Hej!

Jag förstår din tanke och skulle om jag hade en 3-4-åring absolut ställa av hästen under en betydligt längre period än så. Men jag tycker att man måste se till varje individ och anpassa sitt upplägg efter det. Om man tar min Callisto som ett exempel så har han från och till under sista året hamnat i perioder där det känns som att han växer och i perioder där han känns lite mattare i galoppen och i kroppen överlag. Man har dessutom kunnat se förändringar i hur han ser ut rent exteriört i perioder som går i vågor. Jag har alltid levt i tron av att kortare vilor, ca 1-2 veckor regelbundet under åren är bättre för den unga hästen än att köra på och sedan helt ställa av under 6-8 veckor "bara" för att det är sommar- eller vinteruppehåll. Callisto har behövt mycket vila under hela våren, och jag har varit mycket uppmärksam på hur min unghäst har varit, och då låtit honom få viloperioder när han behövt. Ställer du av en häst under så lång tid som 6-8 veckor så kommer både muskulatur och kondition som man byggt upp vara borta. För en häst som dessutom står lite tyngre i blod, som Callisto, som tidigt i passen blivit trött fort och tappat ork så skulle det vara väldigt tungt och tufft för honom att komma tillbaka till en form där han känner ork och styrka.

Vad gäller Quantino så är det egentligen samma tanke, trots att han är mer lättränad och står mycket högre och lättare i blod än Callisto. Han visar egentligen aldrig trötthet genom att få som det kan kännas soppatorsk, utan blir istället ännu rörigare och hetare när han är trött, precis som min Valence. "Nino" är 6 år gammal och har under våren utvecklats mycket och satt en helt annan muskulatur, kondition och stärkt leder och ligament. Han har ju till skillnad från Callisto gått fortare framåt och han har gått från att vara väldigt mager och omusklad till ganska rund och fin överallt på kort tid, därför har det varit viktigt för honom med lite längre viloperiod här under sommaren så att även senor och leder hänger med i processen av uppbyggnad. Som jag skrev fick han drygt två veckor där han absolut inte gjorde någonting annat än att strosa i hagen, men han fick också drygt fem veckors hoppvila och 1,5 vecka med skritt ut i skogen eller ridpass som handhäst (där han tränas men inte har ryttare på ryggen). Jag satte också igång honom med konditions och klättringsjobb varierat med 2-3 vilodagar. (Hoppvilor = längre perioder med arbete, dressyrmässigt, uteridning osv men helt utan hoppning tycker jag är väldigt bra att lägga in regelbundet under året för hästarna.) En annan viktig aspekt jag varit lite tvungen att ta hänsyn till är att Nino haft ordentlig sadeltvång under uppsittningen hos förra ägaren och när jag red in honom efter att han kommit hem till mig, så att ta risken att börja om hela den historien var en risk jag inte vill ta. 

Jag läste för flera år sedan en fantastiskt intressant artikel med Henk Nooren (ansedd som världens bästa tränare) där han skrev om träningsupplägg, vila, tankar inför och mellan tävlingsperioder. Där han själv sa att tävlingshästen, dock något äldre än 5 år, inte ska vila helt i mer än tio dagar. Han skrev om hur träningen skulle gå från kvantitet (långa ridpass, mycket klättring och kondition) till kvalitét (kortare pass med ännu högre kvalitét i arbetet) när du går mot tävlingsperiod. Han berättade verkligen vikten av att träna så mycket ute som möjligt för hästens välmående och sa att klättring under perioderna mellan tävling bör göras mycket.

Gällande att jag matchar mina unga hästar hårt skulle jag i stället svara att jag tränar dem efter deras förmåga och ambition. Jag har aldrig varit något stort fan av tex unghästchampionat där jag tycker att de pressas ganska hårt för att vara så unga. Jag håller mig hellre till tävlingar där de inte behöver resa så långt och egentligen bara få rutin och erfarenheter på banan. De ska ju egentligen inte vara en champion förrän de börjar närma sig tio. Jag ger mina unghästar stor del av träningen i naturen där de får gratis framåtbjudning och mod. Och jag använder tävlingarna som träningar och tekniktränar bara på låga hinder hemma, hoppar otroligt sällan höga hinder hemma oavsett ålder på mina hästar. 

Angående vattengraven så frågar jag dig tillbaka: Om du har en modig häst som dessutom tränat mycket ute med att hoppa diken etc, varför är det då så mycket värre att hoppa över en vattengrav på tävling som är hälften så lång som de riktiga vattengravarna, än att hoppa alternativhindret som är ett räcke på 120 cm med vattenmatta under? Skulle du fråga hästar som vågar och inte är rädda för  att hoppa vatten tror jag att 10/10 välja att hoppa det låga längdhindret istället. Det känns som att vi människor förvärrar och försvårar vattenhoppning för hästarna, förstorar upp och gör det mycket svårare än vad det egentigen är. Utomlands finns det små vattengravar från väldigt låga klasser för avdramatisera vattenhoppning i tidig ålder. Jättebra om vi kan införa det i Sverige också så slipper man få vattenproblem i 150-klasserna sen.

 

Jag har byggt upp min grundfilosofi kring träning och vila, både av de yngre och äldre hästarna kring lärdomar jag plockat från kunniga håll, både inom hästbranschen men också från människor som är riktigt duktiga på hur kroppen fungerar rent fysiskt, där det är viktigt att ta stor hänsyn till att senor och leder tar längre tid att stärka än muskulatur. Och jag kan vara ärlig och säga till mig själv att jag faktiskt gjort det bra under åren, med hjälp av bland många andra min far som läst anatomi och studerat till naprapat. Jag har varit väldigt fri från senskador, kotledsinflammationer etc. Så att ändra på ett vinnande koncept känns för mig inte aktuellt eller intressant i dagsläget. Och jag lovar att jag sätter mina hästars välbefinnande i första hand.

Summa kardemumma. Jag ger hellre hästarna regelbundna viloperioder ofta året runt och är uppmärksam på hästarnas signaler, både fysiskt och psykist än att helt ta bort dem från träning under 6-8 veckor om de är äldre än fyra år. Det är viktigt att lyssna till hästen och det finns ingen regelbok som passar alla individer.