Igår tränade jag båda mina underbara bebisar för Anette. Vi hoppade lite styrkeövningar och testade dem även på lite större hinder för att utmana och se lite vad som finns i dem... Jag skulle verkligen mer än allt i världen vilja behålla båda men vill också kunna avsluta samarbetet och lösa ut min hästägare i Ramius...

Men efter gårdagen blev beslutet absolut inte lättare. Började med Elmer som hoppade fantastiskt. Avslutade på 120-räcke och oxer, la honom lite nära och lite stort, det spelade ingen roll, han hoppade så enkelt och väl, var inte i en bom... Hans bakbensteknik är fantastisk...

Så tog jag ut Callisto, som över natten måste ha funderat och utvecklats yttligare några snäpp. Vet inte hur mycket det slog av i backen eller hur många decimeters marginal han hade i serien första gångerna och när vi travhoppade. Vilken häst! Avslutade på större hinder och han hoppade med enorm försiktighet och marginal. Anette sa att det var tur att jag hade magplattan på... Framtassarna slog han upp rejält i varje språng...

Det är så svårt beslut att fatta... Det är fantastsikt att kunna ha två 4-åringar med den här potentialen. Elmer har fantastiska bakben, något sämre framben men aldrig så att det blir några problem med att han pillar i bommarna eller så. Callisto har fantastiska framben och lite sämre bakben, men vi tror alla att bakbenen kommer... Båda är modiga, superförsiktiga och har en enorm balans och galopp som heter duga... Båda passar mig ridmässigt väldigt bra, Elmer ger lite lik Valencekänsla från ryggen... Båda är ungefär på samma nivå trots att Elmer ligger över 3 månader efter i utbildning... Valet och kvalet är att sälja en eller behålla båda. Callisto kan jag inte sälja. Drömmen är att behålla båda åtminstone till Falsterbo nästa år, men jag skulle må så mycket bättre av att lätta på en tung sten på mina axlar gällande Ramiussamarbetet. Ändå så vet jag hur svårt det är att hitta riktigt bra unghästar, och jag har förmånen att ha gjort det. Två stycken dessutom... Och det är omöjligt att säga vilken av dem som i slutändan går längst...

Skulle filmat igår så hade ni förstås vilka fantastiska språng det finns i dessa två grabbar... Har verkligen aldrig haft så bra unghästar. Och då tycker jag ändå att jag har haft många riktigt fina, två som senare gått 150... Ett enormt svårt beslut. Och min tränare tycker mycket om båda och vågar inte heller uttala sig om vilken man tror går längst. Det är ju omöjligt att säga nu. Men att det är två riktigt stora talanger, det både ser och känner man!