Åh herregud. Var ska jag börja. Träningen idag kan jag nog tacka gudarna för. Eller Sylve kanske, för han var min gud idag.

Jag har lagt mig till med fula ovanor och det blev en rejäl uppväckning för mig. Det är bara att bita i det sura äpplet och inse att det är dags att ta tag i detta nu. Det sved lite eftersom att jag förra våren under träningarna för Sylve fick mycket beröm för min stadiga position. Sitsen är ju ryttarens viktigaste verktyg och jag blir så arg över att jag börjat med lite fula onödiga saker. Det är så viktigt att ha bra ögon på sig så man håller sig på mattan men jag har tränat alldeles för lite. Min position och stadighet är bäst på Valence, sämst på Ramius, Callisto och Totte tror jag. Men idag var det just sitsen som korrigerades. Ordentligt.

Callisto fick jag förutom mig själv väldigt mycket hjälp med för fortsatt arbete. Som Sylve sa, nu är han snart 6 år och det är dags att ställa krav på honom. Sista sprången var det stor skillnad på i och med min ridning så väldigt mycket sitter hos mig, men jag kommer jobba honom annorlunda både till vardags och i hoppningen. Sylve sa att alla Casallavkommor är lite lata... Hmfr...

Hur som helst, nu jävlar. Det här ska jag få ordning på inom kort tid. Hoppade Totte, Nino och Quinny under liknande övningar när jag kom hem och det kändes sjukt bra. Vilken skillnad, allra mest på Totte. Jag fick verkligen fokusera men jag har fått tusen wow- och ahaupplevelser för idag. 

Jag vill träna jämt. Varje dag helst. Det här var precis vad jag behövde för att rycka upp resultatet ytterligare ett snäpp på alla hästar. Nu kommer det snart rulla in ännu fler felfria rundor för oj vilken positiv påverkan det här har både på mig och hela känslan och positionen, och hästarnas språng och teknik. 

Jag är lycklig. Nu ska utvecklingskurvan få sig en riktigt skjuts! :)