__

Julklapp till stallet!

Valence fick en ny då hans gamla i plast blivit repad och ful efter så många år! Fint det ska bli på deras dörrar nu! :)




Året 2013...

När jag bara började tänka igenom min årsresumé och allt som har hänt det här året så är det nästan ofattbart att så mycket saker kan hända och förändras så mycket, på ett enda år.

Inför året 2013 hade jag stora förhoppningar på att detta ska bli ett riktigt bra år. Jag ska komma igång på riktigt med mitt alldeles egna företag, jag ska förbättra mina tävlingsresultat och göra en rejäl uppryckning. Jag firade in nya året med en tro och förhoppning om att detta ska bli ett roligt och riktigt bra år. Jag ska göra min egen individuella satsning som förstaårssenior och jag vet att jag har många fina hästar med potential. Och ambitionen var att jag i slutet av året skulle försöka lyckas hitta en fin, lovande unghäst…

Så kom januari. Första månaden på året som skulle bli ett så roligt, bra och nystartande år. Året började med en fruktansvärd sorg i min moster som smärtsamt somnande in efter tre fruktansvärda veckor där cancern i hennes kropp spreds som en löpeld. Det var begravning, stor sorg inom familjen, en mamma totalt förkrossad av sin systers bortgång och en enorm saknad. Alla minnen spelades upp som en film och det var så ofattbart. Som om inte bearbetningen av denna sorg var nog. Strax flyttades fokus på en ännu större tragedi. En av mina nära vänner förlorar sin blott 18-åriga lillasyster efter en kort tids sjukdom.  Jag blev plötsligt rädd för livet och gick in i den tyngsta och mörkaste tiden hittills i mitt liv. Erika, min inackordering och vän lämnade stallet efter ett gemensamt beslut.

Januari var också månaden då försäljningshästen Bernity B blev såld och Yamazaki, en ny försäljningshäst kom in i stallet.


Sedan smög sig dagarna in i februari. Tävlingarna började komma igång lite mer på riktigt igen vilket blev en positiv förändring i vardagen. Jag hade en nyttig träning för Piet Raymakers som påverkade min ridning och mina hästar mycket positivt. Hästarna gick bra och tävlades i 120-130-klasser med bra resultat. Monalisa köptes av min närmaste vän och i och med det blev hon också ett dagligt sällskap i stallet. Hon stallade upp Lisa hos oss och jag skulle hjälpa till med inhoppning och tävling. Även den mycket lovande 6-åringen Flying Emma flyttade hem till mitt stall för tävling och försäljning.

Caruso såldes under månaden och lämnade ett väldigt stort tomrum i stallet…


Februari blev till mars och jag var en av mina bästa hästar fattigare. Fokus flyttades helt över till mina två förstahästar i stallet, Valence och Ramius. Vi åkte på årets första meeting som slutade med att Valence tog hem segern i meetingets huvudklass 140, Ramius överraskade med en fin felfri grundomgång och plockade hem 5:e placeringen. En bra start på de större klasserna för året. Nya tävlingar planerades in men kort efter framgångarna under Högbos meeting föll jag olyckligt av en häst som jag hoppade åt ägaren en sen kväll i mars tillsammans med tre andra hästar jag hoppade den kvällen. Jag föll så olyckligt att armbågen krossades i många små delar. Läkaren själv kallade min armbågsled i den stunden för potatismos. Ångest och mörker tillsammans med smärta fyllde mina dagar. I samband med detta åkte även stoet Caramelle hem till sin ägare igen. Valence ställdes av på kortare vila och som tur var hade jag min fantastiska vän i stallet som motionerade, tog hand om och såg efter hästarna i stallet. En period då hon fick kombinera skola, ridning av 4-6 hästar om dagen samt en hel del hårt slit i stallet.



April var månaden där många bollar som varit i luften landade och saker föll på plats. Det var som världens lättnad och ljus kom in i bilden. Silver Bullet, min egen Kula, som min närmaste vän Amanda trånat efter så länge blev hennes. Vi tog beslutet att han var inte min typ av häst och Amanda hade redan haft honom, nästan som sin egen, under knappt ett års tid. Monalisa blev i samma stund helt plötsligt vår häst. Gummibollen som tog mitt hjärta med storm väldigt fort. Jag tävlade bara 4 veckor efter mitt armbågsbrott i klasser upp tom 140. Armen var gipsad i ca 100 graders vinkel från axeln ner till handleden. Både Valence och Lady Madonna placerade sin i nationell 130-klass trots ryttare på ryggen med helgipsad arm. April var också månaden där jag och min älskade pojkvän blev sambos vilket är ett av de bästa besluten vi har tagit i livet.

April blev till maj och den månaden var en av de bästa på hela året. Jag tog beslutet att sälja min 8-åriga valack Vinceur van’t voortveld och han hamnade i ett fantastiskt hem. Jag hade mitt mest framgångsrika meeting under Högbospelen där Valence och Ramius stod för resultaten. Ett härligt meeting på alla sätt, Amanda var med, det var fantastiskt väder, stora och tekniska banor och båda hästarna hoppade fantastiskt helgen igenom. Valence tog en 4:e placering i 140 samt avslutade med en 2:a placering i meetingets huvudklass, 145. Ramius gjorde en av sina bästa rundor och tog en 3:e placering i 140 efter en felfri runda. Maj var också månaden då jag fick hem en av mina mest lovande unghästar, en 4-årig, alldeles nyss inriden grön fin kille e Casall. Med starkt möderne som haft 10 i hoppning och 10 på ridbarhet e Contender – Landgraf. Han fick namnet Callisto och satte en enorm sprutt på motivationen för framtiden! Månaden slutade med att Valence och Ramius leverade som enda hästar felfritt i Botkyrkas huvudklass, där Ramius knep vinsten och Valence andra platsen i 140. Lady Madonna blev meetingbäst i en tävling nära oss efter vinst i en ackumulatorhoppning, 2:a placering i 120 och vinst i huvudklassen 130! Maj var också månaden då jag olycklig föll av en unghäst och skadade mitt knä, kortsbandet blev uttöjt och knäet svullnade rejält och jag har en rejäl smärta som satt kvar ganska länge.






 

Juni var en riktig sommarmånad och hästarna fortsatte leverera fantastiska resultat. Jag valde att hoppa ett snäpp lägre klasser under Strömsholmstävlingarna på den fantastiska slottsbanan. Valence ställde upp i två klasser, och vann bägge! Varav första klassen 130 hade drygt 70 starter. Lady Madonna knep söndagens 2:a placering bara någon sekund efter Valence, och Ramius tog 4:e placering i 130 första gången någonsin han tävlade på en så spektakulär bana.

Veckan därpå fortsatte vi med en av årets roligaste tävlingar, Runsten Equestrian Games. Vi ställdes för en av våra svåraste uppgifter hittills med att gå in i Runstens Grand Prix. Båda hästarna hoppade fantastiskt och Valence tog sig till den stora finalen o 150. Även där hoppade han fantastiskt tills vi började få problem i slutet av banan efter att han dragit av sig framskon över vattengraven och slitit med en hel del av hovvägen. Lady Madonna tog placering i 4/5 starter och slutade på en 5:e plats i finalen av RS Mustang cup efter extremt snabba omhoppningar mot några av Sveriges snabbaste ekipage…




Monalisa såldes till en duktig och lovande ryttare under juni efter ett gemensamt beslut med mina föräldrar som ägde henne. Imeldina och jag gjorde vår första tävling tillsammans.
 
Juni blev till juli och månaden fortsatte att leverera fantastiska tävlingar och fina placeringar. Inleddes med att Valence vann en 130 där Lady Madonna knep 4:e placeringen och vann 120 samma dag. Callisto gjorde sin livs första tävling och levererade två nollrundor direkt! Juli var också månaden där jag åkte på mitt livs första kryssning tillsammans med Amanda, Izabella, min storebror och hans vänner. Elmer kom in i mitt liv och tog mitt hjärta med storm. Ramius och jag hoppade 170 cm barbacka!! Jag fyllde också 22 år under juli månad.


Juli blev till augusti som kom att bli den mest framgångsrika månaden under året. Valence och jag tog vår första vinst i svår hoppning under Tierps nationella tävlingar i 145 kort efter att jag skrivit ett inlägg om att vi tagit 2:a placeringar med aldrig nått hela vägen till vinst i svår hoppning… Helgen därpå vann vi också huvudklassen i Västerviks 150. Därmed kvalificerade vi oss till senior SM. Det var i augusti våra underbara nykomlingar till familjen anlände till gården. Kattungarna Dexter och Texas.



September blev en något lugnare månad för oss. Det var också under den månaden jag fick ta farväl av en riktigt fighter och glädjespridare i Lady Madonna. Vår underbara familjemedlem i katten Viggo blev tvungen att plötsligt somna in efter ett yttre trauma. Han blev inte mer än tio år gammal och lämnade oss alldeles för fort utan förvarning. Valence gjorde en fin nolla i elitallsvenskan och placeringen med ett riktigt bra SRK-lag blev avgörande för att få stanna kvar i elitallsvenskan. Valence och Ramius gjorde båda en grym första inomhusstart i svår klass i 145 med ett pet vardera. Ramius vann även en 140 under september månad!




September blev till oktober och inomhustävlingarna satte igång på allvar. Valence gjorde ett grymt kval i 150 i vår första start i VW Grand prix. Ramius debuterade 150. Valence ströks från finalen pga en mindre svullnad i ett framben och Ramius ersatte hans plats. Det var en riktigt stor final och det största jag har gjort hittills som ryttare, och Ramius höll pressen och levererade en runda över en tekniskt svår 150 med riktigt stora hinder från start till mål. En runda och en prestation som utifrån förutsättningarna vi hade kunde vara nöjda och stolta över. Elmer och Callisto levererade fyra raka nollor på sina livs första inomhusstart!

 

November var månaden när allting började lägga sig lite mer. Tävlingarna började succesivt avta och jag började lägga ner fokus på min träning och vilka ambitioner jag har för nästa år. Tyvärr blev också november till ett sorgligt farväl av ytterligare en familjemedlem i vårt underbara och högst personliga marsvin Drutten. Hon som älskade kontakt, minitomater, att bada och mysa. Hon som svarade på precis alla tilltal och hon som skrek sött varje gång Anders Bagge wow:ade i Idol. En stor saknad blev det efter hennes bortgång. November var också då jag för första gången tog kontakt och började en process i mental träning.

December
har varit en underbar månad på alla sätt. Hästarna har tränats, jag har tränat både mentalt och fysiskt. Hästarna har laddat batterierna, vi har jobbat på våra svagheter, mål har satts upp och vi har hittat en fin form och känsla inför nästa år. Jag har gjort mycket saker som jag annars under tävlingssäsong inte har tid med. Dessutom fick jag en fantastisk upplevelse i en Elton John konsert i Friends arena i Stockholm tillsammans med min pojkvän och hans familj. Jag har haft en underbar julhelg tillsammans med familj och vänner.



Vill tacka alla hästar och hästägare för ett riktigt fint år. Vi har stött på många olika hästar och personligheter och jag har lärt mig enormt mycket.

Att så mycket kan hända under ett enda år. Och ändå är det här egentligen bara en sammanfattning av några delar under årets gång. Det har varit ett roligt och framgångsrikt år på hästfronten, men också det sorgligaste året i mitt liv på många andra sätt. Jag vill också minnas och sörja bortgången av en nära vän och en bekant som båda förlorat sina pappor plötsligt under året.

Jag känner mig färdig med år 2013. Ett år som jag kommer se tillbaka på både med stor sorg och glädje. Jag kommer ta med mig minnena av alla människor och individer som lämnat oss under året 2013. Jag ska ta med mig all glädje, alla framgångar, allt självförtroende, alla lärdomar och allt nytt och underbart som 2013 givit mig, hästarna och alla runt omkring oss. Jag kommer också ta med mig en viktig lärdom i att riktiga vänner är de enda som egentligen betyder något och att alla andra bara är onödiga att spilla sin energi på.


Tack mina fina läsare för ännu ett troget år på bloggen och hoppas att bloggen hänger med ytterligare ett år och att ni följer med på vår resa under 2014. Vill också tacka en fantastisk människa i Anna som låtit mig att Lady Madonna till förfogande under lång tid och som gav mig chansen till att få chansen att få Ramius. Vill tacka mina stöttande sponsorer, trogna elever, skickliga tränare, bästa vänner, underbara pojkvän och familj för att ni finns. Och hästarna som ger den största sanna glädjen och lyckan i mitt liv!

?

Efter flera läsares önskemål är det nu dags igen! Det var nästan ett halvår sen sist!
 
 





FILMER VILLE

Jag hoppas att ni också ser skillnaden på honom! Det är kul att både se och känna hur pass enkelt han hoppar en bana på 130 cm. Och det roligaste av allt är att han utvecklas för varje gång vi hoppar! :)

Bana 120 cm


Bana 130 cm

Filmer Callisto

Jag kan inte annat än att älska den här killen, hur valpig och bäbis man än kan vara!

Jag tror att han har alla kvalitéer jag kan önska, men jag kommer matcha honom klokt och varsamt. Han är en så kvick i fötterna och tanken, grymt försiktig och smart häst. Det är sällan han touchar en bom. Mycket egen vilja men får man med sig det på rätt sida är det bara en fördel. Det känns som att man utan problem kan göra hindrena ganska stora så man får verkligen stoppa sig själv att inte göra för mycket för tidigt bara för att han är så otroligt begåvad! Ser med spänning fram emot en framtid tillsammans med Callisto. Allt i min kropp bara skriker att det kommer bli det bästa jag har en dag!





Hoppning

Hoppade bana på Ville idag vilket gick jättebra! Efter uppvärmningen hoppade vi en bana på 120 cm och sedan en bana på 130 cm. Han hoppar mer och mer genom kroppen och känslan är riktigt bra!

Callisto fick hoppa lite olika typer av serier och styrkeövningar. Inte speciellt många gånger för man får inte glömma bort att han fortfarande är fyra år (snart fem). Han var jättepigg och fin men fortfarande latjar han med sin matte en hel del... Blir lite små banor med mycket fokus på lydnad i veckan som kommer tror jag... ;)

Bästa Amanda var med och hjälpte till så filmer kommer lite senare ikväll! :)

Red också långritt på Valence och Ramius. Valle var helt fantastisk idag, vilken känsla! Vi fick också sällskap av finingarna Amanda och Felicia tillsammans med deras Kulan och Flying Emma. En underbar uteritt med mycket galopp och kuperade vägar!

Ramius var lite svårare idag än vad han har varit de sista veckorna. Hade hackamore och han var otålig och ville iväg och blev stark. Vägrade göra halt och stå still på hemvägen så det tränade vi mycket på. Blev bättre i slutet i alla fall, annars kändes han helt okej!

 

Visste ni...

...att Valence och jag har firat så mycket som åtta julaftnar tillsammans! Jag hoppas att det blir minst 15 till!
Han som jag älskar mest i hela världen!

Mitt hjärta var sinnessjukt fin att rida idag!


Red också ut på Elmer barbacka för första gången! Så himla snäll och duktig! Ville var riktigt fin idag också! Red ut några rundor tillsammans med min älskade pojkvän också. Han är riktigt duktig och nästa år hoppas vi att han ska kunna komma ut och göra någon mindre tävling. Jättehäftigt, han hade bara ridit två gånger som barn innan vi träffades. Han får gå den hårda skolan hos mig, men hoppar nu banor på ett skickligt sätt, jättekul! Ni ska få se en liten film på honom i vår :) Det bästa är att han är så otroligt orädd och rider i en naturligt lätt sits och har en känsla för hästarna! :) Vilken tur jag har...

Imorgon ska alla hästar ridas! Ska hoppa lite också så kanske kan vi få till någon film!

Hej igen!

Nu är det dags att lämna ett underbart julfirande bakom sig, komma tillbaka till vardagen och börja uppdatera regelbundet här på bloggen igen! Jag hoppas att ni allihopa har haft en underbar jul!

Om än lite tråkigt men jag uppskattar ändå denna ickevita jul! Det är inte många gånger jag har kunnat sitta hemma och hoppa på banan i slutet på december. Grusvägarna och skogsstigarna är perfekta och jag har haft riktigt bra träningsmöjligheter under den här tävlingsuppehållet.

Valence och Ramius har sedan tävlingarna slutade haft intensiva veckor i träning både i styrka och kondition. De har båda fått en veckas paus och nu har vi börjar smyga i gång med lydnadsjobb och hoppning. Just nu har jag lagt lite fokus på låga banor med mycket lydnad, komma in nära, jobba i den samlade galoppen, rakriktning osv. Kan berätta med sprudlande glädje att Valence aldrig känts så fin som han gör just nu och likså Ramius där viktiga poletter i utvecklingen trillar ner för varje ridpass. Jag börjar se ett stort ljus i tunneln på vad vi ville lyckas åstakomma den här vintern med träning. Längtar så vansinnigt till tävlingarna sätter i gång igen men ser fram emot fortsatt uppladdning innan dess! :)

Någon som jag däremot verkligen måste arbeta med just nu är Callisto. Han är minst sagt inne i en trotsperiod och har plötsligt blivit "tittig" i skogen och tar inte hjälperna som han ska, bockningar och annat är också vardagsmat för oss just nu. Et busfrö i trotsålder. Finns som sagt en hel del att jobba på nu så det är skönt att han har haft sin längre vintervila redan!

Idag åkte Flying Emma hem efter drygt två veckors vistelse här. Jag har jobbat mycket med henne så det var roligt att hennes ryttare kände resultat av det. Dessutom fick de med sig ett träningsschema hem! :) Det har verkligen varit roligt att rida henne den här tiden, hon är en jättefin häst med massor av talang. Eventuellt besöker en annan välbekant individ oss här i drygt två veckor i januari i form av Lorden, vi får se, ingenting är bestämt än! Men det är verkligen jätteroligt att få hem sina föredettingar igen!



GOD JUL ALLESAMMANS! :) ♥




Valence syster

Hittade en video på Valence syster. De har samma mamma. Detta sto är dock e Verdi (Quidam de revel - Landgraf). Valle är e Athletico (Athlet Z - Landgraf). De verkar inte ha många likheter alls, men ändå roligt att se hans syster! Såg i ett holländskt register att Valence är den mest framgångsrika av moderns avkommor, men det finns en hel del yngre från samma mamma. En senast från i år. Valence såldes på auktion som treåring till ett försäljningsstall i Sverige.


Har en väldigt bra och varm känsla i kroppen. Det känns rätt.


En mycket sevärd video

Har precis tagit mig tiden att se den här filmen som verkligen ger en tankeställare. Som både kan stärka en teori och som får en att förstå hästarna mer.

Min egen snabbanalys efter att jag såg filmen var två saker. Dels är att mitt val av bett på Valence där jag kan rida med nästan slappa tyglar är bättre än att välja ett bett som han blir starkare på och där det tar längre tid och är svårare att bli klar i handen är rätt. Dels att variation av bett är mycket viktig. Men allra mest började tankarna kring Ramius. Han som verkligen, verkligen hatar alla typer av bett. Han går väldigt ofta och gapar, och ibland känns det som att han lägger tungan över bettet för han stänger lite av hjälperna ibland. Tack och lov blir harmonin bättre hela tiden och jag har en lättare känsla i handen och ingen kamp. Jag är så glad över att jag inte har stängt igen och spänt remmarna hårdare på någon häst utan gärna har dem lösa. Men jag blir också ledsen över att det alternativ jag hade önskat för Ramius, ett hackamore, inte fungerar. Madonna var väldigt lik honom på det sättet men hon lyssnade ju också väldigt fint på hacket så jag kunde rida henne på det och hon storttrivdes då. Men Ramius är tyvärr inte tillräckligt känslig för att gå på hacket, jag har provat. Han rids ut en hel del på det men på en häst som verkligen inte gillar bett hade man önskat att skippa det.

Kortfattat är det en nyttig video att se och man kan definitivt få en tankeställare!


Finbesök!

Har fått hem den här fina tjejen i drygt två veckor när hennes ägare och ryttare är på semester! Riktigt, riktigt roligt att rida henne igen, hon är så fin! :)


Visste ni...

... att Valence har genom alla år varit otroligt duktig i alla debuter vi har gjort?

Han tävlades först som femåring och var då felfri i 90 cm. Utesluten i 1m efter att han kastat sig från läktaren. Debuterade 110 felfritt och därefter 120 felfritt. När han var 6 år debuterade han 130 med ett nedslag och 135 med en dubbelnolla. När han var sju år debuterade han 140 på elittävling med ett nedslag och hade därefter samma resultat i sina sju starter på samma höjd innan han satte nollan och kvalade till JSM. Han debuterade dessutom SM med felfritt i kvalet. Debuterade samma år 145 som 7-åring med en dubbelnolla. Som 8-åring debuterade han 150 med en dubbelnolla och som 9-åring debuterade han internationellt i en 140-klass med 0+4 fel. Så med facit i hand måste han ha varit redo för sina debuter eftersom att han varit felfri i de flesta och aldrig någonsin haft mer än ett nedslag i en debut! Att tillägga är också att från 120-höjd var resterande även mina debuter som ryttare!

Mitt livs kärlek! <3


Uppdatering!

Hej mina fina läsare, ber om ursäkt för urusel uppdatering!

Det är otroligt mycket som händer på hästfronten just nu, mycket jag inte vill dela med mig av just nu heller. Hästarna går i alla fall mycket fint hemma och i dag kändes även Valence som varit sjukt vild och het jättefin så det är skönt. Valence och Ramius sätts i gång mer på allvar nu igen och i nästa vecka ska vi börja hoppa små serier igen. Som jag längtar!

Nu står det i alla fall klart att fina Rebell lämnar oss vid årsskiftet och det känns väldigt tungt. Mer än att han åker till Skåne vill jag inte berätta. Hade verkligen hoppats på att få fortsätta resan med honom ett tag till men man lär så länge man lever! Ibland är det hårdare tider än andra och det är ju av det man växer och blir starkare som människa!

Vi har väldigt många intressenter på Elmer nu också så vi får se hur framtiden blir med honom. Jag har ångest men känner att jag måste sälja om rätt köpare dyker upp och allt går vägen. Annars är siktet på 5-årsklasserna med Callisto till våren. Men det är endast av ekonomiska skäl jag känner att han är till salu OM rätt ryttare och hem dyker upp.

Hade en underbar lördag med Amanda som är bästa vännen i världen! Freja kom över också vid lunch så red vi ut en jättemysig långrunda i skogen med mycket skritt och prat! Vad vore livet utan vänner!

Bästa Mandis hade också storstädat sadelkammaren igår kväll när jag var på konsert för Elton John i Friends arena med min pojkvän och hans familj!

Kram på er och trevlig lördagskväll!

 

Fantastiska häst!

Idag var vi i väg till Södertälje och hoppade Rebell. Jag hoppade även Frejas 3-åring som skötte sig mycket bra!

Anledningen till att vi hoppade Rebell var för att vi ska ha filmer till några intressanta kunder. Jag måste erkänna att mitt hjärta blöder lite. För vilken häst detta är... Tack och lov har äntligen hans ägare förstått hur bra hennes häst faktiskt är, så jag vet att han inte är till salu för det lägre priset fortfarande. Puh... Det här är nog en av de absolut bästa hästarna jag suttit på. Han är bara 6 år och det är en av väldigt få gånger som han hoppar så stora hinder. Tänk om ett par år...








Tisdag

Idag ska jag lämna in våra små fisar till kattungar för kastering. Därefter blir det hovslagarbesök, ridning och i kväll håller jag träningar! Ska dessutom hoppa två fina flickor åt ägarna under kvällen! :)




Visste ni...

...att Valence är opererad för struppipning?

Det visste faktiskt inte heller vi förrän en av våra första regionala tävlingar tillsammans när Valle var fem år och veterinären sa att " - Jasså, han är opererad för struppipning ser jag". Efter den gången har vi både frågat egna veterinärer och fått det bekräftat säkert ett trettiotal gånger av olika veterinärer på tävlingar sedan dess. Det gjordes när han var tre år och i Holland innan han kom till Sverige! :)


En gammal film som jag klippte ihop på Valence när han var åtta år. Min kärlek i livet <3

Duktiga hästar!

Elmer skötte sig jättefint idag! Hade ett rakt bett i första klassen vilket han inte trivdes på inomhus. Gjorde som vanligt sitt jobb ändå men känslan var inte alls lika bra. Rev sista oxern för att jag tappade distansen och kom på tok för nära. Höll på att göra samma tabbe i andra klassen men han jobbade för en nolla ändå! 4 fel i första 1m och 0 fel i andra. Hans psyke är så bra, spelar ingen roll hur hindrena ser ut eller hur höga dem är, han är stencool! Mycket, mycket styrka saknas och han mattas av i slutet på banan men med några månaders träning i vinter kommer han inte ha några som helst problem med att hoppa 120 i vår!

Ville var också jätteduktig idag! Felfri och enkel runda i 110 och 4 fel i 120, min tabbe. Det går verkligen framåt och vi har klättrat fort upp i 120. Vi behöver lite bra hoppning i kroppen ett tag nu så kommer han nog leverera stadigt på tävlingsbanorna i vår!

Rebell kommer en dag bli någonting riktigt bra tror jag! En hel del arbete på honom och han behöver så många "tävlingsrundor" i kroppen som möjligt men att hoppa större hinder är inga problem för honom! Ett ner i båda klasserna. I 110 var han spänd och lite uppmärksam på allt runtomkring de första fyra hindrena innan han började hoppa som han ska och var jättefin i slutet av banan. I 120 kändes han mycket bättre redan från början och hoppade mycket väl! Ett ner på en linje med fem galoppsprång där vi fick för trångt, måste jobba med att fortare komma tillbaka efter hindrena. Men han lekte över språng på 135 på framhoppningen, höjden är inga problem! Nästa Pay'n jump går han 120 och 130 så vi kan tävla dem klasserna redan i februari. En kommade stjärna för större klasser tror jag! Riktigt kul häst att arbeta med! Film från hans 120 kommer!

En lite trött Elmer i andra rundan 1m, han fick bara fyra hästar mellan rundorna! Men jag är så otroligt glad över hans kanonpsyke, han har verkligen landat! Jag blev aldrig klar i ridningen de sista två hindrena men han kämpade på ändå!


Tårarna rinner varje gång!

Jag är oerhört glad och stolt över att "min" älskade Lord Greystoke fick hamna hos en så fantastisk människa som Rebecca. Jag är också tacksam att Lorden förde oss samman för jag har tack före hans försäljning fått en underbar vän och en vänskap jag hoppas håller för lång tid framöver.

Jag satt på läktaren och såg det här live och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Det kunde inte min mamma som satt precis bredvid mig heller.

Och i alla dessa tårar kommer bubblande skratt tillsammans med gråten i halsen när Lorden galopperar runt så pass avspänt och med glädje i ett fullsatt Globen. Hästen som stod i hagen till 6,5 års ålder då hans liv började på riktigt. Han som inte sett en bil eller åkt transport mer än en enda gång. Han som knappt var inriden och då när vi köpte honom inte var sutten på på över 10,5 månad. Hästen som då var rädd för sin egen skugga. Att han en dag skulle få gå in i ett fullsatt Globen med sin nya ryttarinna var overkligt.

Magisk kväll och magisk känsla.

Jag älskar dig min fantastiska vän och det finns ingen i hela världen som förtjänade den här kvällen mer än du! <3


Kampanj hos Horsemeup

Klicka HÄR för att komma till Horsemeups stora kampanj just nu!

Jag har själv gjort en beställning med bland annat den bästa man och svansglansen som finns! Så otroligt lätt att reda ut svansarna och hur många andra jag har prövat genom åren är denna enligt min uppfattning oslagbar! Pälsglans Super Sheen REA.

 

Sjukstuga

Jag vet att det har varit riktigt dålig uppdatering här under några dagar men det har berott på att jag har varit sjuk. Har verkligen varit helt under isen ett par dagar och mått riktigt dåligt. Världens snällaste Amanda och mina föräldrar har skött det mesta i stallet och jag har försökt vila upp mig för att kunna bli frisk. Jag har verkligen njutit av att få ta nattfodringarna och mysa länge med hästarna! Gud vad jag saknar dem när jag är borta från stallet!

Både Valence och Ramius drog av sig en varsin baksko för ett par dagar sedan och har faktiskt vilat hela veckan. Inte enligt planeringen direkt men viloperiod i vinter ska de ju ändå få så det känns väl okej ändå. Båda var nog i behov av det!

Hur som helst är jag på benen igen och mår betydligt bättre. Ska i väg på julbord tillsammans med min pojkvän och hans släkt i kväll, det ska bli gott och mysigt!

Imorgon är det faktiskt Pay'n jump som gäller i Södertälje! Tre hästar följer med! Elmer går två stycken 1m-klasser, Ville och Rebell går 110 + 120. Bästa Mandis följer med oss! Hoppas att vi kommer hinna filma åtminstone några av starterna.

Ha en härlig lördagskväll allihopa så hörs vi i morgon!
Debut i 120 cm för oss i morgon! Banträning är precis vad Rebell behöver!

Lik sin far...

Jag tycker att Elmer har otroligt många likheter med sin pappa Emilion VDL. Framförallt till utseende och språng. Jag kan tänka mig att Elmer kommer hoppa likt honom när han är äldre och går de större klasserna! Det är roligt att kunna se många likheter i alla fall! :)




Visste ni...

Visste ni att jag redan från den dagen jag förstod vad veterinär var drömde om det yrket som vuxen. Jag satsade hårt i skolan för att nå min dröm, på den tiden var hästarna bara ett intresse på fritiden. Jag gick ut med högsta betyg från grundskolan och följde upp med ett bra första år på naturvetenskapliga programmet på gymnasiet. Men redan första året så började mitt stora fokus på hästarna smyga sig på och år två hade ett stort fokus förflyttats till min andra dröm, att arbeta med hästar på heltid. Det var förstås alltid den största drömmen men det fanns inte ens med på kartan i början. Tyvärr blev det svårt att kombinera naturvetenskap med ett enormt ridintresse och många meeting torsdag till söndag på tävlingar med Valence resulterade i frånvaro från viktiga lektioner. Sista året hade jag fyra hästar i full träning och tävling och mitt hjärta brann för sporten. När det allt mer tog plats i mitt liv och betygen ändå inte längre skulle räcka för att komma in på veterinärhögskolan blev skillnaden i intresse och tid bara större och större mellan skola och hästsport.

Nu har jag sumpat mina chanser för en framtid som veterinär, men lever mitt drömliv som jag vill ägna mig åt för resten av mitt liv. Om även denna dröm och ambition av någon anledning skulle försvinna ur mitt liv, då är min tredje dröm att arbeta som djurpolis i Houston eller på någon annan plats i världen!


Hästen som både väckte drömmen och gjorde den verklig!
 

Hästarna som ständigt överraskar!

Jag är sjuk. Men alla som håller på med hästar vet att det inte finns utrymme till att vara det. Så trots att jag har mått riktigt dåligt har jag gjort stallet och ridit fyra underbara hästar idag, alla avslutades med hoppning på banan!

Och som de överraskar mig gång på gång dessa fyra. Callisto och Elmer utvecklas med stormsteg! Vilken känsla jag fick på båda idag! Hoppade linjer och serier bara, och ingen var nära en bom och hoppade fantastiskt!

Ville (skäcken) fortsätter att göra enorma framsteg varje gång vi hoppar! Idag hoppade han helt strålande genom serierna och i travhoppningen. Avslutade med ett räcke som låg på 130+ och han gjorde det löjligt enkelt och det är sällan han är i bommarna. Jag är ganska säker på att vi hoppar 130 under mars-april nästa år på tävling! Han är kvick och lätt att rida, noggrann på hinder och ger verkligen en Donnakänsla. Ska verkligen försöka få film på detta snarast så ni får se vad jag menar!

Gjorde samma linjer och övningar med Rebell som briljerade! Bad pappa komma ner med kameran, ville inte göra samma tabbe med honom som med Ville. Ställde då upp några enkelhinder i stället och hoppade riktigt stora hinder... Och vilken enorm kapacitet denna häst har! Han är stor, valpig och har en lång väg att gå i styrka och ridning mellan hindrena! Men med det språnget på en 6-åring, och den känslan, så kan hans blivande ryttare skatta sig lycklig!

Bjuder på två språng på 150 cm (!) idag. Tyvärr mörkt och ni ser säkert inte så mycket, men kanske lite...



 

Flitiga Lisor...

Världens bästa Amanda och jag har börjat bli riktigt flitiga. Vi har infört nya rutiner för hästarna och har börjat med att några dagar i veckan lägga in små projekt att fixa med varje dag. I går tog vi upp alla hinder från den stora gräsbanan och snart ska vi ta tag i täckeskammaren och måla hinder såsmåningom. Vi red dessutom ut på Kulan och Ramius innan hon åkte till jobbet och båda var otroligt fina!

Jag red ut själv på Callisto som gav mig det härligaste passet på hans rygg hittills, vilken känsla! Jag tycker att han har varit lite mattare överlag i det mesta under själva arbetet under ryttare. Galoppen och bjudningen har inte varit lika stark och aktiv som den brukar. När han står på gången ser man också stor skillnad i hans kropp. Det går inte att missa den växtperiod han är i just nu. Helt plötsligt har rumpan skjutit rakt upp i höjd på en häst som normalt sätt har sett ganska färdig och jämn ut. Av den anledningen går han lite lugnare ett tag till. Men i går fick jag i alla fall ett kvitto på att han är redo att fortsätta sin träning för, ursäkta mig, satan vad fin han var!


Jag stannar i Södertälje ridklubb

Tävlingsplaneringen inför nästa år börjar redan planeras och då blev det också på riktigt allvar att ta tag i val av klubb för nästa år. Jag har nog aldrig mått så bra tillsammans med min klubb som jag har gjort det här året och det tror jag också har speglats i de resultat vi lyckats med under året. Dessutom har alla lagträningarna för Sylve Söderstrand varit ett stort lyft för mig under 2013. Valet av klubb inför nästa år blev därför i slutändan relativt enkelt. Jag ser fram emot ett spännande år tillsammans med SRK. Vi höll oss kvar i elitallsvenskan och nästa år hoppas jag att vi kommer kunna slåss mer på allvar. Jag är inte helt nöjd med min egen prestation i laget då vi borde ha kunnat sätta fler nollor för laget än vad vi gjorde. Men jag tror starkt på nästa år!

Jag hoppas och tror att det kommer in nya tävlingsryttare till klubben nästa år så vi kan bli ännu starkare bland annat i just allsvenskan. Södertälje RK är en väldigt satsande klubb med en fantastisk anläggning. Det är en klubb som ser alla ryttare och jag har verkligen fått mycket glädje och motivation genom klubben i år. Det är ju faktiskt så det ska vara!

 
Södertälje RK

Han med stort H

Han som alltid får mig att må bra även när allt annat känns kaos. Han som alltid finns där. Han som alltid tröstar med att blåsa lite varm luft i håret. Han som alltid gör mig så glad. Han som alltid är lika pålitlig och trogen. Min bästa, vackraste och finaste vän. Valence, mitt livs stora kärlek och bästa vän.