Provridningen igår var helt otrolig, jag var lite paff när jag stod där på min lilla grusbana. Jag visade Caruso först på marken och över små hinder, sen skulle hon rida och jag skulle avsluta med att hoppa lite större hinder 140-150. Men hon som red klickade så extremt bra tillsammans med Caruso och det blev istället hon som avslutade på en 140-bana där allt bara såg så jäkla bra ut. Jag måste väl medge att jag får lite ångestattack emellanåt när han, bara åtta år gammal med så otrolig ridbarhet och energi bara leker över så stora hinder - med en helt ny ryttare! Han har så mycket att ge i framtiden den underbara hästen. Men nu har jag tagit beslutet och det stod mellan honom och Valence.

De har hur som helst bestämt sig och mitt hjärta ska snart besiktigas och om allt går bra flytta till en ny familj. Det känns så otroligt sorgligt och jag kommer nog gå in i någon form av halvdepression när jag insett att han är borta, men bättre ryttare, familj och deras hästsyn kan jag inte hitta till Caruso.