Det sista dygnet har så gott som alla tankar i huvudet gått åt Valence. Jag är så arg och besviken över att vi inte sätter nollorna så som vi borde i 145. Jag vet att vi lyckats lösa otroligt mycket, utvecklat markarbetet väldigt mycket, jag har utvecklat min teknik i ridningen och så har vi löst trekombinationsproblemen. Men fortfarande presterar vi inte så som jag vet att vi kan.

Jag har också haft många diskussioner med min tränare om det. Valence har väldigt stor hoppkapacitet, ett fantastiskt hopphuvud och är väldigt försiktig. Inga hinder känns stora på honom, han täcker även långa hinder och jag bara älskar den hästen mer än allt annat. MEN, det kan vara så att hans ridbarhet sätter käppar i hjulet för att han ska kunna använda sig av sin stora potential i hoppningen. Och jag blir så irriterad över detta, och har gett mig f*n på att jag ska lyckas lösa det. Den dagen allt bara fungerar kommer vi kunna prestera på riktigt hög nivå, det vet jag ju. Och att jag ska behöva sälja honom där någon annan kanske lyckas ta fram allt som finns i honom vore ju så tragiskt. Han är ju mitt allt den hästen.

Men jag känner att jag är på rätt väg, men att vi fortfarande har en del problem kvar innan allt släpper. Jag kommer ha ett annat bett på honom i Billdal om två veckor, han blir för stark på vanligt tränsbett och när hinderna kommer så himla fort så hinner jag inte få tillbaka kontrollen mellan hinderna och han rinner iväg. Jag kommer alltså återgå till mitt pelhambett i Billdal. Vi fick också tips om ett fodertillskott som verkligen ska fungera, som tydligen alla i det irlänska nationslagen använder då de har så heta hästar. Det ska tydligen vara det enda som verkligen fungerar, och de vi pratade med i Flyinge var otroligt positiva och sa att de fått en ny häst. Det är riktigt ndyrt men det roliga är att jag faktiskt vann tre sånna burkar när Valence och jag kom femma i 140 i Enskede för tre veckor sedan. Jag är annars väldigt skeptisk till fodertillskott överhuvudtaget men jag ska definitivt ge detta en chans. Jag ska också fortsätta jobba med att rida mycket utan stigbyglar så jag blir stadigare och starkare i min sits, samt styrke- och konditionsträna utanför ridningen. Sen måste jag komma ihåg att han är ung fortfarande, bara nio år, och jag tror att vi kommer kunna utvecklas och ta oss så långt som vi vill tillsammans. Jag måste tro på det. Han är ju min drömhäst.