Båda var fina när vi var iväg och tränade i stora ridhuset!

Valence och jag har kommit över en hög tröskel i markarbetet nu och han känns helt fantastisk. Allt funderande och analyserande under vintern verkar ha gett resultat för nu har vi hittat rätt spår. Och det intressanta är att när Valle är så fin som han är just nu i dressyren är det bara en fröjd att rida honom, inget svårt eller jobbigt alls, bara en väldigt härlig känsla! Min prins! Vi jobbade över små cavalettihinder också, och med att han skulle vara lydig och avspänd, och han var superfin!

Donnis är eeeeeeeeeeeeextremt brunstig just nu, jobbigt! Nu får hon faktiskt äta munkpeppar och se om det hjälper. Det bästa med Donna är att hon iallafall är arbetsvillig och bra att rida trots att hon är så brunstig. Även om hon ger bättre känsla när hon inte är det. Hoppade lite cavalettistuds på böjt spår ett par gånger, men la det huvudsakliga arbetet på dressyrarbetet, jobba i rätt form, tempoförändringar och verkligen ha henne på yttertygeln! Hon var jättefin. När vi travade av var hon så otroligt avspänd och vilade på steget med härlig takt!

Valence var också så duktig som gick direkt på lastbilen trots den olycka som hände på väg ner till Billdal! Så skönt!

Tack till pappa som följde med! Du är världens bästa <3