Always and forever
Precis hemkommen från ett hoppass på Histas stora grusbana med min älskade Vallis. Jag är minst sagt väldigt glad just nu. Valence hoppade makalöst och om jag bara är konsekvent och får in tekniken i ryggraden och alltid rider så som jag gjorde idag och häromdagen nere på banan, även på tävlingarna, så kommer resultaten säga samma sak som känslan. Han var också otroligt lugn och avspänd idag, vilket förstås gör att känslan blir ännu bättre. Idag hoppade vi några hinder upp till och med 150 och det var minst sagt fantastiskt att hoppa större hinder på hans rygg igen.
Kan inte beskriva med ord hur mycket den hästen betyder för mig. Allt utanför ridningen är han bara så underbar på alla sätt och vis. Så otroligt personlig, mysig och hängiven.
Nu ska jag fixa lite i huset och äta lunch, om några timmar kommer Erika så då rider vi ut på de andra hästarna.
Min och Valles debut i 150 för ca 1,5 år sedan, han var då bara åtta år gammal!
Den ritten är alltid lika underbar att se :)