Det här har varit den mest traumatiska resan i mitt liv. Det är så otroligt synd eftersom att jag verkligen sett fram emot helgen i Billdal.

När vi var på motorvägen precis förbi Mjölby så började lastbilen plötsligt skaka och hoppa kraftigt, och sedan tippade bakdelen på lastbilen inåt motorvägen och bromsarna slutade fungera. Ena bakdäcket hade då bultarna gått av på och däcket lossnade, vilket i sin tur ledde till att bromstrumman slogs av och bromsarna gick på sin tur sönder. Vi blev ståendes på motorvägen, med Valence i transporten, vid halv nio på kvällen. Jag har aldrig haft sån panik i hela mitt liv, det var fruktansvärt, jag trodde att vi skulle dö.

Det fanns inte en chans att få ut Valence från lastbilen på motorvägen, så den enda chansen vi hade var att bärga bort bilen - med Valle i. Det tog väldigt lång tid för bärgningsbilen att komma, och därefter behövde de också åka och ändra utrustning för att kunna ta med hästen under bärgningen, och timmarna på motorvägen var det mest fruktansvärda jag varit med om, har aldrig varit så rädd. När pappa dessutom försvann och inte svarade när jag skrek, trodde jag att en bil kört över honom och han var borta. Då var han långt borta på motorvägen för att sätta upp varningstriangeln. När vi väl skulle bogseras bort stod jag inne i lastbilen med Valence, lutningen var väldigt kraftig upp på bärgningsbilen innan det blev plant och Valle var så rädd. Som tur var greps han aldrig av panik så vi lyckades bogsera bort lastbilen med Valle i. Därefter skulle vi försöka hitta en hyrbil med dragkrok och åka till min fantastiska vän Julia som bor en bit därifrån vi var för att låna hennes transport. Väntan med Valence blev lång medan pappa var borta och han var otålig. Därifrån begav vi oss ner mot Billdal igen, och kom fram vid sex på morgonen. Efter att ha fått in Valence i boxen och ut all utrustning och foder så fick vi lov och sova ett par timmar i bilen.

Jag visste inte om vi skulle starta eller åka hem efter en sån otroligt traumatisk natt, men han kändes fin på morgonen och jag bestämde mig för att hur trött och slut jag var ge det en chans. Vi fick ett pet på första hindret i kvalet, men därefter var han jättefin och felfri, vilket gjorde att vi tog oss till finalen. Finalen därimot var den absolut sämsta runda vi någonsin gjort, det var katastrof. Han har aldrig rivit så många hinder, så grovt som han rev dessutom. De sprången han rev var bara långa och han tappade hela sin teknik och kraft uppåt, och de hinder han hoppade felfritt över hoppade han riktigt, riktigt bra språng över. Men det gick alldeles för fort, han var het och hela banan var lite i framåtpuls med framåtdistanser, och jag red framåt, men då blir det + och +, jag måste vara betydligt lugnare och istället ta tiden på mig att lägga in extra galoppsprång på distanser eftersom att han är så otroligt lätt att korta galoppen på. Vi har alltid haft en betydligt högre lägsta nivå än vad vi hade i den här finalen, så jag tänker absolut inte lägga någon vikt vid den rundan. Bara konstatera att pelhambettet inte hjälper mig någonting alls i dessa situationer, han blir bara hetare av det, knäpper av i nacken och blir kortare i sin galopp. Ted har helt rätt vad gäller vanligt tränsbett på honom och jag har nu två månader på mig inför nästa stora elittävling och kval att lösa de pusselbitarna som ännu inte fallit på plats.

Valence ska först och främst få en ordentlig paus och landa efter ett tufft tävlingsår och framförallt en väldigt krävande höst med mycket resor och stora klasser.

STORT TACK TILL

Marlene, att jag och Valence fick åka med er upp i lastbilen så vi kunde komma hem från Billdal.
Julia för att vi fick låna din transport så vi kunde ta oss därifrån med Valence, du räddade oss!
Kelly och Pelle, för att vi fick sova hos er natten till söndagen.
Sofia för att du kom och hämtade oss i Södertälje hos Marlene och körde hem oss så sent.
Johanna för att du tog hand om stallet och hästarna när jag var borta.
Elin för att du tog hand om hästarna och red när jag var borta.
Mamma och pappa för att ni är ni. Jag älskar er mest i hela världen.

Vet inte vad jag skulle göra utan er. Ni är fantastiska.