Den här veckan har varit full av aktiviteter på alla plan, även i livet utanför hästarna.
Men hästarna går jättebra och vi har haft hobslagarbesök, kiropraktorbesök och veterinär hos oss. Två av Gunillas hästar har åkt hem, förhoppningsvis kommer två nya i nästa vecka.
Red en riktigt bra dressyrlektion igår igen för Lena Lillja med Quintin. Hon såg stor skillnad från förra gången så idag jobbade vi med kvalitén i galoppen så jag fick hålla en mer energisk galopp men fortfarande ha honom "i ramen". Grym känsla igår och när Quintin blir riktigt stark så kommer han bli väldigt fin.
Hoppade även Jennys dressyrhäst igår förmiddag vilket gick jättebra. Därefter en Scofield och Zucchiny igår, båda var riktigt fina och har fantastiska kvalitéer för framtiden.
På söndag flyttar jag igen, faktiskt tredje gången på åtta månader men förhoppningsvis sista gången på väldigt många år. Flyttar till ett jättefint hus på gården så jag kommer kunna gå ner till stallet igen. Det har jag längtat efter.
Callisto kändes väldigt avspänd och hoppade enkelt och väl i son 120 idag med en felfri runda. Quintin likaså i sin 130. Nino var också felfri I 120 men helt knäpp i början innan vi skulle hoppa. Det märktes att det var länge sedan han var i tävlingsmiljö. Fabbe hade däremot en sämre dag.
Avslutade kvällen med att åka till Heron tillsammans med mina fina vänner Thea, Amanda, Sandy och Maria för att äta middag och se den omtyckta filmen "En man som heter Ove". Jag håller med om hur otroligt bra den är. Det var en fantastisk film och jag grät lika mycket som jag skrattade. Kan verkligen rekommenderas, otroligt sevärd.
Nu är det sovdags och imorgon börjar en intensiv vecka.
Idag ändrade vi planerna lite. Valence stannar hemma och väntar in säsongen lite till. Första stora tävlingen är inte förrän slutet av februari i Helsingborg.
Quintin följer med och går 130, Callisto 120 och Quantino ersätter Valence och går 110 och 120. Ska även hoppa Frejas häst Fabbe. Pappa kommer dit också, jättemysigt!
Hoppade samtliga hästar igår över lite olika övningar. Några studshoppade , några hoppade en bana med väldigt utsmyckade hinder och några fick jobba över övningen som jag gjorde för Anette på senaste träningen.
Quintin var helt fantastiskt fin igår, kändes som en annan häst. Jag hoppas att det betyder utveckling och inte bara att han hade en riktigt bra dag igår. För vilken härlig känsla jag fick!!
Quintin var inte ensam om att vara det största glädjeämnet under gårdagen. Poppe och A'pach hoppades igenom lite inför morgondagens payn jump som blir deras första träningstävling. Vi smyckade ut hindrena med allt vi kunde hitta, värmde upp och sedan hoppade jag en bana på åtta språng på båda. Båda visade på en otroligt mogna, förbättrad ridbarhet och superkänsla i sprången Jag var så glad efteråt!
På morgonen igår började jag med att hoppa Jennys dressyrhäst. Riktigt snygg svart unghäst som ska hoppas in och jag ska göra det jobbet då hon är gravid. Det var jätteroligt och han skötte sig superbra. Ska hoppa för andra gången i livet under ryttare nästa vecka när Jenny kommer.
Efter det kom Lisa med sina två fina 6-åringar , båda efter Last Liberty. Har tävlat båda under förra året, Califf senast under championatet i Flyinge. Lisa har gjort ett strålande arbete i vinter och båda var jättefina. Den grå har jag tävlat upp tom 120 förra året men han gör en satsning i fälttävlan med Lisa. Califf däremot, den svarta, satsar vi på för framtiden inom hoppningen. Jag tror att han kommer bli riktigt bra med lite tid. Han var helt fantastiskt igår! :)
Lisa med sina två stjärnor :) Så roligt att kunna ha ett så bra samarbete trots att Lisa bor i Flen där hon och hennes man driver ridskoleverksamhet.
Morgonen började med veterimärbesök efter att en av våra fina unghästar blivit broddsparkad. Usch inte roligt alls. Haft veterinär ute sent igår kväll och imorse.
Nu har vi hovslagaren här och jag pysslar i stallet sålänge.
I måndags var kiropraktor Lars här och kollade igen sex hästar inför säsongen.
Igår blev många hästar konditionstränade i snön och några klättrade. Det var underbara uteritter med Sandy i månskenet igår kväll. Verkligen fantastiskt härligt!
Imorgon ska unghästarna banhoppningsträna en sista gång inför helgen.
Det är underbart att säsongen sakta men säkert smyger igång nu...
I helgen väntas pay'n jump i Södertälje.
På lördag ska bebisarna i stallet A'pach, Popsickle och Scofield ut på sin allra första träningstävling och hoppa 90 cm. Crystal Clear är precis påbörjad inhoppning så han får vänta till februari.
På söndag tänkte jag ta med Valence, Quintin san och Callisto. De går 130 och Callisto mjukstartar med en 120.
I den sport vi håller på med är jakten på de bästa hästarna någonting som ständigt pågår. Jag märker själv hur mycket tid jag faktiskt lägger ner på att titta på, fundera och reflektera över och söka efter hästar. Jag har ett privilegium att få samarbeta med en satsande uppfödare och kommer det samarbetet fungera framöver vilket jag hoppas innerligt så kommer jag ha möjligheten att rida och utbilda en mängd lovande och toppstammade unghästar. Det kombinerat med andra typer av samarbeten och egna hästar skapar så mycket möjligheter för den satsning jag gör.
En reflektion jag gjort är att ju längre tid man håller på, ju mer etablerad nivå man kommer i och ju fler hästar som funnits med i satsningen ju mer kräsen och uppmärksam blir man.
Men rent krasst skulle man nog kunna säga att vi ”vanliga” människor sällan, eller kanske aldrig på åtminstone otroligt många år får chansen att få de där hästarna som är så kompletta som det bara är möjligt. Dessa har redan handplockats på vägen av så många andra mer etablerade och kända hästmänniskor som söker precis det vi söker. Vi är så många som letar efter de där få guldkorn som finns där ute. För i förhållande till antalet hästar är det en liten bråkdel som blir de där absoluta topphästarna i slutändan.
Det kan man antingen välja att gräva ner sig i sorg och bedrövelse. Eller så får man, som jag tycker, vända på perspektivet, tänka utifrån de förutsättningar man har och istället för att försöka hitta de där multibegåvande hästarna, försöka skapa en så komplett häst som möjligt av det man har.
Jag har sedan tidigt resonerat i min egna lilla värld att vissa saker går inte att sätta i en häst. Förmågan att kunna hoppa stora hinder och den sanna viljan att vara felfri är svårt att verkligen få en häst att utveckla om det inte finns i hästen. Men jag har lärt mig att man utveckla mycket mer än vad man kan tro. Och om man själv verkligen tror på en häst och arbetar konsekvent så tror jag att man kan lyfta en häst ett eller till och med två snäpp längre än man från början trott att man kan.
Jag kommer på mig själv gå och njuta över att se vilka hästar som står i stallet och vilka hästar som passerat genom mitt liv som varit ganska kort i en bransch där man kan hålla på så länge. Det är ett privilegium att ha fått och får sitta på så enormt många olika hästar. På något sätt så lär och ger mig varje enskild individ så mycket erfarenheter som jag kan ta med mig för resten av livet. Alla har olika plus- och minussidor, alla behöver mer eller mindre en egen träningsform, förhållningssätt och upplägg. Vissa är mer eller mindre lika, vissa tidigare hästar har redan lärt mig hur jag ska hantera egenskaper hos en ny individ i stallet. Jag har fått sitta på alltifrån väldigt lata, rädda, fega, superkänsliga, heta, svårridna, skarpa och speciella hästar. Alltifrån helt oinridna till mer välutbildande, hästar med sämre erfarenheter och problematik. Det har verkligen utvecklat mig som ryttare.
Men jag märker att jag blir också mer och mer kräsen. Gränsen i hur mycket jobb man kan tänka sig lägga ner för att få en häst att nå en viss nivå är mycket närmare än tidigare. Vikten av vilket resultat man i slutändan kan tro sig nå är plötsligt en viktig faktor för att känna om det är värt all tid och engagemang för att våga och orka satsa på en individ.
Och i slutändan handlar det hela om att lyckas hitta en balans i hur mycket kan jag träna och ta ut ur en häst och lyckas hålla den här individen så frisk som möjligt under så många år som möjligt. För utan hälsan är arbetet, åren, kvalitéerna och kapaciteten hos hästen ingenting värt.
Just nu njuter jag av min tillvaro att få spendera dagarna på en helt fantastisk anläggning med så mycket möjligheter. Jag njuter av att så många fantastiska hästägare ger mig förtroendet och chansen att arbeta med deras hästar. Jag känner mig få förunnad att ha fått kontakt med dessa människor som skapar möjligheter för mig som ryttare att nå mina drömmar. Det motiverar mig till att ständigt vilja utvecklas som ryttare. Jag är förväntansfull inför framtiden och vill se var vi står med alla dessa hästar om några år…
Jag glädjes över det faktum att jag faktiskt, när jag ser tillbaka, har suttit på väldigt många riktigt fina hästar hittills i livet. Att jag kunnat ta fram ett flertal hästar till medelsvår och svår hoppning. En helt vanlig tjej som älskade hästar från första gången jag träffade en, från att ha gått på ridskola en gång i veckan och med icke hästintresserade eller insatta föräldrar idag kunna hålla på med det jag gör. Och dessutom se att det är bara fler och fler dörrar som öppnas varje år.
Jag är så otroligt tacksam för alla de människor och hästar som delar den här resan med mig och gör den möjlig.
Fyra av väldigt många underbara hästar jag hittills fått uppleva. Och Valence som tagit mig genom hela resan och fortfarande finns i stallet. Han som betydd allra, allra mest...
Det har varit en intensiv och otroligt roligt helg. Har inte funnits mycket tid över, därav min frånvaro från bloggen.
Igår tränade jag för Anette hemma i ridhuset. Min väns 6-åring fick börja och det var en otroligt nyttig övning. Han hoppar fantastiskt men det är en hel del viktiga bitar som fattas. Vi jobbar på så hoppas jag att han visar mer av sin fulla potential på tävlingar i vår.
Callisto var nästa på tur och han var så otroligt fin. Vilka språng han gjorde. Ambitiös och så otroligt försiktig och välhoppande. Det var en fantastisk känsla på träningen igår. Jobbade med att komma med mer galopp ur sväng samt över en serie. Mer nöjd med hästen är svårt att vara.
På eftermiddagen efter några uteritter kom Harrys ägare förbi. Jag red och hoppade honom. Det är en av de finaste hästar jag fått hem, och vi ska satsa på honom under våren och se hur han utvecklas på tävlingsbanorna. Ingen blir gladare än jag om han får stanna.
Ska se om jag lyckas få film på någon av de andra hästarna idag som ska göra samma övning.
Längtar till våren och sommaren... Att arbeta i den här kylan tar verkligen så mycket energi...
Igår red jag dressyrlektion för Lena Lilja med Quintin. Det var en väldigt nyttig träning på många sätt, jag fick flera aha-upplevelser och är väldigt motiverad av att fortsätta jobba med det jag lärde mig och få kläm på det. Fick även hjälp med hur jag ska stärka Quintin och hur jag genom galoppslutor på volt och även slutor i skritt på volt, halt, rygga och skritt i nya varvet i sluta kan stärka honom bak och framförallt vänster bak där han är lite svagare. Vi jobbade också på att ta ner tempot så att jag kan driva honom till mer sättning. Enormt lärorik träning!
Jag blev riktigt glad över att få höra att min sits var väldigt bra då det är något jag jobbat stenhårt med nu i 1,5 månad sedan jag red den där träningen för den europeiska tränaren. Det jag ska jobba med utöver det jag nämnde ovan är att bli ännu starkare i min överskänkel i samlingen. Jag känner nog att jag dels behöver bli starkare i överskänkeln men också få bättre kontroll på hur jag använder över- och underskänkeln samt flytta bak underskänkeln mer i samlingen.
Nu är det två veckor till nästa dressyrträning så ska verkligen jobba hårt med detta innan dess. Tror att Callisto kommer få göra nästa träning för henne, eller Quintin igen beroende på hur det har känts fram till nästa träningstillfälle.
Jag ska se om vi kan lyckas filma lite markarbete när jag tränar just det vi gjorde på träningen så ni får se!
Quintin när vi vann 135 i Södertälje. Här med min fina vän Maria som hjälpe till hela eftermiddagen :)
Jag har under flera år nu tränat en hel del ryttare i olika åldrar under olika lång tid. Det är något jag verkligen tycker om att göra och något som breddar min verksamhhet och jag verkligen tycker utvecklar mig både som person och ryttare.
När jag hittar en del guldkorn i riktigt unga åldrar, som jag känner verkligen brinner för samma sak som jag, som tror och tar till sig av min filosofi och mina instruktioner så ger det ett härligt adrenalisrus i kroppen. Jag själv har alltid haft ärliga och ganska hårda tränare, det tycker jag har givit mig allra mest utveckling, så jag tror att jag själv är ganska hård och rak emellanåt. Att dessa unga talanger tar det, och verkligen bara väljer att vilja förstå vad jag menar och lyfta sig själv är bara så otroligt häftigt att se. Jag är stolt över alla mina elever, och att se skillnad i olika ekipage oavsett nivå är något av det bästa som finns.
Felicia är en tjej som kom in i mitt liv under slutet av sommaren genom att hon köpte en häst av mig, som är en uppfödning från min samarbetspartner Gunilla. Vi har genom det mötet blivit tränare och elev, och hon känns ibland som en lillasyster för mig. Felicia och hennes familj har genom detta kommit in i mitt liv och jag tycker otroligt mycket om dem. Higher love aka Plutten var då en grön liten häftig häst som Felicia utvecklat jättemycket och gjort ett fantastiskt jobb med under det här halvåret. En häst som idag visar fantastiska kvalitéer.
Likaså min unga elev Nils som började träna sin c-ponny för mig, där han i början bara fick trava och göra halt för att ponnyn skulle lyssna på honom. Han har idag två hästar som han köpt genom mig, den ena är ju älskade Ramius som ni alla känner till. Han tävlar nu upp tom 135 på honom med sikte på junior SM.
Det är häftigt hur möten i livet skapar kontakter, samarbeten och vänner. En av mina absolut närmaste vänner Rebecca och jag lärde känna varandra för fyra år sedan genom att hon köpte min häst Lord Greystoke. En vänskap jag tror och hoppas kan hålla genom hela livet.
En video på Felicia och hennes Higher love får pryda det här inlägget (Hoppas att det var okej att jag stal denna video från Felicias youtube)
Eftersom ni har önskemål om att se lite mer av det vardagliga arbetet börjar vi lite smått med att ni får se korta klipp på Nino under dagens övning. Med - 20 grader så var varken mobilerna eller händerna så glada i att samarbeta, men allt är väl bättre än ingenting! :)
Att hålla skänkeln på plats var inte helt enkelt när fötterna kändes som två isklot i stigbyglarna idag... Sylves röst "trampet" spelades upp i huvudet men utan känsel i fötterna var det näst intill en omöjlig uppgift.
Idag började förmiddagen med att jag hoppade några otroligt fina unghästar över gårdagens teknik- och styrkebana som mina elever fick jobba med igår.
Just nu har jag två jättefina 5-åringar i A'pach och Popsickle hemma i stallet. Att dessutom ha fina Scofield som blir fyra i år är verkligen inspirerande för framtiden. Att ha yngre stjärnor som bygger underifrån är verkligen något som får mig att vilja kämpa ännu hårdare och det skapar en tilltro för sina drömmar och mål. Snart kommer en till fin femåring till stallet plus att 6-åriga Zucchiny kommer tillbaka så det här året kommer bli riktigt spännande.
Idag var alla unghästarna jättefina och gjorde dessa övningar fantastiskt bra. Poppe och Scopan gör allt väldigt väl och har mycket egen energi och tryck. Störst utveckling bara senaste veckorna ha nog A'pach (Chairman la silla - Cardento ) gjort. Han är stor och gänglig och har varit väldigt svårstyrd, seg och valpig. Idag visade han en helt annan lätthet i uppgifterna och hade ett starkt avstamp. Så det var verkligen en härlig känsla.
Gårdagen var minst sagt intensiv. Tre provridningar, två grupper med hoppträning, en privatlektion och Felicia som sällskap. På eftermiddagen kom dessutom mina fantastiska hästägare och vänner Karin och Carro och hängde med oss i allt kaos av aktiviteter. Senare var Carro med på sin häst på träningen. Avslutade en lång, kall men rolig dag med pizza till sen middag i stallet.
Året har börjat med mycket planer, förväntningar och aktiviteter. Så otroligt roligt när det händer så mycket och verksamheten expanderar. Hoppas att året fortsätter på samma sätt!
Myskväll i stallet med Felicia W, Carro, Karin och Amanda ❤
Känns inte riktigt bra att de tre hästar jag har utländska pass nu när de nya reglerna kommit. Nu väntar vi på att gå ut en ID kontrollant så snart som möjligt. Det är steg ett i den processen...
Det blev en dag med uteritterna och hovslagarbesök för ett stort gäng hästar. Dessutom kom min elev Felicia från Ekerö med sina två hästar och tränade. Kvällen avslutades med bombana på Callisto tillsammans med Sandy, Ida, Felicia och deras hästar.
Vi jobbade över galoppserier och olika linjer och distanser. Sedan gjorde vi tillbakasvängar över några bommar för att få hästarna vändbara och genom för innerskänkeln. Avslutade med att "tävla" med att växla antalet galopp språng mellan två bommar och hur många vi kunde få in som mest. Callisto kunde växla mellan fem steg och 16 steg. Fantastiskt duktig.
Hoppningen gick bra igår. De nyblivna femåringarna A'pach och Popsickle utvecklas hela tiden och jag tror på båda två väldigt mycket. Med styrka och mer register så tror jag båda har stor potential att nå långt.
Quintin kändes mycket fin under uppvärmning och över de lägre hinderna. Äntligen har han börjat hoppa rakt även i höger varv och kan då få med sig full kraft i avsprånget. Vi avslutade på större hinder på honom och det mesta gjorde han mycket bra. Det jag jobbar med allra mest nu är att jag vill få honom mer på bakbenen och få honom att sätta mer höjd i sprången. Men det i kombination med att jag vill få fram och ner halsen i sprången är inte helt enkelt. Han behöver mycket tygel för att våga använda halsen, naturligt så hoppar han gärna med lite hög hals och jag hade önskat mer ryggverkan. Han behöver och är van vid mycket stöd och mina hästar är ganska "fria" då jag dels är en ganska lat ryttare som vill behöva ha så lite i handen och så lite ben som möjligt. Språngmässigt blir Quintin rundare och finare av att ridas så men han behöver få mer självförtroende och inte känna sig utelämnad. Det brukar komma med tiden men det är klart svårare när hästarna är äldre och redan formade annorlunda. Jag hade gärna anpassat min ridning efter honom om det varit ett vinnande koncept men jag tror att vi måste få igenom detta för att kunna prestera i högre klasser än 140. Så jag hoppas verkligen att vi kommer lyckas. Jag fortsätter jobba med honom så ska det bli spännande att se hur han utvecklas och om vi kommer förstå varandra och hitta förtroende.
De två första dagarna 2016 har spenderats i ridhuset med ett stort gäng hästar. Jobbat lite olika linjer och tillbakasvängar mest basic jobb. Det är helt underbart att ha ett ridhus på gården den här tiden på året. Inget jag varit bortskämd med innan direkt.
Alla hästarna känns överlag i mycket bra form, Callisto och Quintin är riktigt fina. Valence blir alltid lite mer spänd i kroppen när det är halt ute, han går så himla försiktigt i hagen då. Så honom jobbar jag mycket på att gymnastisera få ut och fram gångarterna och mycket lång och låg form. Ett kiropraktor- och massagebesök väntar honom och några fler nu till mitten av januari.
Imorgon ska jag hoppa igenom några av hästarna lite mer ordentligt för första gången på länge. Det har mest varit studs , bommar, serier och väldigt låga banor under lång tid. Men det är några hästar jag skulle behöva känna på och få lite svar på hur formen känns så de får hoppa imorgon. Får förhoppningsvis hjälp med lite filmning om jag har tur...
