Just nu är jag i en fas där jag måste prova mig fram väldigt mycket med Ramius. EGentligen vill man ju försöka hitta ett fungerande koncept och bara då och då behöva ändra små saker som i hur man lägger upp träningen dagarna innan tävling, utrustning, hur maan lägger upp klasserna under ett meeting, framhoppning osv. Men just nu är det många bitar i luften och jag måste helt enkelt experimentera och testa mig fram med risk för lite ojämna resultat.

Därför har jag valt att under en tid tävla honom ganska mycket, ovanligt mycket för hur jag normalt matchar mina andra hästar. Jag har valt att endast hoppa mycket låga hinder och mycket bommar hemma och tävla mer helt enkelt.

En hel del har fallit på plats i ridningen på marken och ute i naturen i det vardagliga arbetet. Jag får en grym känsla när jag har ett gummipelham och får honom att jobba i precis den form och bärighet jag önskar och kommer åt att arbeta och reglera honom. Eftersom att han går så grymt bra på det och lär sig att arbeta rätt och stärka sig den vägen så tänker jag fortsätta på det spåret ett tag till, självklart med variation med vanligt bett också.

I hoppningen tog jag av sporrarna till de sista två 140-klasserna under helgen, vilket känns helt rätt och numera rider jag honom utan sporre. Jag har nu hittat två lternativa bett, ett vanligt med fasta ringar och sedan kombinationsbettet som jag hade i helgen... Inget känns egentligen wow men det kommer det nog aldrig riktigt göra på honom. Hans ridbarhet är ju inte en dröm direkt...

Håller också på att testa olika koncept på framhoppningen och hur jag ska rida dagarna innan.

Att träna mindre och tävla mer tror jag är ett vinnande koncept då han saknar mycket rutin och fortfarande blir spänd och lite uppjagad i vissa klasser. Får lägga tiden på dressyrarbete och stärkande jobb i naturen under veckorna, för hans hållbarhet för framtiden är väldigt viktig att väga in i hans matchning mot svår klass.

Ramius har en enorm spänst och lätthet i sitt språng. Inget hinder känns någonsin stort på honom. Han är otorligt modig och bangar aldrig, och är mycket mån om att försöka hoppa hinderna felfritt. Men trots hans enorma hoppkapacitet så kommer han inte alltid till sin rätt vilket beror på ridbarheten, styrkan och rutinen. Det finns så otroligt mycket att utveckla och ta fram i den hästen. Det är endast pga att haan är så begåvad i sin hoppning som han i dagsl'get kan gå 140 felfritt som han gjort ett halvår nu.

Det känns verkligen som att han utvecklaas mycket hela tiden även om vägen till målet fortfarande är lång. Men jag hoppas och tror oerhört mycket på den hästen och känner mig trots hans brist på styrservo otroligt trygg på hans rygg!