Det var verkligen roligt och nyttigt att hoppträna för Ted igen. Det gick ändå ganska bra och det var skönt att ha kritiska ögon på sig och inse var jobbet måste läggas framöver. Ville hoppade rent av dåligt i början av träningen och var rejält uppe i varv. Han rev, hoppade inte alls igenom kroppen, drog tag både före ovh efter hinderna. Fruktansvärt dåligt verkligen. När vi sedan skulle hoppa banan hade han hunnit landa tror jag, för då var han lugnare än han någonsin varit, hoppade så stort och fint som han brukar! :) Banan bestod av en hel del linjer varav två in i en räcke-räcke kombination och ett in i en oxer-räcke kombination. Han var superduktig ocv Teds kommentar efter banan var att det där hade man kanske inte väntat sig efter uppvärmningsövningarna. Ted sa iallafall att det finns ett riktigt stort hopp i honom och att det är värt att lägga ner jobbet som krävs. Roligt eftersom jag själv tror att han är en blivande svårklasshäst en dag! :) Ramius hoppade jag banan på 130-140-höjd. Han jobbade faktiskt förvånandsvärt fint på framridningen och framhoppningen. Dock är bettet jag har till honom nu för kort ocv det märks att han inte är helt tillfreds. Banan gick bra, hoppade fantastiskt i oxer-räcke kombinationen men jag fick problem på andra linjen räcke, tre galoppsprång räcke, två korta, räcke. Vi har alltid lite problem när det är två galoppsprång då han länger sig och håller jag kvar honom lite i språnget så accepterar han inte det (ännu) och hoppar sig då lång från handen istället. Ted sa att jag ska mjukna sista men stänga handen på väg ner i språnget och det gjorde jag ett par gånger efter på samma linje. Men som Ted sa, det tar tid att få hästarna så långt komna i utbildningen att man kan hoppa dem "på tygeln", alltså kunna påverka sprången precis innan, över och efter. Nyttigt för båda hästarna att få komma iväg och träna och jag är motiverad för framtida jobb på dessa! Nu är pappaoch jag på väg till unghästtävling med bebisarna Kulan och Bernity.