Skulle inte du vilja ha en topphäst som redan är jätterutinerad så du kan tävla de allra höggsta klasserna utan att behöva utbilda alla från början varje gång? Så du som ryttare kan tillsammans med en häst som redan har all rutin kan tävla de allra högsta klasserna redan nu? Och vilken av dina höästar tror du kommer gå allra längst i framtiden?

 Alltså det är klart att man ibland känt att fy tusan vad häftigt det skulle vara att få rida och tävla en häst som redan gått väldigt stora klasser, en häst som kan hjälpa till i lite knepigare situationer osv. Ibland har jag också känt att det är synd att jag fick en så fantastisk häst som Valence som första häst då jag själv gjort alla debuter och fått lära mig allt tillsammans med honom. Allt vi har gjort har vi båda gjort för första gången. Hade jag varit mycket mer rutinerad och bättre när jag köpte honom som fyraåring hade vi nog kunnat vara på den absoluta toppen bland young rider då han har alla kvalitéer som man kan önska i sin hoppning. Samtidigt är det tur då det var han som visade mig vägen till alla de drömmar jag har nu!

Jag ser det nog egentligen väldigt positivt att jag fått utbilda alla mina hästar från grunden då jag har så mycket mer kunskap än om jag köpt färdiga hästar. Att utbilda en häst från oinhoppad till svår hoppning är en lång och ganska svår resa som man lär sig otroligt mycket av. Jag är glad över att jag lyckats med det och känner att för framtiden är detta otroligt viktigt då väldigt få människor kan köpa häst efter häst som går de största klasserna. Jag kommer alltid försöka ha hästar som kommer underifrån, så i slutet av nästa år när Kulan går från sex till sju år ska jag försöka hitta en ny tre-fyraåring som jag tror på!

Jag tror väldigt mycket på Valence och Caruso, Valle har redan bevisat att han räcker för 150 som han redan har placering i. Men jag tror kanske att Kulan är snäppet bättre än båda två, kanske att han behöver lite mer tid än både Valle och Caruso, men jag tror att Kulan kommer bli hästen som räcker för mina drömmar!

Kulan ett löshoppningssprång 160

Jag måste bara få berömma dig för din fina ridning och ditt sätt att tolka varje häst och deras förutsättningar! Har följt din blogg ett tag och måste säga att jag är imponerad av dig! Håller du bara på med hästarna på heltid eller du jobbar med något annat också? All lycka till i Flyinge!

Tack så jättemycket, vad roligt att höra! Jag har jobbat på både Café och Eniro, men nu är det faktiskt bara hästarna och att jag håller träningar då jag har ganska mycket elever! J Jag håller på att starta igång ett Handelsbolag som vi har haft vilande just nu och håller på att bygga upp min dröm om att kunna ha en egen verksamhet och kunna leva på det! Och det bubblar här och var och det går framåt hela tiden vilket är otroligt roligt! Och som det ser ut just nu skulle jag inte hinna med något annat! Eftersom att jag sköter hela stallet och alla fodringar och sånt själv, samt rider i snitt fem hästar om dagen och har lektioner utöver det så finns det inte tid för jobb utöver det om man ska hinna leva ett normalt liv utanför hästarna och hinna med att sova också ;)

Oj, vilken lyckligt lottad köpare som får din hjälp med utbildningen när hon köpt honom av dig, mycket bättre kan man inte få det! Hur kommer det sig att du sålde Calypso? Han verkar ju vara så lovande?

Det ska bli väldigt roligt att kunna hjälpa hans nya ägare med utbildning och få följa deras utveckling tillsammans!  Jag sålde honom av ekonomiska själ, det är klart att det är sorgligt att släppa ifrån sig en så begåvad häst som jag trodde så mycket på. Han är verkligen lovande och min tränare Ted sa till och med att Calle var bättre än Valence, Caruso och Kulan i motsvarande ålder. Men när jag behöll Lorden efter att han hade en lös benbit på besiktningen när han skulle säljas så blev jag tvungen att sälja en annan häst. Jag stod då inför ett svårt beslut men ville absolut behålla Valence och Caruso, och Kulan tror jag har mer scope än vad Calle har, jag tror att jag kan rida större klasser på Kulan än vad hade kunnat göra på Calle i framtiden även om jag är övertygad om att Calle har kapacitet för 140-klasser och kanske mer! Dessutom så passade Kulan mig bättre storleksmässigt. Calle ägdes dessutom tillsammans med Kicki så valet föll på Calle. Jag la ut annons och fem dagar senare åkte han till sitt nya hem och har hamnat hos Linda där han får vara enda hästen och få all uppmärksamhet, vilket jag tror han stortrivs med!


Du svarade tidigare på en fråga att du inte hade så mycket mertier på ponny... är du ledsen över det och känner du att du tappat mycket genom att inte ha en så framgångsriik ponnytid? Tack för en toppenblogg!

Både ja och nej måste jag nog svara. För min del fanns det aldrig någon väg eller mål att jag skulle tävla. Jag red på ridskola länge och fullkomligt älskade hästar från början, så jag bodde praktiskt taget på ridskolan. Min D-ponny var en arab som hade gjort två klubbtävlingar när jag fick honoman kunna hoppa och vi tävlade upp i LA med placeringar och hoppade ledigt banor på 120-130 på träningar. Självklart hade det hjälpt mig mycket att rida mästerskap, ridsport ponny cup och allt sånt man kan göra på ponny, då rutinen är otroligt viktig i den här sporten, så det är väl det jag känner att det hade kunnat hjälpa mig att utvecklas ännu fortare på elitnivå genom att ha det med sig i bagaget. Men jag lärde mig verkligen rida på ponny. Fick tävla både dressyr och hoppning, hade en otroligt känslig, nervig D-ponny som var lite som en häst att rida. Tack vare honom klarade jag av att köpa Valence som fyraåring.Jag börjar nu känna mig mer och mer rutinerad och har fått många svårklasshoppningar i kroppen, hunnit rida fem SM på häst (alla på Vallis), vunnit 140 på både Valence och Caruso och varit placerad i 150-hoppning. Nu när jag så pass många hästar att träna och tävla på så känner jag att jag utvecklas mycket hela tiden och tar igen det jag inte fick uppleva under ponnytiden. Antalet rundor och språng man får i sig ger så himla mycket.  

Så svaret på din fråga, jag tycker att jag lärde mig att rida när jag hade ponny vilket jag ändå tror är a och o. Man ser många ponnyryttare som tävlat på superhög nivå på pnny under många år som ändå inte klarar att ta steget upp på häst. Men jag tror att rutinen från en ponnytid är nyttig, så det är väl i så fall det jag tycker att jag missat!
 
Jag och min D-ponny Ludwig!


Valence final inomhus SM 2011


hej! mycket bra blogg och roligt när du lägger upp filmer!!
jag undrar lite hur du har råd med allt jag menar det är ju inte billigt med häst och den nivån som du tävlar på medför väl en del kostnader så som att bara ta sig till tävlingar uppstallning och allt runt omkring? är det enbart hästar och ridning du håller på med eller har du något annat jobba också? har du någon hjälp med hästarna och tröttnar du aldrig? jag önskar dej all lycka till i framtiden tillsammans med dina hästar!! du är en grym ryttare!

Tack så jättemycket! Nej det kan man verkligen säga, det kostar sjukt mycket pengar. Jag har haft lite andra jobb på deltid också, men nu är det faktiskt bara hästarna jag håller på med. Jag har två tillridnings-/försäljningshästar och så har jag många elever som jag tränar regelbundet. Jag får fortfarande ekonomisk hjälp av mina föräldrar och håller på att bygga upp min framtidsdröm, att kunna leva helt och hållet på min egen verksamhet med hästarna. Allting utvecklas hela tiden och det ska bli spännande att se vart allt leder. Jag har fått riktigt bra bud på framförallt Valence så egentligen vore det klokt att sälja honom eller Caruso för att få en ekonomisk plattform att bygga från, men då jag vill tävla och utvecklas mot toppnivå så kan jag inte sälja mina bästa hästar. Alla mina prispengar går till nya starter, och så hade jag tur som fick Göteborgsstiftelsens stipendium i år som har finansierat många starter och meeting i år. Det är knapert och mycket jobb men jag lever hellre så än att i nuläget sälja Valence eller Caruso i alla fall! Så är jag förstås jätteglad över att få förtroendet att rida och tävla andras hästar, det gynnar mig både ekonomiskt och som ryttare och jag gör mitt absolut yttersta för att göra ett minst lika bra jobb med dem som med mina egna hästar!

Först måste jag bara säga att du är så grymt duktig Amanda. det är inte det lättaste att plocka fram topphästar och du har flera i stallet =)
Till min fråga
Hur kan man träna upp trampet i stigbygeln i språnget? (har ganska bra tramp "på backen") jag drar alltid upp hälen, ska väll tilläggas att jag har en häst som hoppar väldigt med ryggen och vinklar ut bakbenen fint =).

Tack så jättemycket!

Vad roligt att du ställer just den här frågan. Jag tränade för en annan tränare i somras som påpekade att jag när hinderna blev högre, 130 och över ställde mig lite på tå i uppsprånget. När jag gjorde hoppövningarna ropade han och påminde mig om att trampa ner hälen hela tiden, och jag tänkte ”shit, vad jag är dålig på det här, måste verkligen träna på att trampa ner hälen i uppsprånget”… Men sen när jag pratade med Ted så blev han nästan lite irriterad och sa att för att följa hästen så är det helt naturligt att stå lite på tå i uppsprånget. Vi gick in och tittade på inspelningar från bland annat Världscupfinalen och Världscuphoppningar och tittade på ryttare som Christian Ahlman, Roffe, Ludger Beerbaum och Angelica Augustsson och samtliga stod ”på tå” i själva uppsprånget!!

Jag försöker däremot också jobba med min sits och skänkelläge genom att rida mycket utan stigbyglar. Men att du står lite på tå är ingenting du behöver oroa dig över! Det är naturlig för att följa hästen i språnget!