Vi var på unghästtävling med 5-åringarna Chuck Bass och Querido samt 4-åriga Scofield i helgen som var. Första klassen hade vi lite alla möjliga problem och händelser , man vet aldrig vad som händer med unghästarna de första tävlingarna. Nu när jag har allt så bra hemma också blir man automatiskt sämre på att åka iväg för miljöträning etc så då tar det lite längre tid att landa i tävlingsmomentet. 

 

Vi valde därför att debutera båda 5-åringarna i 110 för att få gå in i en klass till. Då visade båda vilka kvalitéer de besitter genom att leverera en felfri runda. Det var en maxad och inte helt enkel 110 så jag är väldigt stolt att båda grabbarna gör det så väl efter så lite rutin och erfarenhet av hoppning under ryttare överhuvudtaget.

 

Chuck Bass skulle nog faktiskt kunna vara den bästa hästen jag suttit på hittills i livet. Den känslan han ger när det stämmer är helt unik. Så mycket nerv, hetta och så hårfin gräns mellan geni och idioti. Han sätter mitt hjärnkontor på högvarv och är en riktig utmaning på många sätt. Men wow, han är fantastisk.