Vilken fin runda de bjöd på idag! En klockren dubbelnolla som var snygg och stabil i lugn rytm i 1m idag! Inte nära en bom. Fantastiskt! Mycket stolt flickvän och hästägare är jag! :D På framhoppningen fick de hoppa några större språng och Ramius var fantastisk! Film kommer :)

Nino var dock helt galen på alla sätt idag, hoppade några helt fantastiska språng på framhoppningen idag till andra klassen. Men han var otroligt ljudkänslig och livrädd för både banpersonal och framförallt läktaren som kommer så nära inpå på den här tävlingsplatsen. Jag har väldigt mycket tålamod och håller mig ofta lugn mycket länge, men efter världens lufthopp i andra klassen där jag sträckte till nacken rejält blev jag faktiskt ganska arg på hans fasoner idag. Men jag inser att hindrena är det minsta problemet vi har och jag måste träna på att hoppa hemma med folk som står på sidorna om hindrena och bakom för han kastar sig för allt. Vet inte riktigt vad detta beror på men jag måste få bukt på problemen. De kommer förstås att gå över av sig självt när han fått komma ut på tävling några gånger men jag måste få honom att förstå att det inte är farligt. Sprången blir ju inte alls så bra som han normalt sätt hoppar eftersom att han blir så spänd. Skräcken för läktaren kommer att försvinna när han har fått komma ut några gånger, det hade Valence också som 4-åring. Jag har gjort den här resan med så många unghästar och jag vet att han snart kommer ha landat i allting och vara en fantastiskt fin hopphäst, men just nu känns resan ganska tung och dagens tävling var väldigt påfrestande för både kroppen och hjärnan.  

Nu ska jag vila min kropp som är rätt mör, det ilar i musklerna vid nacken och skulderbladen. Unghästar alltså, de får en att pendla mellan hopp och förtvivlan, skratt och gråt, hela tiden. Men det är ju resan till att bli en riktigt fin tävlingshäst som gör att det är värt att kämpa för!