Vad som stör och gör mig väldigt irriterad är att jag inte fått hjälp med det här tidigare. Jag har så väl känt att jag inte kommer igenom mer än vad jag gjort på honom i ridningen, att han alltid går lite ställd i halsen och har ett starkare bakben. Men trots att jag tagit hjälp av ett flertal duktiga dressyrtränare då några dessutom ridit honom. Veterinärer där han dock får fin kritik för sitt rörelsemönster (vilket jag förstår då han är väldigt taktmässig och rör sig dessutom alltid riktigt, riktigt fint på longering) samt kiropraktorer som ändå anses som några av de bästa vi har... Han har egentligen fått sympomatisk behandling med nålar etc där man inte hittat grundorsaken. Det är i mina ögon lika illa som när man hör om hästägare/ryttare som flera gånger per år behandlar/sprutar sin hästar. Jag vill kalla det symptomatisk behandling där man inte går till grundfelet i ex ridningen, träningen, upplägget, utrustningen etc där det uppenbarligen är någonting som behöver ändras för att hästen inte ska få återkommande problem. Fortsätter man med (i min värld) symptomatisk behandling utan att ta reda på grundorsaken till de uppkomna problemen så tror jag att man får ännu större problem i längden, ex senskador, gaffelband, förslitningar eller pålagringar.

Man lär sig saker hela tiden i den här världen och bygger upp ett team runt omkring sig som bara blir starkare och bättre hela tiden. Jag har haft ett jobbigt år med min hovslagare som efter tio år slutar med sitt jobb. Jag har därefter fått pröva olika och nu äntligen hittat en som verkligen kan sitt jobb. Det finns inget värre än att betala pengar och ta hjälp av personer som inte kan vad de utger sig för att kunna, och det finns många.

Jag har inga problem med att vara konsekvent och lever i tron om att det är bättre att vara lite tuff en gång än att sitta och nöta och nöta utan att få gensvar från hästen, att alltid behöva använda mycket hjälper. Jag är en ganska lat ryttare som inte vill behöva ha mycket ben eller mycket i handen på hästarna. Med Ramius har det aldrig känts riktigt bra att försöka ta igenom saker, för det känns bara som att han spänner emot mer och mer och till slut stänger av ryttaren helt eftersom han inte riktigt lyckas genomföra det man önskar. Han är egentligen en väldigt ambitiös och snäll häst även om många utifrån kan uppleva honom som lat och inte genomriden. Jag har kompromissat mer med honom än med någon annan häst och nöjt mig lite med om han ligger lätt i handen och inte går på bogarna och svarar för gas och broms. Jag har önskat kunna rida igenom mer, men någonting har sagt åt mig att det känns fel.

Även om jag är ledsen för Ramius skull att han fick den här hjälpen alldeles för sent så är jag glad att vi äntligen hittat en riktigt kunnig person som kan hjälpa oss. Kanske hände denna förskjutning i manken när han hos tidigare ägare flög ut genom transporttaket efter att de kört av vägen, eller vid någon annan traumatisk situation som uppstått, det är omöjligt att veta annat än att det är ett yttre trauma som orsakat förskjutningen.

Denna fantastiska hästkar är långt till åren, och jag tänkte tyst för mig själv igår att "du skulle bara våga sluta eller försvinna  nu när du kommit in i mitt och mina hästars liv med dina enorma kunskaper". En äldre man att vårda kontakten med och vara rädd om. För personer med kunskaper han besitter, ja, de växer inte på träd.

Nu väntar en veckas skritt och sedan uteritter och igångsättning. En månads hoppvila. Därefter börjar vi smyga igång nästa års säsong som börjar tidigt. Året 2015 där vi kommer ut mycket starkare på många sätt och med otroligt mycket erfarenheter från 2014. Min fantastiska häst.