Hej alla kära och mycket trogna läsare!

Tillbaka efter en paus som har berott på bristande lust och intresse för skrivandet. Tankarna snubblade emellanåt in på att till och med ta bort bloggen, men jag beslutade mig för att låta den existera ett tag till. Det är ändå trots allt bloggen som hjälpt mig att förenas med olika hästägare och andra samarbeten. Den har på så sätt varit stöttande för min satsning. Även om livet utanför bloggandet ibland känns lugnare och mer privat.

Hästarna har de senaste veckorna skött sig strålande. Och förutom två frakturer i ringfingret så mår jag också bra! Har tävlat mycket och haft fullt med aktiviter åt alla håll senaste tiden. Nino fick lite flashbackbeteende under sin första start på spektakulära Sundbyholm, där han var så galen som bara han kan vara på både framhoppning och inne på banan. Dagen efter var han dock sitt finare jag igen och levererade en lekande lätt 120 med endast en framtass på treans räcke från en felfri runda.

Valence och Ramius var i Norrköping och tävlade i helgen. Vi bodde en bit därifrån hos en tjej jag tränat mycket tillsammans med under tiden för Ted med Valence och Caruso. Båda hästarna hoppade fantastiskt och Ramius var så mycket lugnare och mer fokuserad i allt kring tävlandet än vad han brukar. Valence hoppade hem en placering i 145, första utanför i lördagens 145 och hoppade alldeles fantastiskt i en 150 där dock resultatet var så mycket sämre än känslan. Han blev platt i trekombinationen och därav några för många bommar ner. Ramius hoppade vansinnigt bra hela helgen, nästan allra bäst sista dagen men jag har inte riktigt rätt timing i ridningen. Jag ställer till det för mig själv när jag räknar alla linjer hit och dit, det går allra bäst när jag rider på känslan i stället. Lätt att bli lite förvirrad eftersom det är nästan lag på att mäta och rida exakt distans på linjer. Men efter att ha sett världscupfinalen där en speciell linje med 4 respektive 4 långa galoppsprång växlades mellan alltifrån 4/4, 5/4, 4/5 och till och med Micheal Whitakers 5/6(!) på samma distans har jag blivit förstärkt i min tro att det faktiskt inte är fel att ibland lägga in extra, det viktigaste är att anpassa och hitta den galopp där hästarna hoppar som bäst...

Nog tjatat om det. Visar en film från Ramius första start i 150 utomhus. Känslan i sprången går inte att beskriva. Synd att jag inte kunde göra ett bättre jobb under helgen för han har varit helt magisk. Han var felfri fram till tionde hindret där jag kommer för nära och släpper kontakten, och på sista hindret får jag hjärnsläpp. Så fruktansvärt irriterad på mig själv. Men får glädjas åt att Ramius äntligen börjar få visa sin fantastiska kapacitet. Sommaren och hösten blir spännande med honom!