Quintin går 135, 150-debut och sedan 145. 

Älskar att tävla i Flyinge,  så det är verkligen något jag ser fram emot. 

Har inte så många tävlingar kvar i år. Har bestämt mig för att inte jaga säsongen ut i det sista.  Inomhus SM väntar i november.  Och en del andra mindre tävlingar. Annars prioriterar jag lite mer tid hemma för träning och uppladdning inför nästa år. 

Min fina lastbil har fått nya däck. En dröm att köra nu.

Men när man har bra hästar är det svårt att behålla dem. Har aldrig haft så stort intresse och fått så många spekulanter som nu.

En del av Chardonnay såldes ju till mina fantaatiska teampartners. Det gör möjligheterna att tacka nej på bud lättare. Avvägningen att satsa på sporten eller se till att få en rejält fart på företaget och den ekonomiska situationen är det svåraste av allt.

Love them ❤

Hejsan! Fråga: Är Scofield (stavning?) såld? Såg att han var på hästnet tidigare. Ha det bra. / Lisa H.

Hej Lisa! Nej han är kvar. Jag ångrade mig med försäljning, har ännu inte bestämt mig hur jag ska göra. Det är en fantastisk häst som med all säkerhet kommer gå svår klass om några år om allt fungerar, men jag skulle vilja ha färre hästar så att jag kan utveckla mitt företag ännu mer. Men har svårt att släppa taget om honom. Så vi får se hur det blir!

Vilken är den dyraste häst du köpt? 
Och vilken blev den dyraste du sålt? :) 
(du behöver inte skriva hur mkt)

Det är inga frågor jag vill svara på offentligt.

Om du fick välja en av dom absoluta topphästarna inom hoppning internationellt, vilken skulle det vara? :)

Jag älskar Steve Guerdats Nino, Nick Skeltons Big star och Scott Brash Hello Forever. Men nu är ju All in en drömhäst, skulle väl tro att det måste vara en av tidernas bästa hopphästar någonsin.

 vilka hästar är hemma till försäljning nu?

Det får komma i separat inlägg. Jag håller på och ska skapa en ny hemsida också som kommer hållas väl uppdaterad.

När dina kompisar/elever är på gården rider dom då dina hästar också eller bara Sina egna?

Det beror på. Men jag tar hjälp av två tjejer med en del motionsridning.

Vilken av dina hästar tror du kommer gå längst?

Svårt att säga. Men jag tycker att jag har fantastiska unghästar i stallet just nu. Chuck Bass och Chardonnay är otroligt lovande för framtiden. Callisto kommer börja gå 150-klasser nästa år. Man får se hur de utvecklas genom åren. Men framtiden ser ljus ut!

Har du eget stall nu, eller står du inackorderad? Hur många hästar har du plats och tid för?

Jag hyr stall, ridhus, ridbana, väldigt mycket mark och ett hus på en enorm gård. Vi har plats för 18 hästar, just nu har jag elva i träning. Hur många jag har tid för beror på ålder på hästarna samt hur mycket hjälp jag har runt omkring. Men nu fokuserar jag mest på ridning och träning av hästarna och får mycket hjälp med allt annat. Då hinner jag med fler hästar.

Favorit ridbyxor?

Pikeur, det är nog de enda märkesridbyxor jag har haft. Är inte så prylgalen. Men med all utrustning så är det verkligen att man får vad man betalar för. Så kvalité är ju alltid att föredra såklart.

Minns att du berättade att du döpte Callisto själv. Har du döpt flera hästar? Vilka i så fall? Hur väljer du namn och varför?

Hihi, det här är en lång historia. Callisto fick sitt namn då jag ville ha någonting som påminde om hans far Casall, och ville ha ett lite elegant snyggt namn. Jag tyckte väldigt mycket om just namnet Callisto, så det var ett ganska enkelt val.

De andra är lite mer komiskt. Scofield fick sitt namn efter en roll i serien Prison Break. De som sett serien vet mycket väl om karaktären Scofield. Hans fullständiga namn är Micheal Scofield som är en mycket intelligent och snygg man. Hans bror blir oskyldigt dömd för mord och döms till döden i elektriska stolen. Micheal Scofield som är utbildad ingenjör tar sig in i fängelset med en plan för att rädda sin bror, ur fängelset i USA där de värsta brottslingarna sitter. Han tatuerar hela sin kropp som en karta med ledord och det händer massor med spännande saker genom hela serien. Eftersom att min häst Scopan, som han kallas, har ett väldigt vackert utseende och var precis hur snygg som helst när han kom som treårig hingst så blev namnet Scofield passande! ;)

Chuck Bass vet de flesta karaktären på. Jag minns att jag ringde min pappa och sa att jag ville att han skulle heta något på C, eftersom han kommer från Tyskland och där döper de sina hästar efter samma bokstav som fadershingsten, i det här fallet Centadel. Jag ringde pappa och sa, jag funderar på om han ska heta Chuck Bass. Pappa, som inte har någon koll på karaktären i sig (tur det), sa direkt, coolt namn. Då tänkte jag att dels tycker jag att det är ett häftigt namn med lite tryck och karaktär för de som inte känner till varifrån de kommer. Och för de som är väl medvetna om karaktären Chuck Bass i mänsklig form vet hur denna intelligenta, otroligt dryga men innerst inne mycket romantiska Chuck tar ens hjärta med storm. Precis som denna häst gjorde för mig. Plus att han är väldigt intelligent. Och lite dryg. Men med all charm och hjärta innerst inne… ;)

Chardonnay fick sitt namn efter den här sommarens influenser. Det påminner om ett födelsedagsfirande. Och det är enligt min mening ett namn med lite klass. Chardonnay (hästen) har en hel del franskt blod i sig, så då passar Chardonnay som är en druva från Frankrike. Det är gott vin, och det är ett vackert namn. Jag minns att jag bara gick omkring i stallgången och spånade när alla hästarna var inne och stod i sina boxar och flera av mina vänner var där, och när Chardonnay bara kom ut ur munnen och vi såg på henne så kändes det bara helt rätt. Det kändes inte som något annat namn i världen skulle passa henne bättre just då, så då blev valet väldigt enkelt! ;)

Hur ser en "vanlig" vecka ut för hästarna? Arbetsmässigt alltså :)

Det ser ganska olika ut beroende på ålder och hur de fungerar. En del behöver fler pass på banan än andra. En del behöver hoppas mycket mer än andra och en del behöver mest underhållas i kondition, styrka och mjukgörande arbete. Jag försöker alltid variera arbete och underlag med alla hästarna mycket, och få in klättring och kondtion ute på grusvägarna i varje veckas arbete.

När du har med dig 7 hästar som till Tierp t.ex, hur reser ni då? Har du lastbil?

Nej jag har bara lastbil för två hästar och så äger jag en transport med. Jag får ofta hjälp av hästägarna och/eller Amanda/Thea när vi åker med så många på tävling. Däremot väntar C-körkort och lastbil. Ett mål inför nästa år.

Är din familj häst intresserade? Din pappa har jag hört tatt han är med ibland? Bor han i närheten också?

Ja men inte annat än att de intresserar sig för hästen som djur och det jag gör. Han åker med på en del tävlingar ibland och bollar en hel del tankar och ideér med mig. Nej han bor i Stockholm, men vi ses ofta någon gång i månaden i alla fall och hörs oftare än så! Min syster och bror är engagerade i hur det går, av ren syskonkärlek, och är stöttande på det viset!

Hej! Har läst din blogg rätt länge och fick för mig att du haft lite samma problem med Valence som jag har med min häst i kombinationer, att han inte riktigt backar av så mycket själv till b eller c hindret så jag tänkte höra om du har något tips hur du har jobbat med det? Speciellt om det är ett räcke ut eller på b hindret så blir det lätt att få med den bommen, mest på tävling när han får lite mer sug en vad han har hemma. Är det två språng mellan hindrens så är det lättare att hinna sätta sig upp lite och använda rösten men när det är ett blir det lite svårare. Det är inte så han bara springer igenom men han har stor galopp och han kan bli lite lång inne i kombinationen och har inte alltid lika stor respekt för ett räcke. Det är egentligen en försiktig häst annars så min (försiktiga) tränare vill inte göra honom så mycket mer försiktig men har vi något ner så händer det nästan bara på tävling och är då ca 90% av gångerna på det minsta räcket på banan eller i kombinationen och det känns som så tråkiga pet så jag vill ändå jobba på det på något sätt. Försöker rida ännu noggrannare på dessa hinder men jag vill heller inte "backa" honom in i en kombination. Det som gör det lite svårt är att det sällan händer hemma så det blir inte lika tydligt att vi behöver jobba på det då. Ursäkta lite lång kommentar, kanske minns fel men har fått för mig att du skrivit förr att du hade något liknande problem i kombinationerna men det verkar du ha fått ordning på bra nu isåfall? Så har du något tips får du gärna dela med dig:)

Det jag har lärt mig är att försöka galoppera in, så att man inte tar bort för mycket galopp för då skjuter de på mer inne i kombinationen och blir på så vis flacka. Och försöka komma in med en lite nära avsprångspunkt på A, så att de tvingas hoppa upp och runt. Att träna kortare serier hemma som bromsar upp kan också hjälpa. Valence har faktiskt hoppat 10/13 senaste trekombinationer felfritt, så det har verkligen gått framåt. Så håll motivationen uppe!

Har du aldrig tvivlat på att inte kunna ta dig till toppen utan att åka och jobba hos någon toppryttare? Vad har du gjort för att komma dit du är idag utan att jobba hos någon? Vad lär du dig av? Vad fokuserar du mest på? Är nyfiken då jag själv inte jobbat hos någon toppryttare mer en under en kort period men vill samtidigt utvecklas utan att välja den vägen. 

Hur ofta tränar du för tränare? 

Kan du inte lägga ut mer filmer på dina lovande unghästar? 

Vad är planen med dina egna hästar du har, ska du sälja i framtiden eller behålla?

Tvivlar på oss själva och framtiden tror jag att vi alla människor gör ibland, annars skulle vi nästan inte vara mänsliga. Jag har fått erbjudande om att åka utomlands och jobba, men eftersom mitt eget företag gått så pass bra och jag har haft så fina egna hästar så har jag känt att jag har för mycket bra här hemma för att lämna det och flytta. Annars hade jag gärna testat det. Man kan också åka iväg en eller ett par månader med sina egna hästar och träna utomlands, vilket jag ibland funderat på.

Jag har passat på och tränat för en del internationella tränare och ryttare när de kommit till Sverige. Och så har Ted varit med och verkligen format min ridning och hur jag ska utbilda och ta fram egna hästar. Jag är väldigt analytisk, läser mycket och kollar mycket på hoppning och lär mig väldigt mycket genom det.

Det varierar, jag önskar att jag kunde träna oftare och försöker skapa mer regelbundenhet i det. För några år sedan när jag fick hjälp med en del rent ekonomiskt så tränade jag varje vecka för tränare i dressyr och var tredje vecka hoppning med flera hästar. Men sedan ca tre-fyra år har jag klarat mig helt själv ekonomiskt och då får man anpassa allt lite utefter det.

En del av dem måste tyvärr säljas och några försöker jag behålla. Det får framtiden utvisa helt enkelt.

Hur höga är dina hästar? Rider din syster också? Vad heter din hovslagare och vilken veterinär använder du?

Valence är 164, Callisto 167, Scofield 172, Chuck Bass 170 och Chardonnay 168- Lillebebis Okidoki är 160. Min hovslagare heter Anders Vakkala och så använder jag mig av Lars Svensson en del också. Min veterinär jag använder mest är Tove Forslund, eller någon på Mälarkliniken, bla Axel Wallman.

När kommer svar på frågorna? Hur är det att vara egen företagare? Hur ser du på framtiden med familjeliv och idrottssatsning ihop med företagandet?

Nu: ) Väldigt sent dock! Det är fantastiskt, och ibland jättejobbigt. Man bär allt ansvar själv för hur det går, måste landa i att det går upp och ner ibland. Men att vara sin egen ger en enorm frihet. Folk brukar säga att antingen jobbar man alltid, eller aldrig, beroende på hur man ser det. Jag kan ju styra mina dagar och tider otroligt mycket, så jag blir ju ofta flexibel. Men jobbet måste göras, så det gäller att tycka om sitt arbete. Jag tycker nästan aldrig att jag jobbar, för jag får ju hålla på med det jag älskar allra mest!

Barn och sådant får vänta, nu vill jag satsa på karriär och utveckla företaget och komma längre inom sporten. Familjeliv och tid utanför är något jag värderar högt, och känner att ju äldre jag blir ju viktigare tycker jag också att det är att det finns tid för annat. Förr kunde jag bara vara i stallet, nu känner jag att det går både bättre och jag mår mycket bättre just när jag hittar rätt balans i det.

Själva idrottssatsningen ihop med företagandet är det allra svåraste att få att gå ihop. Skulle jag tänka bara företagandet skulle jag sälja allra mina bra hästar som jag fått bud på genom åren, vilket jag inte kan göra om jag vill nå långt inom sporten då jag själv behöver bra hästar för att utvecklas. Tänker jag bara idrottssatsningen skulle jag inte jobba så hårt med annat runt omkring utan bara rida de bästa hästarna och lägga all energi på det. Jag tror att den vägen jag vill göra går, men att det tar väldigt lång tid. Så jag tror inte att något större ”genombrott” kommer förrän ganska sent i livet. Men jag älskar det jag håller på med och när jag har så mycket bra yngre förmågor och hela tiden känner att jag utvecklas så tycker jag att kombinationen av att vara egen företagare och samtidigt göra en elitsatsning är väldigt inspirerande!

Hon gjorde sin livs första tävling i helgen som var. Felfri i både 1m och 110. Hon är häftig!

Igår debuterade Mysan 140 i Norrköping. Det är en minst sagt speciell dam och det kommer gå lite upp och ner ett tag till innan resultaten blir stabila. Känslan i 140 igår var hur bra som helst. Hon var så där härligt kaxig och spänstig?med mycket vilja som användes rätt. 

Callisto gick i mål i gårdagens 140 som felfri men tyvärr korrigerades resultatet till 4 fel efter då en hållare löst ut. Han var riktigt bra igår, jag missade lite på den linjen med tre hinder och höll ut honom lite för mycket. Men det viktigaste är att han ger den känslan som han gör nu, han kämpar och vill tävla. Han vill hoppa och han vill göra det felfritt. Jag kan sätta tryck utan att han sätter emot och han vill prestera. Nästa år kommer han gå 150 och det är nog först då man kommer börja se lite vad känslan har sagt så länge. Nu har han gjort många bra rundor i 140 och varit dubbelnolla, så det känns som att slitåren börjar närma sig ett slut och att man snart kan börja njuta av att ha ytterligare en häst på den högre nivån. 

Igår lyckades jag hitta den ridning jag vill ha inne på banan mer. Känner mig fortfarande inspererad av nya tankar. Att våga gå min egen väg och tro på det. Så inspererad efter senaste träningen för Ted. Ser fram emot nästa tillfälle.

Jättejätteglad över hans dubbelnolla och placering i 140. I de andra två klasserna under helgen hade han två ner. Mina fel sista dagen. Även i kval 2 då jag red honom mer som jag rider Q, vilket absolut inte fungerar på honom. 

Största glädjen är att han numera vill göra sitt jobb inne på banan. Ingen form av istadighet har visat sig överhuvudtaget. Det är det viktigaste just nu. Att han vill och är motiverad. Hoppa stort vet jag att han kan. Det får ta den tid det tar med honom. Det här blir ett läroår. Nästa år tror jag att det kommer börja ge lite mer resultat och skillnad. 

Min lilla ligist ❤

I september väntar 145 och 150 klasser. Så roligt! 

 

Målet var att ta sig till final och få debutera 155 tillsammans. Det målet uppnådde vi. Sedan kommer alltid nya mål och förväntningar. 

 

Jag är nöjd med prestationen i SM. Nöjd med ridningen i finalen. Vad jag inte är nöjd med är att jag inte lyckades formtoppa min älskade häst till det här SMet. Han har kämpat på och varit fantastisk, som den fighter han är. Men kraften och spänsten i språnget har inte riktigt funnits där som det kan göra.

 

Uppladdningen inför SM fick tyvärr ändras eftersom vi aldrig kom till start i Tierp där jag hamnade på sjukhus. Planen var att han skulle gå högre klasser där för att sedan bara lufta sig i en 130 i Sundbyholm knappt två veckor innan SM. Eftersom vi aldrig kom till start i Tierp fick vi ändra planen och Valence gick hela GP helgen i Sundbyholm 1,5 vecka innan SM med tre stora klasser där han hoppade fantastiskt. 

Det fanns inte samma kraft och spänst i sprången som det brukar den här helgen. Helgen innan hade han power och höjd i sina språng. Normalt sätt blir han bara bättre och bättre under en helg och hoppar nästan alltid allra bäst sista dagen på ett meeting. I helgen var det tvärtom. Han inledde med fin hoppning men mattades av under helgen. Och ju tröttare han blir, ju hetare blir han. Man kan gräma sig eller glädjas. All rutin på kontot är bra och viktigt för framtiden. Jag hade inte kunnat göra mycket annorlunda i finalen, men sprången räckte inte riktigt till. Galoppen blev för snabb och kort, då finns heller inte kraft nog att sätta höjd. Trots detta hoppade han många fantastiska språng över 155-banan.

 

Jag är otroligt tacksam och rörd över hur den här fantastiska hästen kämpar för mig. Och vilken rutin han ger mig. Jag lär mig nya saker hela tiden. Vilken resa vi gjort. Jag hoppas på fler år med honom på 150-nivå. Men ser också fram emot den dagen då han inte behöver gå som förstahäst och dra tyngsta lasset längre. När en ny stjärna kan ta ytterligare ett steg och Valence få lite avlastning. Tårarna kan bara börja rinna av hur oändligt tacksam och glad jag är över min underbara Valence. Min första egna häst.

 

 

Första klassen 115. Inför hinder nummer fyra blev han skraj för hästen som kom vid vattengraven, därav hade jag lite sämre styrförmåga på den böjda linjen.



120