Sälja sina hästar för en möjlighet att gå hela vägen?
Ja jag har läst både hennes inlägg om att alla hästarna är till salu och hennes väldigt bra förklaring till detta. Det är extremt svårt att hitta hästar som har den enorma kapacitet för att ha en häst för ett YREM och sedan för senioråren. Detta var också någonting jag verkligen fick en väckarklocka när jag såg senior SM utomhus förra året, när till och med många av Sveriges seniorers bästa hästar såg ut att få riktigt jobbigt över hindrena när det var en stor 155 bana framför dem. När man satsar och verkligen vill nå toppen så är det klart att man vill åt det allra bästa hästmaterialet för annars har man inte en chans, och har man inte den enorma plånboken som krävs så är det klart att man kan vara beredd att sälja sina hästar som är riktigt bra, men inte tillräckligt bra.
Om mina hästar är till salu vet jag inte riktigt, det låter komiskt jag vet. Saken är den att jag har fått många bud och intressenter som varit beredd att ge mycket pengar för Valence, men även Caruso. När det riktiga intresset kom upp på Valence så pratade jag med min tränare som sa att det inte var något snack om att sälja eller inte, jag kunde köpa så många nya hästar och utbilda dem upp i klasserna sa han. Efter det samtalet insåg jag att jag nästan måste sälja honom, för det är inte klokt att ha en så värdefull häst i stallet och pengarna skulle ge mig en otrolig plattform för en framtida satsning. MEN, efter det samtalet störtgrät jag i många timmar, och insåg att jag kommer inte ha samma glädje att gå ut i stallet om inte Valence står där. Mamma och pappa kände detsamma, och sa att om jag får sån fullständig panikångest och blir så extremt ledsen så finns det ingen anledning att sälja honom, han var ju inte alls dyr när vi köpte honom som 4-åring.
Caruso är en häst jag tror jättemycket på, och kände att han har otroligt stor möjlighet att utvecklas till någonting riktigt bra. Och när vi fick en intressent från Tyskland på Kulan så övervägde vi att sälja, men bestämde oss för att behålla honom i alla fall.
Så jag måste väl erkänna att vi inte är jätteduktiga på att sälja våra hästar, trots att vi haft personer som varit seriösa och varit beredda att betala. Jag kan inte säga att jag inte komma sälja någon av Valence, Caruso eller Kulan i framtiden. Men jag kan nästan säkert säga att Valence kommer få stanna, mest för att han inte bara är en fin och kapabel hopphäst för mig, utan för att det är en unik häst i personligheten och han är verkligen min bästa vän. Eftersom vi aldrig köpte någon utpräglad hopponny red jag aldrig större klasser förrän på stor häst, det är tack vare Valence hela min satsning kom igång och det är honom jag fått chans att rida i de större sammanhangen som junior och young rider.
Valence har kanske inte potentialen att gå hela vägen, kanske allra mest pga sitt temperament och låga ridbarhet, men jag vet att vi räcker för att göra felfria 150-klasser, som han redan bevisat. Och som ryttare är rutin och erfarenhet a och o för att komma någon vart. Jag resonerar som så att om man ska bli framgångsrik inom ett yrke, låt säga, läkare, så måste man göra en utbildning på många år som kräver studielån mm. Man får betala för sin utbildning. Valence får bli mitt studielån, han var som sagt inte dyr i inköp, men de pengar jag tackat nej till för honom är ju något jag går miste om genom att behålla. Men han är också en häst som jag kan rida många stora klasser på, och som i sin tur ger mig erfarenhet och tar mig framåt i rätt riktning.
Det är alltid ett val man gör, men jag vet vad gäller Valence att jag skulle förlora så mycket glädje genom att han inte fanns i stallet längre. Jag är glad över att kunnat hitta så pass bra hästar som jag ändå har och att jag lyckats utbilda alla helt från början. En dag så kanske jag hittat hästen som kan gå hela vägen, eller att någon hästägare som har en mycket begåvad häst vill supporta mig i min satsning. Det kommer ta betydligt längre tid än om man hade förutsättningarna att köpa en världshäst, men vem har sagt att resan dit är så dum?
Kände bara att jag var tvungen att besvara den här frågan, för det är både ett svårt och intressant ämne som egentligen hela tiden finns där i bakgrunden.
Hur resonerar ni?
Jag håller med.. Dock så blir man ju oftast eller enligt mig väldigt fast vid en häst eller de hästar man nu har. Detta är något man kanske måste träna mer på ? inte vet jag men det är helt rätt att man måste kunna "byta" ut sina bästa mot de lite bättre för att komma dit du vill.
Jag tror du har hästar som har väldigt väldigt mycket i sig, dessutom är du en grymt bra ryttare
Människor som du, som tränat upp alla dina hästar till den nivån som du är på.. Jag förstår dig till hundra procent, du har följt t.e.x. Valence hela vägen och Valence litar på dig till hundra procent och du på honom.. Man får en helt annan relation till sin häst om man utbildar dem själv så som du gör, jag vet att du kommer nå toppen, du är nästa Angelica Agustsson, din kämparglöd, ambition och tankeställare, du är unik!
Förstår precis hur du menar, jag kommer nog aldrig kunna sälja Latina heller.. (och Rolle har jag ju redan bestämt att han får vara kvar tills hans liv är slut). Vissa hästar är speciella och vägen mot toppen, med olika hästar där man får massor av olika kunskaper tror jag kan vara väldigt bra :)
Måste bara kommentera debuten i Tierp, jäkligt snyggt ridet!