Dagen var väldigt blandad idag. Scrållan överhoppade sig otroligt mycket idag, vilket gör att hennes krafter tar slut snabbt. Hon var superfin och hoppade högt över de fyra första hinderna, sen började hon dö... I kombinationen var det en oxer in till räcke, hon hoppade så runt och väl över oxern att hon gick på två i kombinationen. Trots det hoppade hon väl även på b-hindret. Sen kom ett räcke där man svängde från utgången, och jag genade i svängen just för att hon har haft tendens att stanna och tjura lite när man vänder bort från utgången. Jag fick med henne bra och hon stannade inte men vägen till hindret blev istället inte alls bra, så vi fick ett konstigt avsprång, det kändes som att vi hoppade in mot sargen och läktaren så Scrållan blev ganska avskräckt. Efter den lite större rivningen blev det stopp på oxern som kom efter, då la vi en volt så hoppade hon felfritt resten. Det blev alltså åtta hinderfel och tre tidsfel för oss idag. Jag blir förstås väldigt störd när sånt händer som jag hade kunnat göra mycket bättre, men jag fick väga gott mot ont och den här gången hade det varit bättre att riskera lite dumheter vid utgången än att klanta till vägen. Men man lär så länge man lever! Är stolt över lilltjejen ändå, hon har ju inte ens blivit fyra än. Och hennes stora försiktighet i sina språng kommer i framtiden bara vara positivt när hon fått mer rutin, styrka och ork.

Calle har också varit lite av en upplevelse. Det var en annorlunda känsla att rida honom och jag hade mycket svårare för att rida honom idag än jag haft förut, men det var också ca 4,5 månader sedan jag satt på honom sist och han har förstås ändrat sig sedan dess. I första klassen 1m var han felfri, men sprången kändes inte alls så fina som de brukar och han var ganska ordentligt tveksam. Jag satt nog kvar lite i det gamla vanliga med honom och han har sedan sin första start varit lite som att man sätter i en polett och så går han bara runt klockrent bara man visar vilka hinder han ska hoppa. Vi bestämde oss för att även debutera i 110 och då jobbade jag lite med att få upp honom i formen lite på framridningen, få lite mer tryck bak och hoppade upp honom lite på framhoppningen. Det kändes betydligt bättre och han började hoppa som han kan och ska igen. På framhoppningen hoppade han många riktigt fina språng och även inne på banan även om han fick med sig två bommar, men det var ju också debuten för honom. Jag fick däremot en mycket, mycket bättre känsla i hans språng som nu var större och luftigare med mer tryck av från backen. Calle är ju ingen häst som ligger och skrapar i bommarna i onödan, det har han aldrig varit. Efteråt var vi på stora grusbanan och hoppade pulvermangraven, lilla vattnet, en kulle med stock på och så. Eftersom att det lilla vattnet gick så himla bra att hoppa med häck framför så ville hans ägare och vi också prova stora vattengraven, vilket gick fantastiskt bra. Han hoppade superfint och satte både otroligt fin höjd och längd i sina två språng där över. Vattengraven var dessutom nyligen påfylld så den var mycket större och mäktigare än när vi var där med de andra hästarna tidigare i veckan. Linda (Calles ägare) ska ju ut och tävla lite i fälttävlan med Calle nu framöver också, så det var lite kul att hoppa lite sånt med honom också. Lite överkurs för en femåring med stor vattengrav kan man tycka, men Valence hoppade det där vattnet även han som femåring medan jag väntat längre med de andra hästarna, det beror mycket på hur de är i huvudet också. Har nu hoppat åtta hästar på stort vatten och alla har hoppat utan några som helst problem på första försöket. Har ingen annan än Ted att tacka för det, som lärt mig hur man lär in och tränar hästar på stort vatten! Tack!!!

Linda (Calles ägare) filmade det så ska försöka på något sätt få upp språnget här, om jag nu kan vara tillräckligt teknisk förstås...

Hur som helst, en lite blandad men nyttig dag med de små bebisarna! Jag kommer nu få fortsätta hjälpa till att tävla Calle med mycket kortare mellanrum och hjälpa till lite med utbildningen, vilket förstås känns väldigt roligt! Kommer också träna honom för Ted på Runsten ibland, hur kul som helst eftersom att Ted tyckte väldigt mycket om honom förut. Calles ägare är verkligen så underbar på alla sätt och vill verkligen göra allt rätt och får Calle att må väldigt bra! Det känns kul att kunna hjälpa till lite ett tag till så innan Linda känner att hon vill ta över helt och hållet själv!