Året 2013...
När jag bara började tänka igenom min årsresumé och allt som har hänt det här året så är det nästan ofattbart att så mycket saker kan hända och förändras så mycket, på ett enda år.
Inför året 2013 hade jag stora förhoppningar på att detta ska bli ett riktigt bra år. Jag ska komma igång på riktigt med mitt alldeles egna företag, jag ska förbättra mina tävlingsresultat och göra en rejäl uppryckning. Jag firade in nya året med en tro och förhoppning om att detta ska bli ett roligt och riktigt bra år. Jag ska göra min egen individuella satsning som förstaårssenior och jag vet att jag har många fina hästar med potential. Och ambitionen var att jag i slutet av året skulle försöka lyckas hitta en fin, lovande unghäst…
Så kom januari. Första månaden på året som skulle bli ett så roligt, bra och nystartande år. Året började med en fruktansvärd sorg i min moster som smärtsamt somnande in efter tre fruktansvärda veckor där cancern i hennes kropp spreds som en löpeld. Det var begravning, stor sorg inom familjen, en mamma totalt förkrossad av sin systers bortgång och en enorm saknad. Alla minnen spelades upp som en film och det var så ofattbart. Som om inte bearbetningen av denna sorg var nog. Strax flyttades fokus på en ännu större tragedi. En av mina nära vänner förlorar sin blott 18-åriga lillasyster efter en kort tids sjukdom. Jag blev plötsligt rädd för livet och gick in i den tyngsta och mörkaste tiden hittills i mitt liv. Erika, min inackordering och vän lämnade stallet efter ett gemensamt beslut.
Januari var också månaden då försäljningshästen Bernity B blev såld och Yamazaki, en ny försäljningshäst kom in i stallet.
Inför året 2013 hade jag stora förhoppningar på att detta ska bli ett riktigt bra år. Jag ska komma igång på riktigt med mitt alldeles egna företag, jag ska förbättra mina tävlingsresultat och göra en rejäl uppryckning. Jag firade in nya året med en tro och förhoppning om att detta ska bli ett roligt och riktigt bra år. Jag ska göra min egen individuella satsning som förstaårssenior och jag vet att jag har många fina hästar med potential. Och ambitionen var att jag i slutet av året skulle försöka lyckas hitta en fin, lovande unghäst…
Så kom januari. Första månaden på året som skulle bli ett så roligt, bra och nystartande år. Året började med en fruktansvärd sorg i min moster som smärtsamt somnande in efter tre fruktansvärda veckor där cancern i hennes kropp spreds som en löpeld. Det var begravning, stor sorg inom familjen, en mamma totalt förkrossad av sin systers bortgång och en enorm saknad. Alla minnen spelades upp som en film och det var så ofattbart. Som om inte bearbetningen av denna sorg var nog. Strax flyttades fokus på en ännu större tragedi. En av mina nära vänner förlorar sin blott 18-åriga lillasyster efter en kort tids sjukdom. Jag blev plötsligt rädd för livet och gick in i den tyngsta och mörkaste tiden hittills i mitt liv. Erika, min inackordering och vän lämnade stallet efter ett gemensamt beslut.
Januari var också månaden då försäljningshästen Bernity B blev såld och Yamazaki, en ny försäljningshäst kom in i stallet.
Sedan smög sig dagarna in i februari. Tävlingarna började komma igång lite mer på riktigt igen vilket blev en positiv förändring i vardagen. Jag hade en nyttig träning för Piet Raymakers som påverkade min ridning och mina hästar mycket positivt. Hästarna gick bra och tävlades i 120-130-klasser med bra resultat. Monalisa köptes av min närmaste vän och i och med det blev hon också ett dagligt sällskap i stallet. Hon stallade upp Lisa hos oss och jag skulle hjälpa till med inhoppning och tävling. Även den mycket lovande 6-åringen Flying Emma flyttade hem till mitt stall för tävling och försäljning.
Caruso såldes under månaden och lämnade ett väldigt stort tomrum i stallet…
Februari blev till mars och jag var en av mina bästa hästar fattigare. Fokus flyttades helt över till mina två förstahästar i stallet, Valence och Ramius. Vi åkte på årets första meeting som slutade med att Valence tog hem segern i meetingets huvudklass 140, Ramius överraskade med en fin felfri grundomgång och plockade hem 5:e placeringen. En bra start på de större klasserna för året. Nya tävlingar planerades in men kort efter framgångarna under Högbos meeting föll jag olyckligt av en häst som jag hoppade åt ägaren en sen kväll i mars tillsammans med tre andra hästar jag hoppade den kvällen. Jag föll så olyckligt att armbågen krossades i många små delar. Läkaren själv kallade min armbågsled i den stunden för potatismos. Ångest och mörker tillsammans med smärta fyllde mina dagar. I samband med detta åkte även stoet Caramelle hem till sin ägare igen. Valence ställdes av på kortare vila och som tur var hade jag min fantastiska vän i stallet som motionerade, tog hand om och såg efter hästarna i stallet. En period då hon fick kombinera skola, ridning av 4-6 hästar om dagen samt en hel del hårt slit i stallet.
April var månaden där många bollar som varit i luften landade och saker föll på plats. Det var som världens lättnad och ljus kom in i bilden. Silver Bullet, min egen Kula, som min närmaste vän Amanda trånat efter så länge blev hennes. Vi tog beslutet att han var inte min typ av häst och Amanda hade redan haft honom, nästan som sin egen, under knappt ett års tid. Monalisa blev i samma stund helt plötsligt vår häst. Gummibollen som tog mitt hjärta med storm väldigt fort. Jag tävlade bara 4 veckor efter mitt armbågsbrott i klasser upp tom 140. Armen var gipsad i ca 100 graders vinkel från axeln ner till handleden. Både Valence och Lady Madonna placerade sin i nationell 130-klass trots ryttare på ryggen med helgipsad arm. April var också månaden där jag och min älskade pojkvän blev sambos vilket är ett av de bästa besluten vi har tagit i livet.
April blev till maj och den månaden var en av de bästa på hela året. Jag tog beslutet att sälja min 8-åriga valack Vinceur van’t voortveld och han hamnade i ett fantastiskt hem. Jag hade mitt mest framgångsrika meeting under Högbospelen där Valence och Ramius stod för resultaten. Ett härligt meeting på alla sätt, Amanda var med, det var fantastiskt väder, stora och tekniska banor och båda hästarna hoppade fantastiskt helgen igenom. Valence tog en 4:e placering i 140 samt avslutade med en 2:a placering i meetingets huvudklass, 145. Ramius gjorde en av sina bästa rundor och tog en 3:e placering i 140 efter en felfri runda. Maj var också månaden då jag fick hem en av mina mest lovande unghästar, en 4-årig, alldeles nyss inriden grön fin kille e Casall. Med starkt möderne som haft 10 i hoppning och 10 på ridbarhet e Contender – Landgraf. Han fick namnet Callisto och satte en enorm sprutt på motivationen för framtiden! Månaden slutade med att Valence och Ramius leverade som enda hästar felfritt i Botkyrkas huvudklass, där Ramius knep vinsten och Valence andra platsen i 140. Lady Madonna blev meetingbäst i en tävling nära oss efter vinst i en ackumulatorhoppning, 2:a placering i 120 och vinst i huvudklassen 130! Maj var också månaden då jag olycklig föll av en unghäst och skadade mitt knä, kortsbandet blev uttöjt och knäet svullnade rejält och jag har en rejäl smärta som satt kvar ganska länge.
Juni var en riktig sommarmånad och hästarna fortsatte leverera fantastiska resultat. Jag valde att hoppa ett snäpp lägre klasser under Strömsholmstävlingarna på den fantastiska slottsbanan. Valence ställde upp i två klasser, och vann bägge! Varav första klassen 130 hade drygt 70 starter. Lady Madonna knep söndagens 2:a placering bara någon sekund efter Valence, och Ramius tog 4:e placering i 130 första gången någonsin han tävlade på en så spektakulär bana.
Veckan därpå fortsatte vi med en av årets roligaste tävlingar, Runsten Equestrian Games. Vi ställdes för en av våra svåraste uppgifter hittills med att gå in i Runstens Grand Prix. Båda hästarna hoppade fantastiskt och Valence tog sig till den stora finalen o 150. Även där hoppade han fantastiskt tills vi började få problem i slutet av banan efter att han dragit av sig framskon över vattengraven och slitit med en hel del av hovvägen. Lady Madonna tog placering i 4/5 starter och slutade på en 5:e plats i finalen av RS Mustang cup efter extremt snabba omhoppningar mot några av Sveriges snabbaste ekipage…
Monalisa såldes till en duktig och lovande ryttare under juni efter ett gemensamt beslut med mina föräldrar som ägde henne. Imeldina och jag gjorde vår första tävling tillsammans.
Juni blev till juli och månaden fortsatte att leverera fantastiska tävlingar och fina placeringar. Inleddes med att Valence vann en 130 där Lady Madonna knep 4:e placeringen och vann 120 samma dag. Callisto gjorde sin livs första tävling och levererade två nollrundor direkt! Juli var också månaden där jag åkte på mitt livs första kryssning tillsammans med Amanda, Izabella, min storebror och hans vänner. Elmer kom in i mitt liv och tog mitt hjärta med storm. Ramius och jag hoppade 170 cm barbacka!! Jag fyllde också 22 år under juli månad.
Juli blev till augusti som kom att bli den mest framgångsrika månaden under året. Valence och jag tog vår första vinst i svår hoppning under Tierps nationella tävlingar i 145 kort efter att jag skrivit ett inlägg om att vi tagit 2:a placeringar med aldrig nått hela vägen till vinst i svår hoppning… Helgen därpå vann vi också huvudklassen i Västerviks 150. Därmed kvalificerade vi oss till senior SM. Det var i augusti våra underbara nykomlingar till familjen anlände till gården. Kattungarna Dexter och Texas.
September blev en något lugnare månad för oss. Det var också under den månaden jag fick ta farväl av en riktigt fighter och glädjespridare i Lady Madonna. Vår underbara familjemedlem i katten Viggo blev tvungen att plötsligt somna in efter ett yttre trauma. Han blev inte mer än tio år gammal och lämnade oss alldeles för fort utan förvarning. Valence gjorde en fin nolla i elitallsvenskan och placeringen med ett riktigt bra SRK-lag blev avgörande för att få stanna kvar i elitallsvenskan. Valence och Ramius gjorde båda en grym första inomhusstart i svår klass i 145 med ett pet vardera. Ramius vann även en 140 under september månad!
September blev till oktober och inomhustävlingarna satte igång på allvar. Valence gjorde ett grymt kval i 150 i vår första start i VW Grand prix. Ramius debuterade 150. Valence ströks från finalen pga en mindre svullnad i ett framben och Ramius ersatte hans plats. Det var en riktigt stor final och det största jag har gjort hittills som ryttare, och Ramius höll pressen och levererade en runda över en tekniskt svår 150 med riktigt stora hinder från start till mål. En runda och en prestation som utifrån förutsättningarna vi hade kunde vara nöjda och stolta över. Elmer och Callisto levererade fyra raka nollor på sina livs första inomhusstart!
November var månaden när allting började lägga sig lite mer. Tävlingarna började succesivt avta och jag började lägga ner fokus på min träning och vilka ambitioner jag har för nästa år. Tyvärr blev också november till ett sorgligt farväl av ytterligare en familjemedlem i vårt underbara och högst personliga marsvin Drutten. Hon som älskade kontakt, minitomater, att bada och mysa. Hon som svarade på precis alla tilltal och hon som skrek sött varje gång Anders Bagge wow:ade i Idol. En stor saknad blev det efter hennes bortgång. November var också då jag för första gången tog kontakt och började en process i mental träning.
December har varit en underbar månad på alla sätt. Hästarna har tränats, jag har tränat både mentalt och fysiskt. Hästarna har laddat batterierna, vi har jobbat på våra svagheter, mål har satts upp och vi har hittat en fin form och känsla inför nästa år. Jag har gjort mycket saker som jag annars under tävlingssäsong inte har tid med. Dessutom fick jag en fantastisk upplevelse i en Elton John konsert i Friends arena i Stockholm tillsammans med min pojkvän och hans familj. Jag har haft en underbar julhelg tillsammans med familj och vänner.
Vill tacka alla hästar och hästägare för ett riktigt fint år. Vi har stött på många olika hästar och personligheter och jag har lärt mig enormt mycket.
Att så mycket kan hända under ett enda år. Och ändå är det här egentligen bara en sammanfattning av några delar under årets gång. Det har varit ett roligt och framgångsrikt år på hästfronten, men också det sorgligaste året i mitt liv på många andra sätt. Jag vill också minnas och sörja bortgången av en nära vän och en bekant som båda förlorat sina pappor plötsligt under året.
Jag känner mig färdig med år 2013. Ett år som jag kommer se tillbaka på både med stor sorg och glädje. Jag kommer ta med mig minnena av alla människor och individer som lämnat oss under året 2013. Jag ska ta med mig all glädje, alla framgångar, allt självförtroende, alla lärdomar och allt nytt och underbart som 2013 givit mig, hästarna och alla runt omkring oss. Jag kommer också ta med mig en viktig lärdom i att riktiga vänner är de enda som egentligen betyder något och att alla andra bara är onödiga att spilla sin energi på.
Tack mina fina läsare för ännu ett troget år på bloggen och hoppas att bloggen hänger med ytterligare ett år och att ni följer med på vår resa under 2014. Vill också tacka en fantastisk människa i Anna som låtit mig att Lady Madonna till förfogande under lång tid och som gav mig chansen till att få chansen att få Ramius. Vill tacka mina stöttande sponsorer, trogna elever, skickliga tränare, bästa vänner, underbara pojkvän och familj för att ni finns. Och hästarna som ger den största sanna glädjen och lyckan i mitt liv!
Juli blev till augusti som kom att bli den mest framgångsrika månaden under året. Valence och jag tog vår första vinst i svår hoppning under Tierps nationella tävlingar i 145 kort efter att jag skrivit ett inlägg om att vi tagit 2:a placeringar med aldrig nått hela vägen till vinst i svår hoppning… Helgen därpå vann vi också huvudklassen i Västerviks 150. Därmed kvalificerade vi oss till senior SM. Det var i augusti våra underbara nykomlingar till familjen anlände till gården. Kattungarna Dexter och Texas.
September blev en något lugnare månad för oss. Det var också under den månaden jag fick ta farväl av en riktigt fighter och glädjespridare i Lady Madonna. Vår underbara familjemedlem i katten Viggo blev tvungen att plötsligt somna in efter ett yttre trauma. Han blev inte mer än tio år gammal och lämnade oss alldeles för fort utan förvarning. Valence gjorde en fin nolla i elitallsvenskan och placeringen med ett riktigt bra SRK-lag blev avgörande för att få stanna kvar i elitallsvenskan. Valence och Ramius gjorde båda en grym första inomhusstart i svår klass i 145 med ett pet vardera. Ramius vann även en 140 under september månad!
September blev till oktober och inomhustävlingarna satte igång på allvar. Valence gjorde ett grymt kval i 150 i vår första start i VW Grand prix. Ramius debuterade 150. Valence ströks från finalen pga en mindre svullnad i ett framben och Ramius ersatte hans plats. Det var en riktigt stor final och det största jag har gjort hittills som ryttare, och Ramius höll pressen och levererade en runda över en tekniskt svår 150 med riktigt stora hinder från start till mål. En runda och en prestation som utifrån förutsättningarna vi hade kunde vara nöjda och stolta över. Elmer och Callisto levererade fyra raka nollor på sina livs första inomhusstart!
November var månaden när allting började lägga sig lite mer. Tävlingarna började succesivt avta och jag började lägga ner fokus på min träning och vilka ambitioner jag har för nästa år. Tyvärr blev också november till ett sorgligt farväl av ytterligare en familjemedlem i vårt underbara och högst personliga marsvin Drutten. Hon som älskade kontakt, minitomater, att bada och mysa. Hon som svarade på precis alla tilltal och hon som skrek sött varje gång Anders Bagge wow:ade i Idol. En stor saknad blev det efter hennes bortgång. November var också då jag för första gången tog kontakt och började en process i mental träning.
December har varit en underbar månad på alla sätt. Hästarna har tränats, jag har tränat både mentalt och fysiskt. Hästarna har laddat batterierna, vi har jobbat på våra svagheter, mål har satts upp och vi har hittat en fin form och känsla inför nästa år. Jag har gjort mycket saker som jag annars under tävlingssäsong inte har tid med. Dessutom fick jag en fantastisk upplevelse i en Elton John konsert i Friends arena i Stockholm tillsammans med min pojkvän och hans familj. Jag har haft en underbar julhelg tillsammans med familj och vänner.
Vill tacka alla hästar och hästägare för ett riktigt fint år. Vi har stött på många olika hästar och personligheter och jag har lärt mig enormt mycket.
Att så mycket kan hända under ett enda år. Och ändå är det här egentligen bara en sammanfattning av några delar under årets gång. Det har varit ett roligt och framgångsrikt år på hästfronten, men också det sorgligaste året i mitt liv på många andra sätt. Jag vill också minnas och sörja bortgången av en nära vän och en bekant som båda förlorat sina pappor plötsligt under året.
Jag känner mig färdig med år 2013. Ett år som jag kommer se tillbaka på både med stor sorg och glädje. Jag kommer ta med mig minnena av alla människor och individer som lämnat oss under året 2013. Jag ska ta med mig all glädje, alla framgångar, allt självförtroende, alla lärdomar och allt nytt och underbart som 2013 givit mig, hästarna och alla runt omkring oss. Jag kommer också ta med mig en viktig lärdom i att riktiga vänner är de enda som egentligen betyder något och att alla andra bara är onödiga att spilla sin energi på.
Tack mina fina läsare för ännu ett troget år på bloggen och hoppas att bloggen hänger med ytterligare ett år och att ni följer med på vår resa under 2014. Vill också tacka en fantastisk människa i Anna som låtit mig att Lady Madonna till förfogande under lång tid och som gav mig chansen till att få chansen att få Ramius. Vill tacka mina stöttande sponsorer, trogna elever, skickliga tränare, bästa vänner, underbara pojkvän och familj för att ni finns. Och hästarna som ger den största sanna glädjen och lyckan i mitt liv!
Kommentarer
Anonym säger:
Jag tycker du skriver så klokt! Du är en sann inspirationskälla med din fina inställning till hästarna och fantastiska ridning. Önskar dig all lycka till under 2014 och det ska bli jättespännande att följa dig genom bloggen!
Trackback