Han är helt enkelt min drömhäst
Jag har följt din blogg otroligt länge enda sedan du hade din nogg. Och jag beundrar dig i ditt tänk om hästar och hur dom ska rida oerhört mycket.
Men en sak jag tänkte på att även om Valance hoppar mycket bättre nu, så hade ni era glansår tidigare? Har du tänkt på att det kan bero på att du nu har mera hästar att rida och att Valence är en såpass speciell häst att han kräver en speciell ridning, än tex Caruso? Jag vill verkligen inte att du ska sälja några av dom två för har följt deras utveckling med dig och den är otrolig! Valence är som skapt för dig och ni passar perfekt ihop, men att han kanske behöver en ryttare som inte har massa hästar som kräver olika ridning då han är en ytterst speciell häst som jag har förstått det utifrån? Jag vill verkligen inte att du tar detta som kritik för det är det verkligen inte! Du är otroligt duktig och ambitiös och om några år tror jag att du kan vara i Sveriges spetstrupp (senior), för hästmaterialet tror jag du har i nån av dina stjärnor :)
Jag förstår att dessa funderingar kan komma upp hos andra och det är även personer som stått mig nära samt tränare som tyckt att jag borde sälja Valence eftersom att han är så oerhört speciell och svår. Problemet är ju att det är den hästen jag fått uppleva hela resan från början med, alla debuter från 110 - 150 har jag gjort på hans rygg, alla debuter i mästerskap mm. Han är så mycket mer än en häst för mig, det låter säkert löjligt men han är den som ger mig mest glädje och kärlek av alla hästar jag har.
Glansår tidigare vet jag inte riktigt. Vi har haft upp och ner perioder under alla år och vi har för varje år hela tiden gjort större och svårare klasser ihop. Sommaren 2010 hade vi en helt otrolig tävlingsperiod med en dubbelnolla i debut i 150 i Tierps Grand Prix samt vinst i Runsten Equestrian ungdoms Grand prix. Vi var felfria i alla starter utomhus förutom en. Men den våren innan hade han gått riktigt dåligt. Perioder går upp och ner och det är mer mig det hänger på när det går dåligt. Visst var det lättare förr när jag bara hade honom och Caruso endast gick lite unghästklasser, men jag tycker ändå att Valence som häst utvecklat sin teknik, ridbarhet och mentala inställning positivt mest hela tiden, självklart med perioder av svackor. Nu är han lugnare och mer ridbar än någonsin, ger en otrolig känsla i dressyrarbetet. De första tre åren kunde jag knappt rida hemma på banan utan att han kastade sig i staketen och var helt superstressad och het. Mitt första SM kunde jag inte hoppa fram för han var galen och gick bara på tvären, så Ted sa att jag skulle hoppa av och leda honom tills precis innan jag skulle in på banan, det händer inte längre.
Jag har haft många chanser att sälja honom och flera som varit beredda att ge en hel del pengar för honom, men jag har valt att behålla honom hela tiden. Jag tror att även om jag ibland blir förvirrad ridmässigt och hela tiden försöker utvecklas och anpassa ridning och så även efter andra hästar så trivs han nog väldigt bra ändå. Han hade bott på fyra olika ställen redan som fyraåring och har varit väldigt svår just för att han varit så känslig och lättstressad. Han har landat och vet att det här är hans hem och nu har vi varit ett team i drygt 6 år. Jag hoppas och tror att han trivs med sitt liv både som häst i stallet och hagen som på tävlings- och träningsbanan. Och jag vet att jag inte skulle vilja gå ut i stallet om inte han stod där.
Det spelar ingen roll att han inte kommer vara min bästa tävlingshäst så småningom, eller att resultaten ibland går upp och ner, för jag lär mig så otroligt mycket på hans rygg varje dag och har förhoppningsvis 6-7 år kvar att tävla upp i svår klass med honom. Den känslan när han är i toppform och den känslan han ger i sina språng, all power, galoppen, energin och balansen är helt unik. Det är något jag inte vill sluta uppleva. Dessutom är han den keligaste, mest personliga bästa vän man kan ha. I stallet och i hanteringen är han så lugn och en riktigt gentleman. Han är helt enkelt alldeles för speciell och viktig för mig för att jag ska kunna sälja honom.
Jag hoppas att jag kan få ha honom hemma gåendes som pensionär en dag och vara med honom till sista dagen!
Tack så mycket för din kommentar och jag hoppas att jag kunde förklara lite hur jag känner och tänker. Och som det ser ut just nu ett tag framöver så kommer jag ju behålla både Valence och Caruso! :)
Men en sak jag tänkte på att även om Valance hoppar mycket bättre nu, så hade ni era glansår tidigare? Har du tänkt på att det kan bero på att du nu har mera hästar att rida och att Valence är en såpass speciell häst att han kräver en speciell ridning, än tex Caruso? Jag vill verkligen inte att du ska sälja några av dom två för har följt deras utveckling med dig och den är otrolig! Valence är som skapt för dig och ni passar perfekt ihop, men att han kanske behöver en ryttare som inte har massa hästar som kräver olika ridning då han är en ytterst speciell häst som jag har förstått det utifrån? Jag vill verkligen inte att du tar detta som kritik för det är det verkligen inte! Du är otroligt duktig och ambitiös och om några år tror jag att du kan vara i Sveriges spetstrupp (senior), för hästmaterialet tror jag du har i nån av dina stjärnor :)
Jag förstår att dessa funderingar kan komma upp hos andra och det är även personer som stått mig nära samt tränare som tyckt att jag borde sälja Valence eftersom att han är så oerhört speciell och svår. Problemet är ju att det är den hästen jag fått uppleva hela resan från början med, alla debuter från 110 - 150 har jag gjort på hans rygg, alla debuter i mästerskap mm. Han är så mycket mer än en häst för mig, det låter säkert löjligt men han är den som ger mig mest glädje och kärlek av alla hästar jag har.
Glansår tidigare vet jag inte riktigt. Vi har haft upp och ner perioder under alla år och vi har för varje år hela tiden gjort större och svårare klasser ihop. Sommaren 2010 hade vi en helt otrolig tävlingsperiod med en dubbelnolla i debut i 150 i Tierps Grand Prix samt vinst i Runsten Equestrian ungdoms Grand prix. Vi var felfria i alla starter utomhus förutom en. Men den våren innan hade han gått riktigt dåligt. Perioder går upp och ner och det är mer mig det hänger på när det går dåligt. Visst var det lättare förr när jag bara hade honom och Caruso endast gick lite unghästklasser, men jag tycker ändå att Valence som häst utvecklat sin teknik, ridbarhet och mentala inställning positivt mest hela tiden, självklart med perioder av svackor. Nu är han lugnare och mer ridbar än någonsin, ger en otrolig känsla i dressyrarbetet. De första tre åren kunde jag knappt rida hemma på banan utan att han kastade sig i staketen och var helt superstressad och het. Mitt första SM kunde jag inte hoppa fram för han var galen och gick bara på tvären, så Ted sa att jag skulle hoppa av och leda honom tills precis innan jag skulle in på banan, det händer inte längre.
Jag har haft många chanser att sälja honom och flera som varit beredda att ge en hel del pengar för honom, men jag har valt att behålla honom hela tiden. Jag tror att även om jag ibland blir förvirrad ridmässigt och hela tiden försöker utvecklas och anpassa ridning och så även efter andra hästar så trivs han nog väldigt bra ändå. Han hade bott på fyra olika ställen redan som fyraåring och har varit väldigt svår just för att han varit så känslig och lättstressad. Han har landat och vet att det här är hans hem och nu har vi varit ett team i drygt 6 år. Jag hoppas och tror att han trivs med sitt liv både som häst i stallet och hagen som på tävlings- och träningsbanan. Och jag vet att jag inte skulle vilja gå ut i stallet om inte han stod där.
Det spelar ingen roll att han inte kommer vara min bästa tävlingshäst så småningom, eller att resultaten ibland går upp och ner, för jag lär mig så otroligt mycket på hans rygg varje dag och har förhoppningsvis 6-7 år kvar att tävla upp i svår klass med honom. Den känslan när han är i toppform och den känslan han ger i sina språng, all power, galoppen, energin och balansen är helt unik. Det är något jag inte vill sluta uppleva. Dessutom är han den keligaste, mest personliga bästa vän man kan ha. I stallet och i hanteringen är han så lugn och en riktigt gentleman. Han är helt enkelt alldeles för speciell och viktig för mig för att jag ska kunna sälja honom.
Jag hoppas att jag kan få ha honom hemma gåendes som pensionär en dag och vara med honom till sista dagen!
Tack så mycket för din kommentar och jag hoppas att jag kunde förklara lite hur jag känner och tänker. Och som det ser ut just nu ett tag framöver så kommer jag ju behålla både Valence och Caruso! :)
Kommentarer
Siri säger:
<3
mia säger:
gud va fint skrivet!! fick mej nästan en tår fast ja inte känner dej eller hästen! du är riktigt duktig, hoppas du vet de
Anonym säger:
Vilket underbart inlägg, du verkar vara en fantastisk människa Amanda på alla sätt och vis!!
Trackback