Carusos träning började väldigt bra idag, han kändes pigg och fin, lite tittig och spänd på hinderna möjligtvis. Allt började bra, han hoppade jättefina språng och var försiktig! Sen fick vi enorma problem med trekombinationen, som också resulterade i krångel i tvåkombinationen. Så himla dumt för allt berodde från början på ett jättestort missförstånd mellan mig och Ted, som i sin tur ledde till oplanerad ridning som i sin tur ledde till överförsiktig häst som på det trånga avståndet i kombinationen fick honom att tröttna fullt upp på uppgiften. Och då har man inte så mycket att säga till om när hästen vissnar på sin uppgift. Det var bara kombinationerna problemen uppstod, han var superfin på alla andra hinder och linjer, hoppade många underbara språng. Men min och Teds kommunikation i helgen och framförallt idag har varit så fruktansvärt dålig. Vi står ju normalt sätt varandra väldigt nära och har oftast en väldigt positiv och öppen dialog. Efter den här helgen är jag bara otroligt besviken och tycker dessutom att det har varit väldigt förvirrande med en helt annan form av framhoppning inför banan och massor med missar i kommunikationen. Men behöver inte gå in mer på det. Ted ringde iallafall under eftermiddagen och vi hade ett jättelångt samtal som visserligen var ganska ärligt, tufft och med gråt i halsen men absolut nödvändigt för framtiden. Han måste finnas där och hjälpa mig att lösa problem när jag behöver honom som mest. Idag kände jag mig mest lämnad och övergiven och fick lämna träningen med olösta problem. Inte för att jag är ett dugg orolig över Caruso, men har som sagt känt mig väldigt besviken.

Nu mår jag såklart skitdåligt och hoppas att några dagar hemma i lugn och ro gör mig frisk. Just nu känns det som att det mesta i mitt liv är rörigt och går emot mig, så jag hoppas att allt vänder snart.