Ja, Ramius är faktiskt den första hästen jag köpte (köpte halva honom då) som någonsin hade tävlat. På min hemsida har jag beskrivit honom och att han tävlat 130 innan jag köpte honom. Vet inte om man riktigt kan säga att han "gått" 140 när han var utesluten och inte kom längre än till 5:ans hinder. Och innan hade han endast startat två regionala 130 i sitt liv, dock felfritt, men då är man inte så "befäst" i 130 heller i mina ögon. Jag har förmånen att jag fått veta mycket om hans historia sedan tidigare och vet att han är riden, tränad och tävlad extremt lite. Jag känner hans fd ryttare som red honom åt ägaren innan jag köpte honom som också gjorde de starter i 120 och 130 som han gjort innan, och hon berättar själv att han var otroligt grön och "otränad" för sina uppgifter. Det var pga hans stora kapacitet och hjärta i hoppningen som han trots detta tävlades och gjorde fina resultat i de klasser han startade.

Att förklara hur grön eller ofärdig han var på ett kort och enkelt sätt så har jag aldrig någonsin suttit på en häst som är så otroligt svår att rida och kommunicera med. Varken gas, broms eller svänga har varit fungerande och han kan växla mellan att vara totalt stum som en sten i munnen till ultrakänslig. Om man bortser från hur han är att rida på marken och till vardags så har han saknat en grundstyrka och uppbyggnad som hästarna får av att ridas och tränas från yngre ålder. Jag har många gånger slitit mitt hår över den här hästen och tänkt att det är för svårt att "lära en gammal hund sitta". Jag har aldrig tvivlat på hans kapacitet, men varit väldigt osäker på om den går att ta fram när han egentligen inte började tävlas förrän vintern han var nio och skulle bli tio år. Det var egentligen i somras, efter två år tillsammans, som mycket släppte och han började finna ro i tävlingsmiljö, släppa in mig istället för att blockera sig i sin egen nerv och stress. Han är en mycket känslig individ.

Jag kan många gånger tänka att hur skulle det se ut om den här hästen hade fått en riktigt chans från början? Fått hamna hos någon hoppryttare på högre nivå som 4-5-åring? Men samtidigt är jag så glad eftersom hade han inte haft den historia som han hade så hade han heller aldrig hamnat hos mig. Även om han redan är tolv år så är han i en utvecklingskurva och har inte mycket mer tävlingserfarenhet än en bra 6-7-åring i Sverige så har han verkligen fått blomma ut. Dessutom (peppar, peppar) har kroppen och benen klarat av påfrestningarna väldigt bra trots att han saknat grunduppbyggnad, kondition och muskulatur som en "vanlig" tioåring brukar ha.

Jag är överlycklig över att vi ändå bestämde oss för att chansa och köpa honom och tacksam över hur bra det har blivit även om resan många gånger har känts svårare än vad den gjort med tex Valence, Caruso och Callisto som jag fått jobba med helt från början och inte mött samma problem och svårigheter med.

Han ger en magisk känsla i språnget och jag hoppas att vi kan få många fantastiska år tillsammans. Väldigt glad över att han ingen av kunderna han visades för i våras/försomras nappade och ville köpa honom. Med honom har jag verkligen chans att utvecklas på seniornivå! Dessutom är han en väldigt personlig häst.