Jag tror att jag kommer se tillbaka på det här året både med sorg och som ett nyttigt år. Det har faktiskt varit lite av ett otursår för oss, och ett år som inte haft speciellt flyt vad gäller någonting. Men, det är ett år som jag fått med mig otroligt mycket erfarenhet och upplevelser från som är det viktigaste som finns för att kunna utvecklas mot det långsiktiga målet. All den erfarenhet jag fått med mig från i år är ovärderlig.

MEN, detta är några av de tuffa sakerna vi fått möta under året...

Vi hade hittat köpare till Lorden som vi var otroligt nöjda med som blev tvungna att leta vidare då det  visade sig att Lorden hade en lös benbit och var tvungen att opereras.. Allt runt omkring detta var väldigt jobbigt, jag hade aldrig varit med om något liknande tidigare och var väldigt orolig för hur det skulle bli, hur han skulle må och om han skulle kunna fortsätta som tävlingshäst. Denna operation och veterinärcheckar månaderna efter kostade ca 18000 kr och gick inte på någon försäkring. Tack och lov gick operationen väldigt bra och Lorden kommer kunna hålla som tävlingshäst för stora klasser i framtiden. Det är också flera veterinärer som sagt att han med största sannolikhet kommer bli betydligt bättre som hopphäst nu än innan operationen!

Jag och min absolut bästa vän sedan 13 år tillbaka gled ifrån varandra under året och har inte setts sen vi var i Scandinavium tillsammans. Det har verkligen varit känslomässigt jobbigt, att inse att den vänskap man varit så säker på skulle hålla livet ut håller på att tyna bort. Att min allra bästa vän som vetat mer om mig än vad jag själv gjort inte kommer finnas där längre på samma sätt som jag inte finns där för henne. Att vi plötsligt tagit andra vägar i livet som inte längre är gemensam. Kanske kommer engagemanget tillbaka till en någon gång, viljan att hitta tillbaka till det vi hade, kanske var detta slutet på en fantastisk och lång vänskap…

Vår hund högg ihjäl mitt ena marsvin under sommaren när de var ute i sin gigantiska utegård. Olyckligtvis hade marsvinen hittat något kryphål och åt gräs på fel sida staketet, och då miste en av dem livet. Det var så fruktansvärt sorgligt.

Vår bil gick sönder i februari ner mot Borås och sista kvalet i Scandinavium. Det blev en tuff och lång resa i snöstormen och vi fick övernatta hos våra vänner som tur var.

Jag kunde ha haft så mycket som 16 fel i sista kvalet och ändå varit med till Scandinavium i år pga väldigt bra resultat i de tre första delfinalerna, men så trillar jag av i sista delfinalen!? Hur ofta händer det…

Valence och jag hade en fantastisk toppform i en helg i Näset. Han hoppade makalöst på framhoppningen och var sjukt fin även under framridningen. Jag var hur taggad och fokuserad som helst, ville verkligen vinna 150-klassen och det bästa resultatet var 12 fel när vi gick in. Valence hoppade helt fantastisk, var felfri över nio språng, felfri över a och b i trekombinationen och går sedan på ETT galoppsprång till c-hindret och totalkraschade. Vi hade då klarat av de största svårigheterna på banan och hade en linje med ett stort vatten som Valence alltid leker över kvar som många hade stora problem med. Men vi fick aldrig komma så långt… Den som vann denna klassen hade ett stopp och en rivning… Jag var arg länge… Vi var så jäkla nära och hade allt fokus på att sätta nollan. Tack och lov gjorde varken Valle eller jag oss illa allvarligt.

Amoremi  visade sig ha fått yttligare problem vid hoven som hon haft problem med sedan föl. Kommer inte kunna belastas så mycket som en hopphäst för större klasser kan.

Lastbilen gick sönder på väg ner mot tredje kvalet till Scandinavium. Däcket lossnade och bromstrumman slogs av. Det var det absolut mest traumatiska och läskiga jag varit med om, att stå med häst i mitt på motorvägen med stora lastbilar farandes i mörkret var så fruktansvärt läskigt. Har aldrig haft sån fullständig ångest och panik som jag hade då.

Mamma bröt benet allvarligt i slutet av sommaren. Gipsades i 10 veckor men det visar sig fortfarande inte vara läkt. Risken finns att hon aldrig blir fullt så bra och frisk som hon var innan benbrottet.

Valence fick en hovböld veckan efter SM som först såg ut att vara en senskada. Ville bara dö. Tack och lov var det som sagt bara en hovböld där inflammationen dragit sig uppåt och efter ett par veckor var han på gång igen. Detta är som tur är den enda ”skadan” Valence haft under de dryga fem åren han varit hos oss och berodde på att han klivit på någon vass sten i hagen.

Valence och jag hade ett retligt pet på sista hindret i det kvalet vi gjorde för Falsterbo.

Calypso boy bockade av mig ganska allvarligt på hans första tävling i andra klassen efter att en stor vit schäfer sprang rakt mot staketet direkt efter vi landat efter ett hinder. Han tvärvände, bockade och jag landade rakt på huvudet. Fick lättare hjärnskakning och hade fruktansvärt ont i nacken och axlarna under en vecka.

Valence och jag var första ekipaget utanför finalplats under utomhus SM. Tio hundradelar från finalplats… Morr…

Okej, nu orkar jag inte skriva mer. Men det har faktiskt varit ett riktigt otursår. Saker utanför hästarna som hänt också som varit mentalt och känslomässigt jobbiga att tackla. Vi har också haft lite för många fyrafelsrundor i år som jag hoppas att vi kan få till nollor nästa år.

MEN det är också många positiva saker som hänt i år!

Valence och jag tog en fin 7:e placering på YRSM inomhus.

Jag tilldelades Göteborgsstiftelsens ungdomsstipendium i hoppning tillsammans med tre andra ryttare. Pengar som gav mig möjlighet att tävla mer!

Både Lorden och Caruso lärde sig hoppa stora vatten!

Caruso gjorde många riktigt fina rundor med som sämst 8 fel i 140-hoppningar. Vann dessutom en 140-klass i september!

Lorden opererades och är otroligt fin att rida nu. Kommer komma ut nästa säsong som väldigt stark, helt frisk häst och med alla de kvalitéer som han har vet jag inte var han kommer sluta…

Madonna kom hit i slutet av sommaren och är både otroligt rolig att ha i stallet och är för mig en stor tillgång med ett otroligt hopphjärta och försiktighet! En flicka jag tror väldigt mycket på inför nästa år.

Kulan utvecklades massor under året. Har varit felfri i alla 110, alla 115 och 4/7 120-klasser. Tog precis det steget man vill att en femåring ska göra. Gick inga championat utan förberedes bara inför framtida år som förhoppningsvis min bästa kommande häst…

Calypso boy gjorde en fantastisk resa, hade så kul med honom den tiden han fanns hos mig. Hittade därefter en underbar köpare som dessutom låter mig fortsätta tävla honom!

Vi köpte en B-kortslastbil med bodel och stort utrymme för hästarna! Sålde transporten som var för liten för hästarna!

Diablo kom hit och det har varit en nöje att få rida honom hittills. Förhoppningsvis blir han såld till ett hem och en ryttare som passar honom till 100 % och jag får fortsätta se och följa honom i framtiden.

Jag började hålla träningar och har många elever som tränar regelbundet. Har hittat något som jag verkligen brinner för och som många verkar uppskatta! Jättejätteroligt!

Jag lärde känna en glad och energisk tjej med precis samma stora intresse som jag, Fredrika som nu är en av mina närmaste vänner. En vänskap som jag tror kommer vara länge och ge otroligt mycket glädje!

Vi fick arrendera ännu en stor gräshage där vi dessutom kommer kunna ha en gräsbana inför nästa år! Då blir det riktigt fina hinder och vattengravar där, kommer ge mig ännu bättre träningsmöjligheter!

Valence och jag kom ut och gjorde en internationell tävling tillsammans och fick vara med i nationslaget för unga ryttare! Laget vann och det var otroligt roligt och lärorikt!

Och så måste jag säga att jag är väldigt glad över att Lorden ändå aldrig blev såld. Kände mig aldrig klar med honom och är alldeles för nyfiken på hans fortsatta utveckling för att sluta. Är väldigt glad över att jag får ha med honom hela nästa år!

ÅRETS...


Årets debuter

Valence gjorde sin första internationella tävling
Caruso debuterade 140 och 145
Lorden debuterade 140
Kulan debuterade 110, 115 och 120
Calle debuterade 0,90 och 1m
Madonna debuterade med mig 1m till 135

Årets största framgång

7:e placeringen i YRSM inomhus med Valence

Årets roligaste minne

Tiden med Calypso boy. Han kom hit som precis grundinriden och väldigt grön, till att göra så bra ifrån sig i klasser till 1m och semifinalist i fyraårschampionatet. Vi fick 4,5 månad med bara stor glädje och erfarenhet tillsammans. En häst jag är så stolt och glad över att få haft den tiden med!

Årets roligaste ögonblick

Vinsten i 140 med Caruso och nationshoppningen i Norge med Valence

Hästen som utvecklats mest under året

Tror nästan jag måste säga Madonna faktiskt. När hon kom visste jag inte riktigt hur vi skulle kunna utvecklas och vilka klasser hon hade kapacitet för. Hon utvecklades otroligt på kort tid och numera ser jag henne som en av stallets bästa hästar och kan nog konkurrera om platsen som andrahäst i stallet under nästa år!

Årets viktigaste utveckling

Jag är väldigt glad över hur Caruso gått fram i år. Han har gått från att vara 6-årig unghäst till en kille med rutin och felfria rundor i 140-hoppningar. Han har också debuterat svår hoppning, gått många större tävlingar och fått följa med på meeting. Det här året har varit väldigt nyttigt för hans fortsatta utveckling och för att han ska kunna bekänna färg lite mer ordentligt från och med nästa år!

Årets tankeställare

Oj, så mycket. Har lärt mig att man ska hitta sin egen väg, kunna lära sig saker av sämre rundor istället för att hänga upp sig på vad som var dåligt. Utvecklat mitt dressyrarbete med Valence och fått en väldigt bra bild av hur jag på ett individuellt sätt med varje häst ska göra under framhoppningarna för att de ska prestera så bra som möjligt inne på banan.

Årets inspiration

Som vanligt alla Världscupklasser, Grand Prix-hoppningar och mästerskap där man får se världens absolut bästa ryttare. Den internationella tävlingen gav mig också massor med inspiration, och alla starter i svår hoppning inspirerar mig till tusen.

Årets mest lärorika

Att ha fått hoppa och tävla så många olika hästar som jag har fått göra i år. Det här var faktiskt första året som jag tävlade en annan häst än Valence i 140-hoppning eller högre.

Årets häst

Valence så klart. Vi har inte riktigt haft något flyt med oss i år, men vi har lärt oss otroligt mycket och fått uppleva viktiga saker för vår fortsatta utveckling och satsning. Det är på hans rygg jag fått göra yttligare 11 starter i svår hoppning i år.

TACK TILL

mina fantastiska föräldrar för ännu ett år med stöttning, uppbackning, stort engagemang och allt annat ni ger mig! Jag älskar er så mycket att det inte ens går att sätta ord på det.

min tränare för allt engagemang, allt jag lär mig och det stora stöd jag finner hos dig. Enormt tacksam och lycklig över att du finns.

mina närmaste vänner som gör allting ännu roligare och som peppar mig, finns där både vid fram- och motgångar. Jag hoppas ni förstår hur mycket ni betyder för mig och hur glad ni gör mig!

Min klubb Årsta Runsten som är en otroligt rolig och aktiv klubb att vara medlem i.

Till Runsten Equestrian och Christopher McDermott för stöttningen ekonomiskt, med träningar och som profilryttare.

Anna Arborelius för ett otroligt stort engagemang och att jag får ett så stort förtroende att träna och tävla er underbara Lady Madonna.

Och förstås mina underbara hästar som gör allt för mig och ger mig så otroligt mycket glädje varje dag.


NÅGRA AV ÅRETS ROLIGASTE RUNDOR MED ALLA HÄSTARNA:

Kulan har jag inte laddat upp några filmer på märkte jag nyss. Bara från hans 110-debut i februari... Måste ladda upp lite nytt när den riktiga datorn kommer tillbaka från lagning igen. Lorden tävlades ju bara till våren, hade flera provridningar under sommaren och opererades i augusti. Så detta var två av hans rundor i våras alltså...