Idag debuterade Ramius och jag både 130 och 140 tillsammans. Jag ville inte rida fort och snävt alls i 130 utan bara ge honom en bra runda. Han hoppade fantastiska språng och det var nog den bästa runda vi gjort tillsammans hittills. Mer harmoni och lugn från hans sida. Vi var nolla och jag fick som vanligt en underbar känsla!

Inför 140 på framhoppningen hoppade han hur högt som helst på framhoppningen, på gränsen till över hinderstöden. Jag valde att bara hoppa oxern på ca 125 innan och räcket på 135. Inne på banan var han återigen helt underbar, vi fick ett pet på tvåans oxer där jag kom lite nära. Annars var han så himla fin och det kändes så enkelt. Det här var även hans första riktiga 140-klass så vi är hur nöjda som helst! Ramius och jag var första utanför placering.

Lady Madonna känns inte riktigt som sig själv just nu. Jag vet inte om det beror på brunsten eller om det är något annat, men jag vill ta med henne till kiropraktorn på måndag. Hon var placerad i 130 som var en bedömning C. I 140 hoppade hon många helt fantastiska språng också, men hade två lite tråkiga pet. Det är mest i galoppen som hon känns lite konstig, går liksom inte fram för skänkeln och lägger jag på ben i det läget så slår hon lite med svansen och galopperar ännu mer uppåt istället för framåt. I svängarna blir hon lite irriterad och det känns inte så harmoniskt mellan oss just nu. Vill kolla igenom henne igen, framförallt se att korset ser ut som det ska. Det har gått lång tid och hon har musklat sig mycket och ser helt annorlunda ut i kroppen, så hon behöver nog kollas igenom igen!


Jag älskar dig <3