Känner du inte att du tar lite stor risk när du väljer att rida så pass många hästar per dag i alla gångarter med tanke på omfattningen av din skada? Tänk om du ramlar av igen och skadan som du redan har blir ännu värre? Detta är absolut inte kritik på något vis och jag försöker inte vara en "kan allt, vet allt bakom en skärm människa." Jag skulle förmodligen rida med en hand om jag skadat mig på liknande sätt jag också... Jag tänkte mer på att du har så mycket som står på spel eftersom ridningen är ditt levebröd.

Jo, jag kan självklart hålla med om detta. Men jag känner också mig själv och jag blir både vansinnig, omöjlig att umgås med och fruktansvärt deprimerad av att inte umgås med hästarna och rida.

Jag rider bara hästarna som går fram överallt utan och som inte håller på och stökar och bråkar på något vis, Valence, Ramius, Lady Madonna och Flying Emma är de fyra jag rider. Det har hittills fungerat väldigt bra och jag får inte ett dugg ont av att rida, snarare känns det bättre tack vare blodcirkulationen. Jag fick väldigt ont i min axel de dagarna jag bara var inne och tog det lugnt i början.

Det kanske låter skrytit men jag ramlar extremt sällan av. Jag rider väldigt mycket barbacka även på hästar som är helknäppa utomhus och hoppar också stora hinder och banor barbacka ganska ofta. Att jag föll av och bröt armbågen var lite mer av ett extremfall, har aldrig haft en häst hemma i mitt stall som gör sånna extrema bakutsparkar över hinder eller så stora bock- blandat med bakutsprång. Tyvärr lyckades jag inte hålla mig kvar och föll olyckligt...

Självklart förstår jag att det är en stor risk men jag väljer att ta den och försöker vara eftertänksam och försiktig men ändå på ett litet hörn hålla gång ridningen och träningen av mina hästar. Jg tar heller inget smärtstillande som dämpar smärtan utan gör det som jag känner att jag klarar av utan att det gör ont.

Tack för omtanken och hade jag varit lite klokare än vad jag är hade jag förstås inte ridit...

Boven i dramat... Men jag älskar verkligen den hästen!