Blev väldigt besviken när jag insåg att den nationella tävlingen tredje helgen i februari bara hade klasser upp tom 130 när det från början stog att det var en 140-klass på söndagen... Om jag inte åker på ett meeting i februari längre bit från oss så blir det ingen 140-start förrän första helgen i mars. Madonna känns i fin form och skulle redan nu kunna gå en 130 och 140 klass, tror Ramius är redo att göra sin första 140 för året inom kort också. Men vi får se hur det blir. Det ska iallafall bli kul med elitallsvenskans första omgång som går i 130. Eventuellt får Donna gå den, hon är nog i dagsläget mest stabil i 130-klasserna och hon är ju verkligen mån om att inte ta med sig några bommar... Men har några veckor till att känna av formen på alla och bestämma mig.

Längtar verkligen till alla tävlingar sätter igång på riktigt så att man är ute så gott som varje helg och båda dagarna och tävlar alltifrån 90 cm till svår klass. Det är det bästa som finns!

Drömde en hemsk dröm om attjag hade sålt Valence i natt... Usch vilken ångest och panik. När vi frågade de svenska ägarna på Valence om han var till salu svarade de nej och att de redan hade köpare på honom i USA och att han skulle med flyget inom en vecka. Drömmen var så verklig och jag hade galen ångest...

Ni kan ju tänka er hur underbart det var att gå ut till stallet och se Valence där i sin box i morse...

Always and forever <3

Två bilder på Kulan som fyraåring. Han var verkligen mörkmörkgrå då... Nu är han så ljus och om ett par år förmodligen helt vit... Häftigt hur de kan förändras egentligen.

Hopptränade för Ted med Ramius igår kväll och är väldigt nöjd med honom. Hade hopat studshoppning två dagar innan och ridit ute i snön dagen innan då jag egentligen planerat att träna med Caruso för Ted. Ramius var därför lite mattare i kroppen men hoppade ändå väldigt väl och med mycket luft. Fortfarande hänger han kvar lite i luften när man hoppar inomhus i en kortare galopp för att styrkan inte riktigt finns där. Men vilket huvud, och vilken lätthet för stora hinder... Mitt hjärta <3

Hade därefter en skön fredagskväll med min älskade pojkvän.

Idag blev det ett par härliga uteritter på underbara hästar i sällskap med min fina mamma! :) <3

Har verkligen gått och kärat ner mig i dessa två flickor. Lady Madonna och Caramelle... Två hästar med fantastiskt hoppsyke och stora språng  och kvalitéer i sig. Och utöver det helt underbara personligheter i stallet och hanteringen. Båda är lite egensinniga och speciella, dock på mycket vänligt sätt, som damer ska vara...

Lady Madonna är så viktigt och speciellt för mig just för att hon just är en av mina bästa tävlingshästar och att jag kan tävla de högre klasserna på henne. Caramelle för att jag känner att det finns så otroligt stor utvecklingspotential i henne. Mycket jobb och rutin kvar förstås, men ett psyke och språng som borde räcka långt...

Det är ju inte meningen att man ska få samma känslor för hästar man har hemma för utbildning/tillridning/försäljning eller vad det nu är som till sina egna. Men de här två flickorna har verkligen tagit stor plats i mitt hjärta. Nästan lite för stor...
(Kommer köpa bilden)

Det är svinkallt idag. Ska åka två vändor till ridhuset om en halvtimme. Amanda följer med och hjälper mig, hästarna ska jobbas i dressyrarbetet.

Det blir Madonna, Ramius, Svampen och Kulan som följer med. Amanda rider de två sistnämnda.

Nu är hovslagaren här och skor frya hästar. Det är -16 grader och blir lugna pass för hästarna på eftermiddagen i denna kyla!

Hästarna får hö 5 ggr om dagen nu och det är ca 4 kg minst per påse... Viktigt för att hålla värmen och magarna igång när det är så kallt...

En vecka med provridningar, Bernity åker, ev ny häst, hoppträning för Ted och dressyrträning för bästa Anette! :D

Ska bli roligt att träna för Anette igen och kommer verkligen hålla i det regelbundet så gott som varje vecka under hela året.

Kort mobilfilm från gårdagens hoppning. När ens 6,5 åring skuttar runt 140-räcke och 150-oxer utan att ens ta i med Amanda på ryggen så blir man väldigt stolt över att ha en så lovande unghäst som Kulan... Mycket tack vare att Amanda rider honom så bra också! :) När Kulan är stark och fått rutin så kommer han nog kunna gå väldigt stora klasser...

Tycker ni att det har varit skillnad på bloggen veckan som var? Till det bättre eller sämre? :)

 

Har haft en otroligt rolig och härlig dag! :D Men nu är jag helt slut. Har beräknat att jag hoppat ca 300 språng idag på alla hästar...

Pay'n jumpen gick bra. Cactus var felfri i båda sina starter, så duktig liten kille! Memo var felfri i 1m, hade ett pet i 110. Bra "tävlingsdebut" för oss ändå! Caramelle hoppade väldigt stort och fint i 1m, inte i en bom, felfri. I 110 var hon betydligt mattare och blev då lite längre i sin galopp. Kom lite nära på ett räcke som hon rev, och ett plank innan där hon drog sig ut lite till vänster. Många av sprången var dock även i 110 väldigt fina. Men två ner. Hennes ägare har tidigare sagt att hon blir matt och går ofta sämre i andra klassen, men tror att det är nyttigt för henne att träna på att orka hoppa väl och hålla fokus två runor. Svampen var felfri i 110. I 120 fick han ett pet som jag får ta på mig.

Är jättenöjd med hästarna som minst presterat en felfri runda var idag. Hindrena och banan var av riktig tävlingsmiljö på en högklassig anläggning så det var verkligen nyttig dag för rutinkontot för samtliga hästar.

Därefter bar det av hemåt för att hoppa Amoremi, en valack som heter Theo och ett jättefint sto till åt sina ägare. Amis och Theo var mer vilda än tama idag, hoppade serier. Hoppade väldigt bra språng. Stoet var första gången jag hoppade, och hon var hur fin som helst! Sen höll jag lektion också.

Därefter hem, kasta i mig mat, och till ridhuset igen med Valence och Kulan. Amanda hoppade Kulan och jag Valle. Båda hästarna var huuuuuur fina som helst i hoppningen. Lycka att sitta på min älskling idag som avslut. All rutin, all kraft, all superkoll på sin kropp i sprången och sen känslan av att ha varit tillsammans i över 6 år ger en helt otroligt härlig känsla när man hoppat andra, mycket mindre rutinerade hästar hela dagen.

Tusen tack till världens bästa Amanda som gått runt med mina hästar under hela dagen på pay'n jumpen och därefter ridit Kulan på ett alldeles strålande sätt under kvällen. Du är en underbar vän verkligen <3

Nu är jag dödstrött både i kroppen och knoppen. Dags att sova... Sköööönt!

Min blogg har blivit mer och mer så som jag INTE vill att den ska bli...

Har verkligen försökt ta lite distans till "åsiktsinlägg" osv. Skriva ut sina tankar och åsikter om saker och ting offentligt har inte varit intressant för mig. Vill helst hålla det inom mig, familjen och vänner. Måste försöka hålla kvar på det spåret, annars kommer det sluta i att jag inte vill behålla bloggen.

Bloggen är egentligen till för att skriva och berätta om min satsning, hästarna och vår resa tillsammans. Och förstås att jag vill jobba med att utbilda och ta emot andras hästar osv. Och för mina hästägares och sponsorers skull. Men jag är absolut inte ute efter att ha en provocerande blogg, ha flest läsare och en "diskussionsblogg". Trots det känns det ibland som att det är precis vad min blogg är ibland...

Ni läsare får jättegärna kommentera, tycka till och komma med åsikter! Det är verkligen jättekul när ni kommenterar mycket. Men jag skulle uppskatta om ni läsare inte har alltför mycket åsikter och tillrättavisningar om hur jag ska rida och tänka kring mina hästar. Jag har tränare, familj och väldigt kunniga människor runt omkring mig som hjälper mig med det. Tänk själva om jag skulle lyssna till alla människors åsikter, då skulle jag ju vara totalt förvirrad hela tiden! Alla har sin väg att gå och ingens resa mot målet är identisk en annans. Alla har sitt team omkring sig och sina personer som de anförtror sig till. Alla har vi alltid saker som måste förbättras och så kommer det också alltid att vara. Jag är fortfarande i början av min resa och har väldigt mycket kvar att lära!

Ska sova nu. Helt slut efter en lång dag. Imorgon bär det av till Södertälje för pay'n jump. Har med mig Svampen och Caramelle från mitt stall. Båda lär vara lite småvilda om jag känner dem rätt...

Sedan ska jag hoppa Memo och Cactus åt sina ägare! :) Första gången vi är på nytt ställe.

Därefter hem och hoppträna två hästar till åt ägare i närheten. Efter det hålla träning. Sedan åka och hoppa Valence och Kulan i ridhuset sent på kvällen.

Imorgon blir en lång dag. Men det skulle vara mycket mindre kallt och jag tror att vi kommer få en väldigt rolig dag! :D

Säkert många som tycker att jag är en stor idiot just nu. Men efter ett gemensamt beslut inom familjen stannar Caruso hos oss. Det har hänt så mycket tragiska och jobbiga saker senaste tiden och när vi alla får sådan ångest och har så svårt att ta beslutet så känns det bättre att låta bli. Om mina tränare läste detta så skulle de nog hålla med om att jag var en idiot. Men när jag fick bud på Valence som 8- och 9-åring så bestämde jag mig för att behålla. Och det beslutet är jag otroligt glad över att jag tog idag.

Jag förstår att jag i framtiden kommer behöva sälja hästarna utomlands för att kunna leva på den här sporten. Men just Valence, Caruso och Lorden var med så tidigt när hästar och hoppning bara var min hobby och inte mitt jobb. De kanske är därför beslutet blir så svårt just med dem. Och detta känns faktiskt som det enda rätta.

Caruso är fortfarande till salu. Men gärna till rätt ryttare och mycket bra hem. Den första ryttaren som skulle ha köpt honom i höstas passade Caruso som hand i handske. Det är så tråkigt att det aldrig blev en försäljning till henne, för Caruso ville verkligen ha henne på sin rygg. Nu ska hon dock åka utomlands och studera istället, tyvärr.

Men har redan två svenska provridningar inbokat i veckan och skulle hellre sälja honom till något lägre pris och till någon jag tycker om. Jag tror lite på ödet och när väl rätt personer dyker upp så kommer han bli såld. Lordens försäljning var krånglig till en början eftersom han behövde opereras, sedan hade vi en galen historia med några spekulanter och sedan blev han såld till Rebecca. Allting fungerar hur bra som helst, Lorden älskar henne, och dessutom har jag fått en vän i Rebecca, förhoppningsvis kanske för livet ut. Så det var nog ödet. Jag tror att Caruso kommer hitta sitt nya hem med tiden, och så länge får han stanna hos oss. Förhoppningsvis hittar vi snart en ryttare som passar honom lika fint som hon som provred och skulle köpa honom i höstas när han dock tyvärr fick en sträckning i leran i hagen... Eventuellt blir även Kulan såld inom en ganska snar framtid, och då kan Caruso stanna kanske ännu längre. Han är ju trots en av de bästa hästarna jag suttit på och en häst som kan ge mig otroligt viktigt och nyttig tävlingsrutin i 140-150-klasser. Och han är fortfarande bara nio år gammal!

Han gör sin första tävling för i år om knappt tre veckor, 120 + 130 i sällskap med Ramius. Därefter är tanken att han ska gå 140 två veckor därefter.

Jag är jättestolt över Rebecca och Lorden som var dubbelnolla och femma i 110 i Strömsholm. Sa till Rebecca när jag var uppe och höll träning att Lorden älskar att tävla i Strömsholm och ja, det märks ju på resultaten! :) Stolt över min vän och "min" älskade Lordius! :) <3

En tyst minut och många tankar går till en fantastisk vän och hennes familj som varit med om en tragedi som jag aldrig varit nära att uppleva innan. Och när jag som utomstående känner så, då undrar jag hur dem ska vara starka nog att kunna gå vidare. Det är så sorligt och ofattbart att inga ord i världen är tillräckliga att beskriva det som hänt. Farväl till en person som borde ha fått vara på jorden under väldigt många år till. En stor sorg. Jag och hela min familj lider med er.

Nu ska jag ha lite träning under fredagskvällen. Sen blir det hem och lite tv mys med familjen. Allt inför tävlingen är föreberett och det ska bli så himla roligt att komma igång igen!

Ramius och Lady Madonna följer med imorgon, båda går 120 + 130 :D

Tack världens bästa tränare, vilken tur att du finns. En så liten detalj i min teknik och Ramius hoppar med mer marginal, bättre teknik, ännu mer tryck och scope och känslan är mer än fantastisk.

Ramius ville inte vara sämre än Caramelle igår. Båda fick hoppa bana innehållande en speciell mur, tvåkombination från två håll, räcke med vattenmatta och en oxer. Samt en oxer som hoppades från båda håll, ena hållet hoppade man mycket in mot en väg och andra hållet direkt ur sväng. Ett räcke med däck under stod på samma sätt men på andra diagonalen.

Ramius hoppade extremt bra från första till sista språnget igår. Inte en bom nära att falla. Hoppade i slutet ca 130-135 bana. Och det var bästa känslan med honom hittills. Även på uppvärmningen jobbade han rätt (vilket är väldigt bra för att vara Ramius som vet 1000 vägar för att smita från dressyrarbete). Jag är så lycklig över att Ramius i mitt stall. Så får även passa på att tacka världens bästa delägare Anna, tack för att du finns.

Tyvärr som jag nämnde ingen film. Men kommer bli så kul att sätta igång säsongen med Strömsholms regionala 120 + 130 på lördag! :D

Det är så roligt. När saker som händer i vardagen gör att man blir lite ledsen och nere, så sitter man upp och hoppar hästarna när de är så otroligt fina som igår kväll. Det gör hela ens dag och humör så gott! Ren och skär lycka!

Tusen tack till min fina vän Amanda som följde med! <3

TYVÄRR, TYVÄRR ingen film från gårdagens hoppning. Men Caramelle alltså. För varje gång hon hoppar har hon tagit tio kliv framåt. Vilka språng hon gjorde igår. Hoppade ett räcke på 130 med en marginal på typ 20 cm och med kanonteknik både fram och bak bland annat. Banan låg på 110-120. Så fin! Hon överraskar mig gång på gång. Hade så himla gärna velat få med det på film.

Måste ju givetvis få möta upp kommentaren jag fick. 

Att utbilda unga och gröna hästar från början är en fantastisk resa. Det är svårt, och man möter många hinder på vägen. Men resan i sig är en upplevelse. En av de allra viktigaste sakerna man får med sig som ryttare när man jobbar med unga hästar är leva på känslan. Man får små glimtar och små känslor i vissa språng och hur hästen är i ridning mot hinder osv. Den är långt i från konstant, men man lär sig att känna och ta vara på de stunderna. Det är just dem som får mig att tro på en häst eller inte. Att se till resultaten på pappret är i en utvecklingsfas ganska ointressant. Hästar är som vi människor, de gör misstag och det är dem man lär sig av. Tänk hur många misstag en människa gör genom livet, hur många felval, men det är också det som formar en människa. Vissa hästar får man inte den känslan av att det här kan bli någonting riktigt bra, men när man hittar dem som ger den... Ja, då blir aldrig resan med den hästen ointressant, trots "bakslag" under tiden...

Jag skulle säga att jag tar på mig 9 av 10 misstag som Caruso och jag gör inne på banan. Det behöver inte alltid vara ridtekniska fel, utan matchningen dit eller utrustningsfel mm. Tyvärr har inte Caruso gynnats av att jag har haft Valence alla gånger. Valence har alltid satts i första rummet, han har alltid stått i centrum och varit min nummer ett i stallet. Vi fick inte lastbil förrän för 1,5 år sedan, och kunde innan dess inte åka med mer än en häst till tävling med transporten. Caruso fick göra de tävlingar som inte passade in i Valles planering. Tråkigt men sant.

Valence är också som många av er läsare vet en mycket speciell häst, som också var hästen jag gjort allt med från början. Valence behöver komma in nära hinderna för att inte hoppa flacka språng. Detta har gjort att jag flyttat in min avsprångspunkt till hinderna lite mer än på en "vanlig" häst. Caruso är istället en häst som behöver lite mer plats framför hindret för att få till sin optimala språngkurva. Något som jag så många inte lyckats med som i sin tur har lett till mycket tråkiga pet.

Caruso är en häst som hoppar stora hinder på ett extremt lätt sätt. Känslan går inte att förklara förrän man själv suttit på honom i dem sprången. Jag har hoppat räcke på 170 cm som han klippte till som ingenting, och vid flertal tillfällen hoppat upp tom 160 barbacka. Han tar inte ens i. Han är väldigt förlåtande och orädd för att hoppa stora hinder. Utöver det är han fantastisk att rida varje dag, kommit långt i markarbetet och är energisk, positiv och har en hög ridbarhet. Han har blivit mycket lovordad av flertalet mycket kända A-tränare. Vi har haft tre provridningar på honom, alla tre unga tjejer utan rutin från stora klasser, en som hade ridit MSV på ponny med aldrig på häst. Samtliga ryttare hoppade enkelt bana på 140 cm på provridning på hans rygg.

Jag som ryttare trivs dock allra bäst på "lite speciella hästar". Valence, Madonna, Svampen och Ramius är fyra hästar som på sina egna vis skiljer sig väldigt mycket från andra hästar. Och det är också en känsla som bara kan upplevas från hästarnas ryggar. Men jag har två vänner som båda rider väldigt bra och ridit väldigt mycket hos mig som mer än väl kan intyga detta. Jag har ingen förklaring till varför, men detta ger mig ännu mer motivation och jag trivs ridmässigt bäst på de hästar de allra flesta trivs sämst på...

Om man ska dra en parallell så har jag fått en hel del frågor om Ramius, vad det är med honom som gör att jag tror att han kommer bli min blivande seniorhäst för stora klasser, varför han är så bra osv. Framförallt i början. Och att han var dyr för det han hade gjort när han köptes av oss. Och jag håller med. Men att jag tror så extemt mycket på honom är för att han ger mig en magisk känsla i många språng som jag aldrig tidigare känt i en häst jag hoppat. Sedan är han låååångt ifrån klar, men för mig är han en självklar blivande svårklasshäst. För mig är han det mest lovande häst för stora hoppningar som jag någonsin haft. Sedan hur lång tid det tar för oss att komma dit, om vi ens gör det, det är en helt annan fråga. Ramius gjorde väldigt fina resultat ifrån sig i 130-140-hoppningar utomhus under 2012. När vi sedan gick in för inomhussäsongen så hade han i sina första starter 8, 12, 8 och uteslutning i fyra av hans 6 första starter inomhus. Betyder det att han är en dålig häst? Nej. I det fallet var förklaringen att han är så orutinerad och blir så fruktansvärt spänd med läktaren nära, speglar och hela inomhusatmosfären. Hans tre sista starter för året hade han 0 fel i 130, 0+4 i 135 och 0+0 fel i 140. Då hade jag tränat massor inomhus och åkt runt i olika ridhus och framförallt tävlat mer och något lägre klasser inomhus mellan. Vilket gjorde att några pusselbitar föll på plats.

För att försöka förtydliga mina åsikter har jag nu valt att dela med mig av tre rundor jag annars skäms alldeles för mycket för att visa. Alla dessa är från tre väldigt stora tävlingar med Caruso. Och alla tre är rundor där jag kommit ut och varit lyriskt glad över min häst, men där resultaten varit riktigt usla. Jag vill nu visa dessa tre och försöka förklara varför de felen vi får uppstår.

Här är en film från Strömsholms elittävlingar. Att veta som bakgrundsinformation är att jag hade massor med fel på både Valence och Madonna innan Caruso. Valence hade jag nog 20 fel i denna klass på. Jag hade knappt en vecka innan åkt ambulans in på sjukhuset då jag hade fruktansvärda magsmärtor. Jag var fruktansvärt hes och förkyld och hade dessutom hög feber. Att jag var så otroligt korkad som åkte och tävlade ändå är något jag fick sota för den helgen. Jag hade inte koll på någonting. Mina föräldrar försökte övertala mig att stryka den helgen. Men eftersom Strömsholm är en av årets absoluta höjdpunkter åkte jag ändå.

Första felet kommer när Caruso sticker åt sidan. Det var fem galoppsprång fram på den distansen, vilket jag klarat utmärkt på både Donna och Valle innan. Här får jag totalt hjärnsläpp och rider på ca 5,5 galoppsprång, Caruso inser att vi kommer hamna rakt i hindret om vi hoppar, så klok som han är visar han mig att nej matte, sorry, det här är en omöjlig distans att hoppa från. Hindret efter trekombinationen borde vi ha rivit om inte hästen varit så fantastisk som röck upp alla ben i luften eftersom vi kommer så nära att vi nästan är i hindret. Nästa fel kommer istället in i kombinationen. Det är väldigt sluttande och jag tar ingen halvhalt under hela svängen, kommer in på tok för nära och han hinner upp fram men hinner inte vända bak. Denna runda slutade på 13 fel tror jag.


Här är Carusos debut i 150. Dagen efter red jag med hackamore då, som ni kan se, han rycker och drar i tyglarna och är inte alls tillfreds med bettet. Vi raspade tänderna veckan efter denna tävling, som var minst sagt välbehövligt eftersom han har en tand som växer snabbare än de andra. Helgen efter vi gjort det tävlade vi igen. Då var han dubbelnolla och tvåa i 140. Valence hade dessutom gått av på ett galoppsprång istället för två i kombinationen ca 20 min innan jag startade samma 150-klass med Caruso. Och med den totalkraschen var jag smått mörbultad. (Återigen knäpp i huvudet som hoppar iallafall). Hur som helst. Första nedslaget har han inte en chans, jag kommer apnära på en rejäl 150 oxer. Det går inte att hoppa felfritt för en häst på den distansen. Sedan är han fin till efter trekombinationen. Genom svängen tar jag inte en enda halvhalt, kommer nära, får ett litet onödigt bakbenspet. Därefter kommer nedslag nummer tre på en oxer in i tvåkombinationen. Här har jag honom helt i obalans och på innertygeln. Fruktansvärt dålig ridning. Snäll häst som hoppar. Sedan finns inte sista hindret med där han fick ett pyttelitet bakbensfel då jag kapade ett galoppsprång och han hoppade av hur långt ifrån som helst (tyvärr dog kameran precis innan). Vi slutade på 16 fel. Jag kom ut från banan och var överlycklig och sa till pappa - vet du hur lätt det kändes med honom, med mer rutin kan vi hoppa den här höjden felfritt!


Här är en 145 klass som var mer som en 150. Väldigt, väldigt stor och maxad både i bredd och höjd. Redan från början är vi helt ur rytm, kommer nära på ettan, jättestort på en gigantiskt trippel och sedan nära på trean. Duktig häst som klarar det. Första felet kommer på ett räcke där jag vänder innanför för att spara tid. Både han och jag känner att distansen är omöjlig, ger upp och lägger en volt. Kommer lika jäkla dumt andra gången men jag ber honom hoppa, vilket han snällt gjorde, men rev. Därefter går följande tre hinder bra, sedan kommer jag upp på bågen till en rejäl superbred oxer, vänder honom helt för innertygeln, han tror att han ska till höger, jag rätar inte upp honom till hindret förrän bara 2-3 galoppsprång innan han ska hoppa av. Helt i obalans hoppar han ändå upp sig fint men hinner inte avsluta språnget klart och går ner på bakbommen. Därefter förtjänade jag som ryttare egentligen minst ett nedslag till, men han löste resten av banan åt mig. Tror vi slutade på typ 16 fel?


Jag verkligen skäms över min ridning de här rundorna. Klasser som jag lärt mig otroligt mycket av som ryttare men som jag också analyserat, lärt mig av och sedan försökt släppa. Och kan jag skylla på att hästen är dålig? Nej för tusan. Hästen är fantastisk. Marginalerna blir mindre ju högre hinderna är, ju mer exakt måste ridningen vara. De här rundorna var fruktansvärt dåliga resultat. Men jag har ingen annan än mig själv som ryttare att skylla det på. Hästen är dessutom endast åtta år gammal på filmerna och har inte gjort så överdrivet många stora klasser i sitt liv.

 

Självklart har även Caruso haft sina dåliga dagar och rundor där jag gjort mindre fel än så här och han får ta på sig några av felen. Men varför ska inte han kunna ha dåliga dagar när jag har det? Dessutom när han fortfarande är så ung!

Man får vara glad över att långt ifrån alla rundor är så här dåliga, och att hästen har ett så stort förtroende för mig att kunna ta mina fel utan att på något sätt bli avskräckt eller tvivla på mig, sin egen förmåga eller hinderna.

Så jag står till hundra procent fast vid att tycka att Caruso är en fantastisk häst. Med mer träning och rutin kommer han definitivt kunna vara felfri i svår hoppning. Och jag vet att han kommer göra sin blivande ryttare väldigt lycklig!

Nu åker jag snart till ridhuset med Caramelle och Ramius. Ska hoppa några språng, vattenmatta och en kombination inför helgen. Ramius ska tävla på lördag och Caramelle ska på banhoppning med tävlingskaraktär på pay'n jump på söndag.

Idag har jag stallet själv och rida ut 5 hästar. Ska till ridhuset med två ikväll också. Skön dag utan massor med saker inplanerat. Imorgon sätter det full fart på mycket och hela helgen kommer vara fullbokat med allt möjligt. Mycket av det ska bli väldigt roligt, men uppskattar också en "ledig" dag som denna!

Ska hoppa fyra hästar på pay'n jump i Södertälje på söndag.

Vinceur (Svampen) ska gå 110 + 120 och Caramelle 1m + 110.

Sedan ska jag hoppa två hästar till som heter Aganemnon och Cactus som ska gå 1m + 110 respektive 80 cm + 90 cm.

På kvällen ska jag troligtvis hoppa två till tre hästar till åt ägarna.

Kommer ha en rolig söndag med andra ord, med mycket hoppning och språng i kroppen! :D

Under 2013 kommer jag att tävla för en annan klubb. Är fortfarande medlem i Årsta Runsten sportryttare och får behålla min plats som profilryttare och få fortsatt sponsring av Runsten Equestrian. Är oerhört tacksam för det.

Kommer dock att tävla under ett annat klubbnamn än Årsta Runsten. I år blir det Södertälje ridklubb som gäller för min del efter tre år i Årsta. Södertälje är uppe i elitallsvenskan igen och jag kommer få en plats i laget. Jag hade egentligen inte tänkt rida i lag i år, men det är otroligt roligt och nu när finalen är i Globen så har man verkligen något stort att sträva mot. Jag vill ta alla chanser att utvecklas framåt i sporten och anser att rutinen och glädjen att rida i elitallsvenskan är viktig för min satsning. Det är väldigt svårt att ta sig hela vägen till finalen i Globen, men vi har ett bra lag och jag tror att man vinner mycket på att ha samma ryttare att välja mellan så man slipper alla orosmoment och strul med laguttagning mm. Tror att det ger en trygghet som förhoppningsvis också kommer visa sig i resultaten.

Tror att det blir främst Valence och Ramius som kommer få gå elitomgångarna i allsvenskan.

Det ska bli jättekul, det ger mig en ny input och är en riktig motivationskick!

Nu har jag möjlighet att ta in en ny försäljningshäst eller häst för utbildning till mitt stall.

Hästar som jag har mest kunder som söker är stadiga 120-130-hästar och unghästar med tävlingsrutin.

Idag blev Bernity såld. Vill tacka hennes ägare för den här tiden och förtroendet att vidareutbilda och tävla en fin och underbar liten flicka som Bernity! Hon står kvar hos oss några dagar till åt nya ägarna innan hon lämnar gården för sitt nya hem!

När tävlar du med Valence nästa gång?

Hej! Valence kommer börja säsongen lite senare än de andra hästarna. Han gör sin första start tredje helgen i februari! :)

Vår inackordering har flyttat ut vilket är med blandade känslor! Nu är jag ensam med mina hästar i stallet igen, har allt i sadelkammaren och allt i stallet helt för mig själv. Det har varit väldigt kul att dela allt med någon under en längre tid, nästan ett år faktiskt! Men nu är det tillbaka till det vanliga igen och det är på sitt sätt också väldigt skönt. För mig är det sättet vi har häst på det enda jag vill ha, men det kräver också väldigt mycket mer arbete än på ett stort inackorderingsstall. Det var ett gemensamt beslut vi tog och förhoppningsvis blir vi båda allra nöjdast med denna situation. Vänskapen består och hästarna vänjer sig! :)

Back to basic. Mina föräldrar har alltid sagt nej till inackordering efter att vi fick vår egen gård. Efter tio år bestämde vi oss iallafall för att prova och det har vi gjort nu under ca 9-10 månader. Och väldigt kul har vi haft många stunder också! :)

Vill tacka min vän Erika och hennes fina häst Paul för den här tiden hos oss! Och önska dem all lycka till!

Rullar mot ridhuset för banhoppning med Svampen och Kulan! :D

Nu åker jag till kiropraktorn med Caruso och Madonna för en check! Kommer förhoppningsvis åka med två andra nästa vecka! :) Skönt att få dem genomkollade igen! :)

Amanda kommer senare, fixar stallet och rider lite med mig!

Ja nu är det är en vecka framåt som är fullspäckad verkligen. En del av det kommer ni få ta del av här på bloggen redan nu dagarna som kommer. En del saker vill eller kan jag inte berätta om nu men det kommer  komma smygandes upp här vartefter allt sker...

Kommer nog en "nyhet" eller "händelse" nästan varje dag här på bloggen i veckan som kommer...

Hästarna går iallafall jättefint, alla känns i väldigt god fysisk form, bra kondition och välmusklade och fina. Alla utom Kulan som är tunn som vanligt :( Spelar ingen roll vad eller hur mycket han äter. Men är väldigt stark i kroppen ändå, och orkar massor! Pigg och superfin i ridningen är han! Amanda och Kulan trimmar på nu inför dressyrtävlingarna som sätter igång snart! :)

Ja som sagt, en händelserik vecka som kommer nu!

Hur gör du med kvällsfodringarna då du åker så sent med hästarna ibland? Får dom mat väldigt olika tider eller matar du alla väldigt sent varje kväll?

Hästarna får sista nattfodringen ca 23:00 varje kväll så det blir alltid sena nattfodringar. Men vi tycker det är bra, så slipper de stå så många timmar mellan. En av fördelarna med att ha stallet 20 sekunder utanför ytterdörren.

Har alltid gillat din blogg men måste du behandla dina hästar sjukt olika på bloggen?

Tycker verkligen att det var en löljig fråga. Mina hästar sköts om på samma sätt och får den träning de behöver efter sina behov. Sen att mina mest utbildade hästar som givit mig extra mycket framgång och som hjälpt mig att få utvecklas som ryttare på en högre nivå får mitt hjärta att klappa lite extra är nog en ganska vanlig känsla för tävlingsryttare med ambitioner.

Ska du ner till Falsterbo själv eller med hästar i sommar? :D

Ska förhoppningsvis ner själv med några vänner för att se tävlingarna och njuta av Falsterboatmosfären!

Svar på fler frågor kommer...

Bucas regntäcke med helhals, 135. Som nytt. Levereras helt och rent. Nypris ca 2000 kr. 450 kr.

Tusen tack till Erika som har gjort den här till mig. Så himla snällt, hade aldrig klarat av att göra det själv!

Min moster dog i går efter att ha legat i drygt två veckor i allvarlig cancer. Hon fick beskedet när hon kom in till sjukhuset för två och en halv vecka sedan. Det var så allvarligt och hon fick så lite som 2,5 vecka till innan hon lämnade vår värld för himlen.

Nina, som min moster hette, var en fantastisk människa. Hon var otroligt omtänksam, tog hand om människor, tog hand om mig och mina syskon som barn. Hon hade alltid väldigt nära till skratt, otroligt ambitiös och klarade av att göra det mesta. Hon sydde kläder, tapetserade, duktig med företag, möblering, hunduppfödning och så mycket annat. Nina var definitionen på att vara händig. Hon var pratsam och oerhört energisk som människa.

Saknaden är enorm och det är obegripligt att jag aldrig mer kommer att få träffa henne. Aldrig mer få höra hennes röst eller skratt.

Det finns så mycket minnen. Jag minns min livs första tävling där jag och min lilla b-ponny vann andra klassen och hon var där, så stolt och så glad. Hon var så intresserad och ville alltid det allra bästa att hon ibland till och med satte alla andra i första rummet och sig själv alldeles för långt bak i prioritering.

Jorden har blivit en fantastisk människa fattigare och jag kan inte säga annat än att livet emellanåt är fruktansvärt tragiskt och orättvist.

Någonting jag ska lära mig av att förlora min moster och besöket hos henne fyra dagar innan hon dog på sjukhuset är att uppskatta varje dag och alla människor som man har nära. Jag har aldrig sett en människa så nära döden innan, och aldrig sett vilken enorm förvandling en människa som är så sjuk gör. Att man på en vecka kan åldras till utseendet med 20-30 år. Att en så energisk och positiv person kan ligga så svag och hjälplös, ensam i en sjukhussäng och bara invänta döden. Att en sjukdom kan ta bort individen och blicken känns som att den bara går rakt i genom en, ingen är hemma. Jag kom försent även om någonting i mig sa att även om hon inte kunde uttrycka det i ord och blick, visste att jag var hos henne den kvällen på sjukhuset. Jag får bär med mig minnena med henne för resten av mitt liv.

Plötsligt blir en del saker så viktigt och andra så oväsentligt...Man inser hur viktig familjen och vännerna är. Man inser att varje dag man får leva och vara frisk är fantastisk och man inser hur snabbt allt kan ta slut.  Man inser att en ansträngning för att göra personer i sin omgivning lyckliga betyder så mycket. Man förstår hur oväsentligt alla småbråk, saker, pengar och skitsnack är. Man förstår att personer som inte vill andra väl i livet är totalt oväsentliga.

Så jag ber alla som läser min blogg att njuta av vad som är viktigt i livet. Uppskatta personerna som finns nära medan de fortfarande finns. Att unna andra framgång och lycka. Att inte göra människor ledsna eller arga med att kommentera vassa, elaka kommentarer. Och försöka se livet från den positiva sidan. Ingen av oss kommer att få leva föralltid, så gör det bästa av livet medan det fortfarande finns.

Hoppningen med hästarna senaste dagarna har gått väldigt bra. Kulan och Caramelle var först ut och båda jobbade på med härlig inställning men blev ordentligt trötta. Caramelle har jag mest hoppat banor och enkelhinder på innan om man bortser från alla studsserier så detta blev en ny utmaning för henne. Det är dags att börja jobba mer med kombinationer och så för att få henne att ta yttligare ett kliv framåt i utbildningen. En linje var som en trekombitnation men med bommar före och mellan alla tre räcken. Hon hoppar gärna lite ut till vänster (där hon saknar öga) just i kombinationerna så det var väldigt nyttigt för mig att förstå hur jag ska matcha henne genom hela serien för att hon ska hålla sig rak, på mitten och hoppa så bra språng som möjligt. Jag fick hoppa med något ledande högertygel och lite mer högerskänkel för att hon skulle bli trygg och stadig. Hon hoppade jättebra och tror att hon lärde sig mycket. Den andra serien var med travbom in, sedan ett kryss, ett kort galoppsprång, räcke, ett galoppsprång och bred oxer. De korta avstånden gjorde att hon fick hoppa mer på kraft och använda sin kropp och teknik. Nyttigt för henne!

Kulan och Amanda löste alla övningar jättebra och hoppade ett snäpp större än vad jag och Caramelle gjorde.

Dagen efter fick även Amoremi göra samma övningar och hon var så himla glad i att hoppa igen. Superfin var hon, och vilken power i sprången. Hade hon hållt för tävlingsridning hade hon varit en riktig stjärna!

Caruso och Madonna gjorde samma övningar och var så himla fina. Hoppade båda upp på 140 oxern ut i serien. De var så lydiga och man känner verkligen av deras rutin när man gör dessa övningar till skillnad på de yngre och mindre rutinerade hästarna.

Första gången på mycket, mycket lång tid...

Tar även med mig Madonna och Caruso till ridhuset och hoppar dem två på samma gång! :)

Hoppade banor på alla hästarna idag och det gick riktigt bra med allihopa. Alla tre hoppade ett snäpp större än de gjort tidigare och hoppade kalasfina språng och med stort förtroende! Två av dem ska med på payn jump den 20e januari också. Jättekul, måste filma dem snart så ni får se hästarna!

Träningen efter gick också jättebra. En av dem var ett nytt ekipage för mig, ny häst och elev som tränade för första gången och det är en superfin häst, så det blir roligt :) Kul att smyga igång med träningarna igen, lite kom-igång-hoppning med bommar, travhoppning och serier. Att hålla lektioner är något av det roligaste jag vet!

Nu kommer snart Amanda så ska vi iväg med Kulan och Caramelle och hoppa lite serier och linjer. Sen kväll men vad gör det när det är så himla roligt! :D

Valence var grymt fin på framridningen och den första delen av hoppningen. Sen efter att vi tränat korta vändningar och omhoppningssvängar blev han hysteriskt uppjagad när det var dags för banhoppning och det slutade med en superhet häst och väldigt blanade språng, tyvärr. Blev inte alls en bra kom igång träning för oss menmen... Det är nog lite som Ted sagt tidigare, det är nästan bara dumt att hoppträna för mycket med Valle. Hoppa kan han och det värsta han vet är att göra om samma sak flera gånger. Vi fick inte ut någonting positivt av träningen och det hade nog varit bättre att sätta igång själv efter min egen plan och sedan direkt gå ut och tävla. Menmen, alltid lätt att vara efterklok.

 

Ramius var fantastiskt duktig hela träningen. Givetvis mycket jobb kvar fortfarande på marken men hoppningen är helt otrolig. Fick ändra min ridning lite och hålla kvar honom lite mer i handen och sprången blev det stor skillnad på. Han hoppade med ett par decimeters extra marginal, och då hoppade han ändå väldigt bra innan jag ändrade den tekniken... Hoppade en knixig bana på riktigt stora hinder och trots sin ringa rutin gör han det så enkelt. Och som Ted sa är hans psyke så otroligt mycket lättare och bättre än Valence. Han är den bästa hästen jag suttit på hittills i mitt liv. Blir ett väldigt spännande år med honom!

I eftermiddag ska jag åka och hoppa fyra hästar åt sina ägare, därefter ha lektion för två elever. Efter det ska Amanda och jag åka tillbaka till ridhuset och hoppa Kulan och Caramelle på linjer! OInnan dess ska alla mina hästar ut i skogen och skrittas ca 45 min vardera.

En aktiv och rolig eftermiddag och kväll! Imorgon förmiddag ska jag åka och hoppa Caruso och Madonna, ska bli grymt roligt! :) Förtsa tävlingen är om två veckor i Strömsholm, 120 och 130.

Caramelle och Caruso jobbades ordentligt på marken igår, fokuserade främst på galoppen. Jobbade med förvänd, tempoväxlingar och byten. Båda var energiska, hade power, tryck och en väldigt rund galopp i allt arbete. De var helt fantastiska, vilken känsla!

Nu åker vi mot Södertälje för årets första hoppträning med Valence & Ramius <3 Mamma kommer filma oss lite! :)

Valence Helenaträning i höstas

Det är så otroligt roligt att rida. Det spelar ingen roll om det är en skrittur barbacka i skogen, ett dressyrpass i ridhuset, en hoppträning, tävling eller långritt. Det är alltid otroligt roligt och härligt att sitta på hästryggen. Ännu roligare blir det också de dagarna man har sällskap av en fin vän på annan häst!

LÄNK TILL MELLANDAGSREAN!

Från och med i år kommer jag inte att skriva och berätta om spekulanter/provridningar/besiktningar/byten etc. Kommer självklart att skriva när hästarna är sålda men inte något om processen dit. Detta av respekt för kunderna, hästägare och hästarna!

Ni får alltså följa vilka hästar som är till salu och så kommer jag berätta när någon lämnat oss för sitt nya hem och om nya hästar som kommer in i stallet.

Under januari månad kommer jag få åtminstone en ledig plats i stallet för att ta emot en ny häst för utbildning och försäljning! :)

Nu går alla hästarna fullt ut och känns riktigt fina. Ramius och Svampen fick ett rejält dressyrpass igår på ett stort fält och gud vad båda har klivit framåt i utvecklingen där, helt underbart! Ibland känns det som att man står och stampar på samma ställe men plötsligt släpper det och det är en riktigt härlig känsla.

Idag rids fem och tre vilar. Imorgon är det Södertälje och Tedträning som gäller, tar med mig mina förstahästar Valence och Ramius. Caruso, Madonna och förhoppningsvis också Caramelle ska träna för Ted senare i januari!

Ska bli så himla kul med hoppträning imorgon igen! :D