. Det är en grym känsla när det är knökfullt på läktarna, musik, mycket applåder och bra speaker! Nere vid tävlingsbanan i collectingring fanns dessutom drickor, frukt, mackor och annat gott för oss ryttare vilket var populärt. 

Tack Umeå för riktigt, riktigt bra tävlingsarrangemang!

Ja, Ramius är faktiskt den första hästen jag köpte (köpte halva honom då) som någonsin hade tävlat. På min hemsida har jag beskrivit honom och att han tävlat 130 innan jag köpte honom. Vet inte om man riktigt kan säga att han "gått" 140 när han var utesluten och inte kom längre än till 5:ans hinder. Och innan hade han endast startat två regionala 130 i sitt liv, dock felfritt, men då är man inte så "befäst" i 130 heller i mina ögon. Jag har förmånen att jag fått veta mycket om hans historia sedan tidigare och vet att han är riden, tränad och tävlad extremt lite. Jag känner hans fd ryttare som red honom åt ägaren innan jag köpte honom som också gjorde de starter i 120 och 130 som han gjort innan, och hon berättar själv att han var otroligt grön och "otränad" för sina uppgifter. Det var pga hans stora kapacitet och hjärta i hoppningen som han trots detta tävlades och gjorde fina resultat i de klasser han startade.

Att förklara hur grön eller ofärdig han var på ett kort och enkelt sätt så har jag aldrig någonsin suttit på en häst som är så otroligt svår att rida och kommunicera med. Varken gas, broms eller svänga har varit fungerande och han kan växla mellan att vara totalt stum som en sten i munnen till ultrakänslig. Om man bortser från hur han är att rida på marken och till vardags så har han saknat en grundstyrka och uppbyggnad som hästarna får av att ridas och tränas från yngre ålder. Jag har många gånger slitit mitt hår över den här hästen och tänkt att det är för svårt att "lära en gammal hund sitta". Jag har aldrig tvivlat på hans kapacitet, men varit väldigt osäker på om den går att ta fram när han egentligen inte började tävlas förrän vintern han var nio och skulle bli tio år. Det var egentligen i somras, efter två år tillsammans, som mycket släppte och han började finna ro i tävlingsmiljö, släppa in mig istället för att blockera sig i sin egen nerv och stress. Han är en mycket känslig individ.

Jag kan många gånger tänka att hur skulle det se ut om den här hästen hade fått en riktigt chans från början? Fått hamna hos någon hoppryttare på högre nivå som 4-5-åring? Men samtidigt är jag så glad eftersom hade han inte haft den historia som han hade så hade han heller aldrig hamnat hos mig. Även om han redan är tolv år så är han i en utvecklingskurva och har inte mycket mer tävlingserfarenhet än en bra 6-7-åring i Sverige så har han verkligen fått blomma ut. Dessutom (peppar, peppar) har kroppen och benen klarat av påfrestningarna väldigt bra trots att han saknat grunduppbyggnad, kondition och muskulatur som en "vanlig" tioåring brukar ha.

Jag är överlycklig över att vi ändå bestämde oss för att chansa och köpa honom och tacksam över hur bra det har blivit även om resan många gånger har känts svårare än vad den gjort med tex Valence, Caruso och Callisto som jag fått jobba med helt från början och inte mött samma problem och svårigheter med.

Han ger en magisk känsla i språnget och jag hoppas att vi kan få många fantastiska år tillsammans. Väldigt glad över att han ingen av kunderna han visades för i våras/försomras nappade och ville köpa honom. Med honom har jag verkligen chans att utvecklas på seniornivå! Dessutom är han en väldigt personlig häst.

Han har en travig galopp, svår mun och låg ridbarhet men en alldeles fantastisk kapacitet. Hans livs fjärde 150-start inomhus. Känslan han ger i sprången är obeskrivlig. Och han har ännu mer att ge. Så otroligt tacksam över att den här hästen är min, bara min.

För er som är nyfikna eller har dålig koll på nykomlingarna i stallet och allt som händer. På hemsidan får ni en klarare bild av hästarna i träning och tävling.

http://www.amandagullstrom.n.nu/

Vi inleder inomhussäsongen med Strömsholm båda dagarna i helgen med två hästar per dag. Helgen därpå rullar vi mot Umeå för andra delomgången i VW Grand prix med Valence och Ramius.

Ramius 7 start 150 Runsten 0 fel 4:e placerad
<3

Och man bara önskar att man får vakna upp och inse att det inte är på riktigt. Precis just så är det nu. 

Åh herregud. Var ska jag börja. Träningen idag kan jag nog tacka gudarna för. Eller Sylve kanske, för han var min gud idag.

Jag har lagt mig till med fula ovanor och det blev en rejäl uppväckning för mig. Det är bara att bita i det sura äpplet och inse att det är dags att ta tag i detta nu. Det sved lite eftersom att jag förra våren under träningarna för Sylve fick mycket beröm för min stadiga position. Sitsen är ju ryttarens viktigaste verktyg och jag blir så arg över att jag börjat med lite fula onödiga saker. Det är så viktigt att ha bra ögon på sig så man håller sig på mattan men jag har tränat alldeles för lite. Min position och stadighet är bäst på Valence, sämst på Ramius, Callisto och Totte tror jag. Men idag var det just sitsen som korrigerades. Ordentligt.

Callisto fick jag förutom mig själv väldigt mycket hjälp med för fortsatt arbete. Som Sylve sa, nu är han snart 6 år och det är dags att ställa krav på honom. Sista sprången var det stor skillnad på i och med min ridning så väldigt mycket sitter hos mig, men jag kommer jobba honom annorlunda både till vardags och i hoppningen. Sylve sa att alla Casallavkommor är lite lata... Hmfr...

Hur som helst, nu jävlar. Det här ska jag få ordning på inom kort tid. Hoppade Totte, Nino och Quinny under liknande övningar när jag kom hem och det kändes sjukt bra. Vilken skillnad, allra mest på Totte. Jag fick verkligen fokusera men jag har fått tusen wow- och ahaupplevelser för idag. 

Jag vill träna jämt. Varje dag helst. Det här var precis vad jag behövde för att rycka upp resultatet ytterligare ett snäpp på alla hästar. Nu kommer det snart rulla in ännu fler felfria rundor för oj vilken positiv påverkan det här har både på mig och hela känslan och positionen, och hästarnas språng och teknik. 

Jag är lycklig. Nu ska utvecklingskurvan få sig en riktigt skjuts! :)

Igår kom det en ny jättefin häst till stallet! :)

Mer info om båda nykomlingarna samt filmer kommer senare under dagen!