__

Gårdagen

Måste säga att årets första ridpass med hästarna började hur bra som helst. Jag red ut på Valence, som visserligen var lite väl elektrisk och höll på med lite dumheter och var het, men som under passet kom igenom ordentligt och jag har ett koncept i ridningen på honom nu som fungerar hur bra som helst när han accepterar det. Nu lägger jag ner massor med jobb på det dressyrmässiga arbetet och det går verkligen åt rätt håll. Nöta och nöta är vad som gäller med honom, så att han accepterar att man finns där och att jag kan rida honom med benen och att han blir lugnt istället för att hoppa åt alla håll. Idag åker jag till lilla ridhuset för ett ordentligt dressyrpass med honom! Ska bli riktigt kul. Är så himla motiverad med honom, för jag vet att hoppningen har han, och lägger jag ner massor med jobb och tålamod, hittar ett fungerande system för honom så kommer detta bli ett riktigt bra år för oss. Hur knäpp och svår han än må vara, så är han mitt hjärta!


Donna fick åka till stora ridhuset och hoppa lite olika övningar som till slut blev som en bana. Det var två små hinder på en båge, samt två trestuds på böjt spår med fam galoppsprång på båge mellan. På varsin diagonal låg en oxer respektive ett räcke. Eftersom hon ska hoppa 125 och 135 på fredag så avslutade jag med två språng på 135 på vardera hinder. Jag har inte hoppat henne på väldigt länge och framförallt inte så pass stora hinder, så jag var lite nyfiken över hur hon skulle kännas och om allt förtroende även på de större hinderna fanns kvar där som i Flyinge. Och jag kan säga att Madonna var magisk! Så otroligt säker och hoppade fantastiskt! Den där flickan överraskar mig om och om igen, hon är helt grym! Jag bara älskar henne!


Caruso hoppade jag för första gången sedan Tedträningen i början av december igår, även han i stora ridhuset på samma övning. Han var jättepigg, men så lydig och lätt för hjälperna, samtidigt som det fanns så mycket power i bakbenen i galoppen. Avslutade på ganska stora hinder två språng, och han hoppade så otroligt väl. Så himla fin. Jag är så glad! Gud vad kul detta året ska bli!


Kulan gjorde precis samma övningar som Caruso och Donna. Han var hur pigg som helst. Hoppade studsserierna många gånger med honom och han var riktigt fin. Avslutade på ett högre språng på oxern med ordentlig bredd, och nu börjar han komma in och hoppa med mycket mer kraft i avsprånget, och ger då en helt sjuklig känsla i sprången. Han följer dock inte med på fredag eftersom de andra fyra hästarna känns viktigare eftersom att Kulan ändå bara går unghästklasser hela året och bara ska matchas lugnt för att med åren klättra upp i klasserna.


Erika, min fina vän, red Lorden tillsammans med mig och Kulan. Har inte träffat henne på länge och det var verkligen jättekul, hon har blivit så otroligt duktig på att rida senaste året och har ridit mina hästar mycket. Men detta var första gången sedan hon bröt benet. Hon hoppade Lorden på samma övningar som jag nämnde, och det gick galant. Lorden hoppade så fint och det var jättekul att se honom från backen! Sprången är så runda och han hoppar med stor marginal utan att det på något sätt blir onaturligt. Jag märker att han efter operationen hoppar mer framåt och landar inte lika tungt som han kunde göra förut! Jag ska hoppa 110 och 120 på honom och jag tror att Lorden kommer bli minst sagt överlycklig över att få känna på "tävlingsmiljön" igen... Fina killen!

Kommentarer
Emmie säger:

Vi hade en häst som gick 130, vi trodde inte att den skulle kunna gå svår hoppning typ max 140, innan den opererade bort sin lösa benbit, men nu har den debuterad 150 med bra resultat (om man inte kollar på pappret då det blev kaos på sista hindret.) Nu hoppar hon oxå SÅ mycket bättre och är mer ridbar både på backen och på hinder! =) Att en sån liten grej kan göra sån skillnad, fast då förstår man ju vad den benbiten har gjort för besvär...!

2012-01-02 | 18:35:16
Bloggadress: http://livingtheedream.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback