Just nu har Nisch utförsäljning på täcken och flugmasker i sin onlineshop! 

KLICKA HÄR för att komma till hemsidan!

Mattes correction pad i mycket, mycket fint skick säljes. Alla inlägg medföljer givetvis.

Nypris 1499 kr. Mitt pris 800 kr.

Maila vid intresse [email protected]

 

 

Nog för att vi slutade på 12 fel i 150:n men han hoppar det riktigt enkelt trots väldigt högt tempo. Eftersom vi rev första hindret och jag visste att en väldigt snabb tid krävdes för placering tog jag en chansning. Det höll inte hela vägen denna gång men min figher hoppade fantastiskt. 

I helgen åker jag till Mälarhöjden med några yngre hästar. Mina två bebisar, Quinny och en ny häst jag börjat hoppa åt ägaren.

Om Nino känns ridbar den här veckan får galningen följa med och hoppa 110 + 120, Callisto går endast en 120, Quinny går 110 och debuterar 120 och nya unghästen som är fem år går 1m och går det bra så får han även debutera 110. Det blir förhoppningsvis en riktigt rolig lördag.

Kanske blir det pay'n jump med två hästar i Södertälje på söndag också. Det återstår att se.

Det här inlägget på Tyras blogg gjorde mig väldigt glad och minst sagt chockad när min vän smsade mig idag och skrev att Tyra hade gjort ett inlägg om min blogg. 

Min besöksstatistisk har nästan tiodubblats idag och jag hoppas att många kommer stanna kvar. Jag ser inte mig själv som någon stor bloggare och trivs egentligen med lite anonymitet, men bloggen har varit väldigt betydande för min satsning genom åren, mycket mer än vad jag från början trodde. Den har hjälpt mig på många sätt och många av mina hästägare har hittat mig genom bloggen och de är också de största stöttepelarna för att min vardag ska gå runt rent ekonomiskt. Så nu ska jag verkligen lyssna till Tyras önskan om bättre aktivitet och uppdatering här på bloggen och börja ta det mer på allvar. Rörande och väldigt stort för mig att hon skrev det här inlägget. 

Stort tack till Tyra för det här, det var viktigt för mig!

Valence har varit och känts fantastisk idag, på framridning, framhoppning och inne på banan. Harmonisk och väldigt mån om att vara felfri. Underbar känsla med honom idag och det ledde oss hela vägen till vinst!

Ramius fick tyvärr ett rejält nedslag på framhoppningen och blev verkligen överförsiktig efter det. Han har aldrig gjort som han gjorde på räcket på framhoppningen idag, och även om det inte satt i hans huvud det minsta inne på banan så var inte rytmen och känslan i min ridning alls som den brukar. Trots en av sommarens sämsta rundor ridmässigt så hoppade han stort och väl runt banan på 4 fel och var första utanför placering. Jag valde därefter att gå in i dagens sista klass, 125 och bara göra en enkel runda och fokusera på en bra och kätt känsla i kommunikationen mellan oss. Han hoppade väldigt väl och felfritt. Det var viktigt för oss båda eftersom vi har en väldigt stor och viktig tävling framför oss i helgen som kommer.

Min älskade pojkvän/sambo var med mig idag också, världens bästa. Så glad för det! Tre bästa och viktigaste männen i mitt liv! (Och pappa förstås ;))

Jag kan mycket glatt berätta att jag har en ny samarbetspartner i Nisch häst. Det är ett mindre företag i Sverige som säljer hästtäcken av hög kvalité. Det är en enkel men genomtänkt design, mycket bra passform och till marknadens absolut bästa priser. Jag som själv inte gillar massor med stora loggor och saker på täcken tycker mycket om den rena, enkla designen. Pga att Nisch håller utseendet basic kan de också erbjuda de bästa priserna. Vintertäckena har väldigt slitstarkt material.

 

Jag har framförallt köpt utetäcken till mina hästar från Nisch under flera år och är väldigt nöjd. Eftersom jag har så många hästar och de går tillsammans i hagarna och busar hela vintern behöver jag ett större antal täcken att växla mellan och eftersom jag har täckesätare i stallet behöver jag detta slitstarka material i täckena. Hur jag än gör så blir jag alltid några täcken fattigare under en vinter och då känns det skönt att inte behöva lägga mellan så mycket pengar som vintertäcken med hel- eller halvhals normalt sett kostar för varje häst.

Bild på Valence i ett av sina vintertäcken från Nisch kommer upp på bloggen under kvällen!

Ni kan läsa mer på deras hemsida och kika in i deras webshop. 

 

 

På söndag åker jag till Tierp och tävlar med Valence och Ramius, båda kommer gå en 145 GP klass då. Det är mest uppladdning inför nästa helg då vi åker till Norrköping på meeting. Då sätter allvaret igång och vi inleder första omgången i VW Grand prix. Det ska bli väldigt roligt! Augusti avslutar dessutom med 130 + 140 med Serengeti och några av de yngre hästarna ska få komma ut och tävla igen, bland annat Quinny som ska debutera 120!

 

Det har varit väldigt intressant att läsa kommentarer från er under inlägget om intresset och försäljning kring Ramius. Jag får en känsla av att det finns en kultur i Sverige, (kanske även i andra länder, men det vågar jag inte uttala mig om), att du alltid ska sälja hästarna när du får höga bud. 

Det finns ett uttryck som säger "Du är aldrig bättre än din bästa häst". Det är ett uttryck jag tycker har ett viktigt budskap och som har följt med mig länge. Det finns så tydliga argument till uttrycket, och så många gånger man fått se precis vad som händer när en ryttare förlorar sin bästa häst. Se Albert Zoer tex, hur ofta ser vi honom nu i de högsta och mest prestigefyllda klasserna utan sin Okidoki? Och Meredith Michaels Beerbaum som fick "börja om" lite efter hon pensionerade sin Shutterfly, Eric Lamaze utan sin fantastiska Hickstead. Till och med världens bästa och mest etablerade ryttare med alla kontakter i världen är sårbara på en "enda" häst...

 

Hur ska man då som yngre ryttare precis i början av sin satsning kunna lära sig, få rutin, erfarenhet och kunna etablera sig på en högre nivå när man inte har någon häst att göra det med? 

När Valence var åtta år 2010 debuterade han 150 felfritt med en 2:a placering. Efter det började han väcka ett intresse hos ett flertal olika intressanter som också fortsatte under ett par år efter. Jag minns så väl vilket samtal jag hade med min tränare Ted som då sa åt mig att sälja honom. Han sa att jag kommer ta upp nya hästar till den nivån och att det är min väg att gå eftersom jag inte har de ekonomiska förutsättningarna som många andra på den nivån har. Jag minns också hur mycket jag grät under kommande dygn och berättade för mina föräldrar att jag undrar om jag kommer vilja och kunna gå ut i stallet om inte Valence står där. Min Valence. Mina föräldrar sa då åt mig att känner du så ska vi självklart inte sälja honom. Jag minns hur jag skrek av förtvivlan och nästan idiotförklarade dem, för jag kunde inte ha en häst med så högt värde i vårt lilla otroligt omoderna stall, köra runt på honom i vårt lilla släp och tacka nej till bud på så stora summor.De envisades dock med att en försäljning inte var det rätta, åtminstone inte där och då, och att jag behövde Valence för att kunna hävda mig på de större tävlingarna som young rider.

Nu är det 2014. Valence är tolv år och jag ångrar inte en enda dag att jag inte sålde honom. Om jag hade sålt honom hade jag inte fått uppleva allt jag har fått göra under dessa år. Jag hade inte tagit en 7:e placering på YRSM, jag hade inte fått rida nationshoppning för unga ryttare i Drammen, Norge, inte tagit mängder av vinster i klasser upp tom 150 eller ridit dessa stora GP kval och GP finaler som denna kämpe tagit mig till. Jag hade heller inte fått göra mitt livs första senior SM med final i början av det här året utan honom.

Men om man bortser från alla dessa framgångar och erfarenheter, så har han kanske en ännu större påverkan på mitt liv. För utan honom hade mitt namn varit helt okänd i ridsportsverige, och min första samarbetspartner Anna som ägde Lady Madonna hade aldrig tagit kontakt med mig den sommardagen och sagt att hon har en speciell och ganska svårriden, känslig häst som jag vill ha hjälp med att tävla för en senare försäljning. Hon pekade då åt min hemsida och att hon efter att ha sett filmer på Valence fått känslan av att jag skulle kunna passa med hennes mycket speciella lilla sto. På den vägen började det efter framgångar med Donna rasa in kunder som ville ha sina hästar här för utbildning/tävling och/eller försäljning. Det är också pga alla dessa fantastiska hästägare som givit mig förtroendet med sina hästar som jag kunnat leva på det jag älskar allra mest. Hästar.

Det var också denna underbara människa och ägare till Lady Madonna som senare såg till att Ramius kunde hamna i mitt stall. Så utan Valence hade inte Anna funnits i mitt liv, och utan Anna hade inte Ramius stått här idag. Och utan Valence hade jag inte ens fått tipset om Ramius som häst av den kända tränare som rekommenderat mig till att åka och titta på denna oslipade vita diamant e Cardento som trots sina tio år inte visat en tiondel av sin kapacitet ännu. 

Inom ett år efter att Ramius hamnade hos mig såldes mina två hästar Lord Greystoke och Caruso vilket gav mig ett bra kapital men lät mig behålla min då mest framgångsrika häst Valence.

Jag tror på att man måste sälja sina hästar, men jag tror inte på att du ska sälja hästen som kan ta dig som ryttare ett steg längre än vad du är. En klok kommentar från en annan fantastisk klok delägare i hästen Nonstop som står hemma i mitt stall just nu kom häromdagen där hon sa att det är för tidigt och för sårbart för dig att försvinna från de stora sammanhangen nu. Du måste få mer tid att verkligen etablera ditt namn i ridsportsverige innan du har råd att mista chanserna att synas. Så rörande klokt och genomtänkt. 

Ramius har en kapacitet som kan ta mig ännu ett steg på seniornivå. Ett steg som förmodligen inte Valence kommer kunna ta mig. Ramius är fortfarande orutinerad men trots detta har han genomfört några av de största GP-klasserna man kan göra i Sverige på ett lekande lätt sätt trots att jag som ryttare inte heller har överdrivet mycket rutin på dessa höjder och banor. 


Ska man då följa min filosofi så kan alla läsare som kommit så här långt konstatera att summan av allt blir att det då kommit till den dagen då Valence har mött sin överman och får, vare sig han vill eller inte, lämna över förstaplatsen efter åtta fantastiska år till Ramius. Och då måste han egentligen säljas för att jag som ryttare ska kunna fullfölja min satsning mot att gå så långt inom sporten som jag kan. Och det är just här som min mer korkade och barnsligt omogna känslomässiga sida tagit störst plats i hjärnan och sagt stopp. Här där många etablerade människor inom sporten kan himla med ögonen och tänka att ja, tänker man och handlar som hon så kommer man ingen vart. Och de må vara hänt. Men efter alla dessa år och allt denna fantastiska bruna, atletiska häst gjort för mig och tagit mig framåt i livet så kan jag inte fimpa på denna underbara och mycket känsliga individ och trycka ut en summa pengar sista året som tack för de här åren. Nej, då skriker min kropp inombords att det minsta jag kan göra för honom är att låta honom stanna i stallet. Jag har nämnt förut att han ska få bli grå i pannan hos oss och gå med våra yngre hästar som mentor och få berätta hur det ska gå till för våra kommande unghästar som han gör med Callisto just nu. Och innan dess så vet jag att han kommer ge mig massor med mer rutin i svår hoppning och kunna ta hem många speedklasser med mig innan dess.

Så länge inte budet på Ramius är så högt att det på ett ännu större sätt skulle påverka mitt liv så är det dyrare för mig att mista honom både som tävlingsryttare och företagare.

Du är aldrig bättre än din bästa häst och hur fin lastbil och hur många bra tävlingar du kan åka med så är det ingenting värt utan den där hästen med stort H som kan prestera där. Och jag är för ung för att ta en paus 4-5 år för att ta fram nya hästar på den nivån. Men jag vet att den dagen när jag säljer en dyrare häst och får en säkrare ekonomisk situation än idag, den dagen kommer också. Men den är inte här än.

 

 

Den här hästen är så fantastisk. Han gjorde fyra kanonrundor i Sundbyholm i 130, där jag dock flög av klantigt nog i en av dem, de andra gick han med 0+8, 0+0 och 4 fel. Nu börjar vi närma oss en 140-debut i augusti månad. Idag hoppade jag därför lite större hinder för att känna av hur pass redo han är, och han bokstavligen lekte runt sina uppgifter på banan! Dessutom har han blivit mycket rakare, fått en jämnare bjudning, mer aktivitet och ännu starkare språng. En oerhört begåvad häst som kommer göra sin nya ryttare otroligt lycklig den dagen han blir såld. Han är som en liten proffessor i hoppning, har stenkoll på var han har sig själv och sina ben!




(ställde upp en snebom för att få honom att hoppa helt rakt så han på detta hinder vek av lite i landningen och svängde för tidigt).

Foto: Bo Bennergård

Ganska svår bana, endast en felfri. Vi slutade på en fin 5:e placering! Älskar den här hästen, 150 känns enkelt på hans rygg!

Det var inte riktigt min dag i Sunbyholm idag. Valence hoppade många bra språng men känns inte i toppform, och då blir det för tungt och hetsigt för en så stor klass för honom. Jag flyttar ner honom till en 140 imorgon istället för att pressa honom i ytterligare en 150. Sedan blir det lite arbete inför nästa större klass om två veckor men med störst fokus på att hitta toppform inför Norrköpings VW Grand Prix i slutet av augusti.

Ramius hoppade fantastiskt idag. Han hoppar verkligen 150 med lätthet. Jag gjorde två ryttarmissar som kostade oss de två nedslagen vi fick idag. Första kom på treans oxer där jag kom för djupt inpå, och det andra på oxern efter trekombinationen där jag släppte kontakten med munnen helt, jäkla skit. Inte så mycket att gräma sig över, han är helt fantastisk och så mycket rutin i 150 har vi inte än. Han hoppar en 150-klass imorgon igen, hoppas att jag hittar bättre ridning då!

Efter 11 dagars tävlande på mååånga olika hästar och många olika banor i en extrem värme har verkligen tagit ut sin rätt på mig. Är verkligen inte alls i rätt fokus och sinnestämning. Idag sov jag ändå nio timmar, åt gröt och ägg till frukost, en lugn förmiddag och ordentlig lunch, men trots detta kände jag mig inte alls så vaken och taggad som jag vill känna mig.

Får köra samma taktik imorgon och hoppas att min kropp orkar ladda om och att jag hittar rätt känsla i kroppen imorgon. Nästa veckas tävlingspaus i fem dagar är precis vad jag behöver.

Det finns inget värre än när det inte går som man vill och man gör klatiga och onödiga missar. Men vägen mot målet är lång och det är av mottgångar man lär sig och utvecklas.


Film från Ramius 150 idag.