Nu har jag hunnit smälta gårdagen. Grät i hjärtat igpr och huvudet var fullt av bekymrade tankar. Men idag är jag bara väldigt motiverad. Slutet av 120-klassen med Nino igår var riktigt bra. Hade jag fortsatt med samna bett och ridning även i 130 hade resultatet sett helt annorlunda ut. Och emellanåt hoppar han faktiskt språng som en riktig stjärna. Och även om mycket var helt galet dåligt igår så är det också många saker som blivit bättre, tex att han inte tvärvänder för funktionärerna längre. Jag kan bara klandra mig själv för gårdagen. Första tävlingen på flera månader och första inomhustävlingen på 120. Det kommer kunna bli riktigt bra och jag har lagt upp planering för hösten och vintern med tränings- och tävlingsupplägg. Nästa år ska vi komma ut riktigt starka i 130.Dessutom är jag väldigt glad över min Callisto. Jag rider och tävlar honom i utbildningssyfte för framtiden och hade Sylve sett nedslagen igår hade han nog sagt att de var mycket bra nedslag för Callistos utveckling. Dessutom ger den där underbara hästen mig en sån känsla. Det är inte ofta man tror sig veta att det är den absolut blivande stora stjärnan för framtiden. Även hans sämsta dagar får han inte mig att tvivla. Jag är så lyckligt lottad över att han är min.Nino
Kommentarer
MalinKalin säger:
En erfarenhet rikare. Då går det bättre nästa gång :)
Skönt att du såg det som var bra när du fått smälta allt ett litet tag! Jag tror nog att det inte var så illa som du först beskrev det. Kämpa på Amanda. Du är verkligen duktig!
