Jag åkte aldrig med Ramius till Runsten för att tävla på söndagen. Men när jag väl kom hem senare på kvällen så red jag ut på honom i sällskap av Amanda och Kulan. Provade då att rida på hackamore igen vilket gick riktigt bra. När vi kom hem så hoppade vi en kort bana på ca 1m-110 och därefter hoppade vi samma korta bana där hinderna låg runt 135-140. Ramius hoppade riktigt bra och känslan att komma ur svängarna med rytm och rakriktning blev klart bättre och det kändes som att han trivdes bättre på det.

Lady Madonna trivs ju utan tvekan allra bäst utan bett så hon går ju så gott som alla sina starter med hackamore. Hon är dock mycket känsligare som häst än Ramius, och blir aldrig lika stum som han kan bli. Hon går på ponnyhackamore endast med en läderrem under men det går absolut inte att svänga när jag har det på Ramius. Därför bytte jag nu ut denna mot en kedja istället, och det kan vara en ganska lyckad bettkombination tror jag. Kommer i alla fall försöka prova och se om han blir lättare att rida mellan hindrena på det bettet. Hoppmässigt finns det ju ingen större begräsning i honom, men däremot är han den absolut svåraste hästen jag har haft att rida på backen. Det känns som att det finns två lägen, antingen full galopp och ligga på eller så blir känslan att han är lite "tom". Det är liksom bara av eller på som gäller, finns inte så mycket att spela på däremellan. Har ju som tidigare nämnt använt mig av många olika dressyrtränare och tom att några suttit upp och ridit, men utan vidare resultat. Han har ändå utvecklats mycket, men det är en lång väg kvar att gå och som Sylve sa så är dessvärre många Cardentohästar lite så... Men vi får jobba på som bara den och hoppas att vi hela tiden åtminstone kan ta myrsteg fram i utvecklingen!