Kulan är verkligen en jättefin häst! Vad roligt att få se lite video på honom också. Jag har läst din nogg länge och vet att du köpte Kulan trots att han hade böjprovsreaktioner som unghäst? Jag har nu själv problem då jag aldrig hittar en häst och när jag gör det så går den inte igenom besiktning. Hur vågade du och hur tänkte du? Jag vill verkligen hitta rätt häst för mig nu, ska jag våga köpa den ändå? Tack för en riktigt bra blogg Amanda!

Du har helt rätt, så jag är nog fel person att fråga faktiskt… Det är inte så jättemånga tror jag som skulle köpa en 3-årig häst med 2,5 grads hälta på båda framkotorna… Han var ju verkligen extremt ofräsch på böjprovet, men jag hade mina misstankar om att det var mängden ridning och framförallt så mycket träning i jättelåg form i djupsnö som påverkat honom. Detta i kombination med så ung ålder och att han var så pass stor trodde jag var orsaken till böjprovsreaktionerna. Ägaren till Kulan lät mig ha honom hemma på öppet köp. Jag red som vanligt, men lät honom gå i en mer öppen form och hitta sin egen balans och red runt 4 dagar i veckan istället. Dock hoppade jag honom eftersom jag ville ha en häst som skulle tåla belastning. Efter en månad var han märkbart bättre men hade fortfarande reaktioner i fram. Jag fick då ha honom hemma en månad till, fick lite stretchövningar av veterinären och han lärde mig hur jag kan böja honom för att kolla hemma, och för att vänja de (har helt tappat namnet) men det som ”känner av” smärta i lederna. Jag red på som vanligt igen och hoppade till och med lite mer än jag annars skulle gjort på en häst som fortfarande knappt blivit fyra år. Efter yttligare en månad åkte vi tillbaka och gjorde böjprov på kliniken och då dansade han fram där på gången och var helt klockren på böjprovet. Därefter köpte vi honom. Anledningen till att vi gjorde allt detta var ju för att jag till varje pris ville ha hästen.

Jag vågar inte svara eller ge dig råd på hur du ska göra, det beror så mycket på bakgrunden och vad det är för typ av häst. Vi köpte även en C-ponny till mig som hade böjprovsreaktioner. Men han stod då på ridskola och stod inne otroligt mycket, så vi vågade köpa honom ändå. När vi sedan sålde honom gick han igenom böjprovet UA.

Det är alltid en chansning och självklart är det bättre att köpa en frisk häst eftersom det kan hända så mycket på vägen i alla fall. Du får försöka väga gott mot ont, och det beror också på hur mycket du är beredd att chansa för att köpa hästen, det är ju även svårt att hitta en häst man verkligen vill ha… Men som jag sa, jag är fel person att fråga för jag skulle nog köpa en häst med alla möjliga problem om jag verkligen ville ha den och trodde på hästen om problemen inte är kroniska förstås!

Rådfråga med veterinärer och försök komma fram till något med nuvarande ägare där ni hittar en lösning båda är nöjda med, det är mitt tips. Lycka till!


gud så kul.. kanske du kan dela med dig lite på han sa sedan :) ? tips ode

Jag gick dessvärre aldrig på föreläsningen då jag var sjuk.

Hur tänker du kring om du ska åka till kiropraktor, vetrinär mm? alltså om hästen känns dålig, börjar du alltid hos kiropraktorn? Du verkar väldigt förtjust i kiropraktor finns det någon anledning till detta?

MVH Lina

Hm, jag måste se hur jag ska formulera mitt svar nu… Jag kollar upp mina hästar hos veterinär också, men åker regelbundet till kiroprakorn. Jag tror att om hästarna inte känns helt okej så sitter det oftare i ett problem som kiropraktorn löser bättre än en veterinär, i många fall i alla fall.

Som exempel kan jag ta Madonna som kom hit och gjorde en veterinärcheck som visade att hon var halt på ett bakben. Hennes ägare hade vid flertal tillfällen haft en riktigt bra veterinär ute somtittat på henne och sagt att hon skulle musklas mer jämnt bak och så. Min veterinär sa att jag borde ta henne till en kiropraktor då hon är halt högt bak, och en liten reaktion som hon hade fram berodde endast på det som satt i bak. När jag kom till min kiropraktorn med henne visade det sig att hon dragit till sig ordentligt i korset så hon var helt sne, och han misstänkte att hon gått så i ca ett år, så hon musklat sig efter ett snett kors och musklat sig runt om för att ”hålla korset på plats” då det gör mindre ont. Hon hade aldrig kunnat bli bra i korset utan en behandling. Min kiropraktor tryckte då tillbaka korset (såg ganska obehagligt ut), sen tog det några veckor där jag byggde upp henne och hon långsamt började muskla sig jämnt i bak och har sedan dess varit en annan häst att rida. Står man bakom henne nu så är hon helt jämn över rumpan. Det hade alltså inte spelat någon roll om veterinären givit ägarna alla möjliga övningar för att stärka henne liksidigt, och det hade inte spelat någon som helst roll hur många gånger man än behandlat henne i bakbenet så länge korset varit snett.

Caruso började plötsligt som unghäst bli väldigt svår att rida, tror det var i slutet av året då han var fyra. Han började bocka hysteriskt och skickade av mig vid ett flertal gånger. När vi åkte med honom till kiropraktorn visade det sig att två av hans tornutskott i ryggen hamnat snett och detta var förstås väldigt obehagligt för honom. Efter behandlingen var han precis samma fina häst igen. Detta är dessutom väldigt vanligt, det kan räcka med att hästen rullar sig på något hårt i hagen, eller att de busar mycket och drar till sig i ryggen. Det är alltså yttre våld som påverkar detta.

Generellt sätt är mina hästar väldigt friska. När vi kollar dem och gör böjprov är de så gott som alltid helt rena och utan reaktioner. Jag har extremt sällan varit med om att någon av dem har varit galliga. Jag kollar hästarna på kvällarna i benen och de är alltid kalla och helt torra i benen, även efter en stor tävling eller träning.

Jag lever i den tron att om en häst måste regelbundet behandlas av en veterinär så är det någonting som inte är rätt. Jag tror inte alls på ”rundsmörjning” av leder, utan hävdar att det finns en orsak till att hästen har reaktioner som regelbundet måste behandlas. Jag skulle hellre leta efter grundorsaken till varför hästen har reaktioner, och ändra på hur man tränar sina häst och kanske foderstat eller eventuell utrustning. Självklart hamnar man i fall där man måste behandla, kanske vid en vrickning eller annan skada.

Jag skulle mycket hellre se att min häst fick en vila istället för att gå in och spruta i leden. Därför ser jag hellre att göra regelbundna besök hos min kiropraktor än att lika ofta kolla upp dem hos veterinär. Sen är jag otroligt glad över de personer som jag har runt omkring mig, för jag har en fantastisk veterinär som är sin egen, har röntgen och allt med sig i sin lastbil när hon kommer. Hon kan allt verkligen, och är utöver det dessutom även utbildad specialist på tänder och kiropraktor.

Min hovslagare är också så himla duktig och kan lösa mycket problem för hästarna! Och min kiropraktor är också helt fantastisk som löser så många gåtor på många hästar. Känner mig lyckligt lottad som lyckats hitta så enormt kunniga människor som ett team kring hästarna.


Hej. Pssar inte påd et gär inlägget men jag har en fråga. Skulle du kunna berätta mer om amoremi? Jag har ingen kol på honom afatiskt, men han verkar hoppa fantastiskt av de språng jag sett. Är han din?

Hon är ett sto, sju år gammal nu. Jag har känt hennes ägare länge och blev tillfrågad om jag kunde hoppa in henne när hon var fyra år, det var inför kvalitén då hon skulle visas som gångartstalang (hon var från början tänkt som dressyrhäst) men då ska man ju även genomgå ett hopprov. Jag fick därför hoppa in henne inför kvalitén på Strömsholm. På hösten visades hon och fick helt okej poäng på dressyrmomentet där hon visades av en dressyrryttare, jag fick sedan göra hoppmomentet med henne där hon med lite chock fick så mycket som 9-9 och slutade totalt trea av alla deltagare på Strömsholm! Hon blev direktkvalad ner till Flyinges final i 4-årschampionatet med ägaren bestämde sig för att inte åka.

Hon har en otrolig hoppkapacitet verkligen, vissa språng är som att hoppa upp till himlen och tillbaka. Enorm kapacitet. Tyvärr hade hon problem med en hov som unghäst som nu visat sig belasta benet onödigt mycket, så vi har valt att inte satsa fullt ut på hoppningen med henne. Hon är bara tävlad upp till och med 110. Nu är drömmen att betäcka henne redan i år med hingsten Stakkato, och att jag förhoppningsvis kan få en riktig stjärna för framtiden. Ägaren är nära vän till oss i familjen och hon har stort engagemang för min ridning och satsning. Det är såklart jättejättetråkigt och tragiskt att inte kunna satsa på Amoremi när hon har så extrema språng i sig, men vore helt underbart om hon kunde nedärva det i en avkomma istället. För hennes personlighet är också på alla sätt fantastisk. Dessutom är hon en otroligt vacker häst!