Träningarna för Piet har varit riktigt bra. Basic, mycket grundarbete, mycket tekniskt arbete och otroligt långa och bra uppvärmningsövningar.

Piet som tränare är lugn, positiv och har ett väldigt fint sätt mot hästarna "be nice to your horse" har nog sagts säkert 200 gånger under de här två dagarna. Jag älskar det lugnet hos tränare, och eftersom jag tränat för Ted i lite drygt fem år nu, så trivs jag mycket bättre med den här formen av träning, och har lite svårt för tränare som är väldigt på och pratar hela tiden.

Det jag främst kommer ta med mig från Piet är hur han pratade och tänkte kring linjer. Vi skulle inte ha en förutfattad mening på hur en linje skulle ridas, utan landa, andas, slappna av och hitta ny distans till nästa hinder. Det fanns inget "här är fem galoppsprång framåt", utan det var känslan och den typen av häst man satt på som skulle avgöra hur distansen skulle ridas (jag bara älskar detta)! Vi fick också, flera gånger rida distanser där han sa "make as many as you can", det fanns inget facit, och det bästa var när du snabbt fick hästen i balans och kunde rida hästen på många galoppsprång mellan två hinder och fortfarande ha de samlade och framme för skänkeln. Han ville också att hästarna skulle få komma in nära hinderna, och i Sverige tycker jag ofta att bilden är att man ska "ge hästarna plats" och "komma in med stora galoppsprång, inte komma in för nära". Just denna form av ridning som Piet framhäver är en form som passar mig väldigt bra, en form där jag trivs som fisken i vattnet. Jag rider mina hästar just på det sättet, men har länge och ofta fått kommentarer om att ändra på det!

Jag stannade på Runsten över natten och fick då chans att prata lite mer med Piet och andra på kursen. Piet kändes väldigt engagerad igår när jag hade Valence med mig, och även om jag blev lite frustrerad över Valle när han blev lite för het så tycker jag nu i efterhand och när jag ser videon att jag fick en liten tankeställare och en liten spark i baken. Varför ska jag fokusera på hur het han är istället för att bara nonchalera det, rida övningarna som de ska ridas och hålla honom kort i galoppen och låta honom komma in nära. Piet avslutade det här passet med att jämföra Valence med en annan häst. Han sa att melllan ett räcke och en oxer som vi hoppade på en linje, så är det "normalt" sex galopppsprång. MEN, så pekade han på den andra hästen som var väldigt stor och hoppade väldigt högt att din häst går bättre på fem på den här distansen, så låt den göra det! Och så sa han att en häst som Valence kan gå den linjen på sju, åtta eller till och med nio galoppsprång - för det passar honom bättre!

Idag tog jag tillfället i akt att prata lite extra med Piet mellan två träningspass, där jag beskrev det problemet jag haft med trekombinationerna med Valle, att han blir alldeles för snabb och vi får lätt nedslag, och jag fick en chans att visa en video på Valence från en tävling just där vi rev B-hindret i trekombinationen. Jag sa också att "när jag rätar upp mig mellan hinderna så" (Piet fyllde genast i min egen mening, "så tar han det bara som att du skjuter honom framför dig och blir ännu snabbare"). PRECIS! Då sa han till mig att han tyckte Valence hade ett mycket stort scoope, och allt scoope i världen framåt, har inga som helst problem med någon längd på hinderna. Så sa han till mig att hans heta häst Ratina Z som hade samma temperament som Valle, att han alltid red henne på extra galoppsprång - på alla distanser! Så sa han "people thought I was totally crazy and wondered what the hell I was doing, but we won gold anyway". Jag förklarade då för honom att i Sverige så är det mycket den bilden att man ska rida på fem galoppsprång framåt, och att många alltid har åsikter när jag lagt in extra galoppsprång inne på banan, och han sa bara "stupid people" ;) Vi pratade en hel del kring detta, och han sa att det spelar ingen roll om det bara är fyra galoppsprång mellan hinderna, du kan rida fem lika väl. Och om det är sex normala galoppsprång, kan du rida åtta om du så vill.

Ni förstår inte hur överlycklig jag är över detta. Ted har alltid sagt samma sak till mig, men alla andra kommentarer och påståenden har fått mig att ändra min ridning ibland och börjat tänka annorlunda. Men nu i fortsättningen kommer jag fullkomligt strunta i dessa kommentarer och känna mig helt säker i den här tekniken. För jag vet att det är den som passar min häst allra bäst!

Nåväl, framridningarna har också varit fantastiskt bra. Jag fick också en tankeställare om hur lite jag faktiskt värmer upp hästarna, när man jämför med hur mycket vi verkligen jobbade och framförallt galopperade hästarna under uppvärmningen! Det var som värsta intervall- och konditionsjobbet, jag var lite chockad, men hästarna klarar så himla mycket mer och borde jobbas mycket mer än vad iallafall jag har trott och gjort. Jag kommer rida fram mina hästar på ett annat sätt och mycket mer och längre arbete än vad jag tidigare gjort.

Har också fått många andra bra saker som övningar och tekniska delar i ridningen som jag kommer ta med mig!

Är riktigt glad över att jag deltagit på den här kursen, fått träffa och träna för Piet och för allt jag fått med mig.

Här är videon som Piet kollade på, SM finalen där Valence och jag rev B-hindret. Det jag fått höra hittills är att jag borde ha rätat upp mig mer mellan MEN, Valence skjuter bara på ännu mer när jag gör det! Piets lösning var att jag borde ridit på ett galoppsprång till från den vita oxern på bågen in i trekombinationen, då hade vi kommit in närmare på A-hindret vilket gjort att han tvingats backa av mer och hoppa mer uppåt! Bredden på oxern hade för Valence inte varit något problem, eftersom han redan har både tanken och tekniken i hoppet med så mycket tryck framåt!



Vill avsluta med att tacka min fantastiska tränare Ted som jag finner all trygghet hos! Han hjälper mig att forma min egen ridning och gör mig säker i den. Någonstans måste man inse att alla har sitt eget koncept och sin egen typ av ridning, det finns ingen som rider på precis samma sätt som en annan. Det finns så otroligt många olika sätt att rida på, hela världseliten är fylld av alla möjliga olika tekniker i ridningen och trots detta är alla dessa ryttare i den absoluta toppen!

Ted har hjälpt mig att hitta min väg och mitt koncept, och det är den vägen jag vill gå. Sen är det nyttigt och motiverande att få en sån här typ av input i sin ridning, men att hitta sitt eget koncept tror jag är det viktigaste för att kunna komma någonstans och nå framgång.